En varning bör kanske utfärdas att detta blir ett ganska ”kristet” inlägg med ett visst kristet språkbruk. Känn dig inte skrämd av det, jag brukar överleva att människor frågar vad jag menar. Jag har gjort det hittills…
Nåväl, i den här bloggposten tänkte jag ta upp lite om Bibeln. Bibeln är ju grunden för den kristna tron, vad kristna lär och måttstocken för hur kristna lever.
Fast egentligen skulle jag vilja börja med något ännu mer grundläggande. Den kristna kyrkan, och kristen tro grundar sig på vem Gud är, och hur Gud väljer att ta kontakt med oss. Bibeln är alltså Guds tilltal till oss människor, eller på teologiska: Guds självuppenbarelse. Kristen tro är uppenbarelsetro, det vill säga, vi som är kristna tror att Gud har sökt kontakt med oss. Vi tror att världen finns till för att Gud vill det och att människor sedan fått kontakt med Gud, inte genom att de suttit i ett hörn och filosoferat om Gud, utan genom det att Gud utvalt människor, tagit kontakt med dem, gjort dem till sitt utvalda folk, som skulle vittna för alla andra folk(alltså det gamla Israel/Juda). Gud har talat! Till enskilda människor, och till grupper, familjer, släkten och hela folk.
När Gud har visat sig så har människor kunnat ta emot Hans vittnesbörd, lyssnat och börjat följa. Det är också så som vi människor kan säga något om vem Han är i mer kvalificerad mening. Gud har berättat själv: Därav följer att vi kallar Honom för Herren. Inte för att vi själva tänkt att det nog passar, utan för att Gud valt att presentera sig för oss på det sättet! När Gud i 1 Mosebokens första kapitel säger: ”Låt oss göra människor till vår avbild” så menar alltså den kristna kyrkan att detta säger, dels något om Gud, vilket också visas tidigare: Han är den Treenige Guden, Fadern, Sonen och Anden, men det säger också något om människan.
Nå, det var bara ett exempel, fortsättningen är egentligen det mest spännande och fascinerande. Kristen tro är alltså tron på Guds självuppenbarelse, men det är inte bara en akademisk kunskap, innantilläsning, utan det är också vittnesbördet om hur Gud tar plats i den här världen.
Johannes 1
Ordet blev kött
1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss,* och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.
Detta är det allra mest centrala i Guds självuppenbarelse, att Jesus Kristus blev människa. Guds Son blev kött. Därför är centrum i den kristna tron Jesus och allt Han gjort, från födelse till lidande, död och uppståndelse. Varför, jo för att när vi ”ser” på Honom, då ser vi Fadern, då lär vi känna Gud själv. Därför kallas Jesus också för Immanuel(som betyder Gud med oss).
När kyrkan ska sammanfatta det så tycker jag personligen att just detta med Jesus inte uttrycks bättre och tydligare än i den s.k. Niceanska trosbekännelsen. Han är ”Gud av Gud, Ljus av Ljus, sann Gud av Sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, som för oss människor och för vår salighets skull har tagit mandom, genom den helige Ande, av jungfru Maria och blivit människa.”
Det är också därför som Bibeln är så central i den kristna tron. Genom den talar Herren själv till sin mänsklighet och kallar oss till sig. Därav också de andra ”namnen” på Bibeln: Guds Ord eller Den Heliga Skrift.