Det pågår en rätt så intressant och viktig debatt i tidningen Dagen. När man som jag är hemma och är sjuk, så finns det lite tid över att läsa. Debatten gäller egentligen om alla blir frälsta oavsett religiös tro, eller frånvaro av tro över huvud taget, eller om det gamla kristna påståendet stämmer att det bara är i Jesus Kristus som frälsningen finns. De som diskuterat är några olika personer, men jag tänkte här bara lyfta fram två: Åke Bonnier, som drog igång debatten och Stefan Holmström. Om jag förstår dem båda rätt så företräder Åke Bonnier en relionsdialogtanke och Stefan Holmström en klassisk kristen förståelse, frälsningen finns i Jesus Kristus.
Stäng nu inte av riktigt än. Jag tror att den här debatten faktiskt är väldigt viktig. Vem Jesus Kristus är och vad han påstår om sig själv ställs här på sin spets. Det handlar inte om en akademisk lek med ord, eller något litet särintresse som ska bollas runt på debattsidor. Detta ligger nämligen i kärnan på den kristna tron. Jag tror att många tänker att Åke Bonniers tankar i debattartiklarna är fina och generösa(du kan läsa dem här och här). Men det som är viktigt och som jag tycker Stefan Holmström förtjänstfullt lyfter fram(här och här) är att det inte gör rättvisa åt vår egen tro, och framför allt inte mot Jesus Kristus och Hans anspråk. För att tala klarspråk: det Bonnier hävdar stämmer inte överens med vad den kristna tron påstår och med vem Jesus Kristus är. Anledningen att jag skriver om detta på min blogg är att just detta med Jesus och frälsningen och hur den kristna kyrkan ska förvalta det budskap hon fått tillhör det allra mest grundläggande och viktiga i den kristna tron. Jag ska därför ge tre perspektiv som jag tror är avgörande för att förstå Bibelns(framför allt NTs) undervisning om detta.
Vad hävdar Jesus om sig själv?
Jag tror att en och annan som läser Bonniers tankar kan uppfatta det som generösa formuleringar. Att se det goda i den andre, att Gud är verksam över allt och hela tiden, att Gud är lika generös i frälsningen som i skapelsen och att nåden därmed gäller alla trossystem. Problemet för min del är att jag helt enkelt inte kan se hur det kan vara sant? Vad bygger det på? Detta går nämligen inte att hitta i Bibeln, vare sig GT eller NT.
Dessutom så är Jesus i sin undervisning och i allt det Han gör under sitt liv på jorden tydlig med vem Han är. Nya testamentets sammantagna vittnesbörd och Jesu egna ord understryker detta.
Kanske kommer någon av läsarna ihåg debatten om vem som gav den sannaste bilden av Gud, Jesus eller Mohammed? Den ställdes vid ärkebiskopshearingen inför ärkebiskopsvalet. Frågan är väldigt märklig för en kristen, helt enkelt därför att Jesus Kristus själv hävdar, och i hela Nya Testamentet beskrivs vara Gud själv. Guds Son. Han kallar sig själv ”Jag är”(exempelvis i Joh. 18), det heliga Gudsnamnet JHWH, eller Han säger sig vara vägen till Fadrn, den enda vägen faktiskt(Joh. 14). Han förlåter synder, Han botar sjuka, uppväcker döda, befaller stormen att tystna och den lyder. När Han döms till döden är det för att Han har hädat och gjort sig själv jämställd med Gud, den yttersta hädelsen i den tidens judiska samhälle. Och Johannes uttolkar Honom på det sättet:
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
Johannesevangeliet 1:1-5 SFB15
Och lite senare i samma kapitel:
”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.”
Johannesevangeliet 1:14 SFB15
Min tanke ser ut så här: Bibelns vittnesbörd är tydligt. Jesus påstås vara Guds Son, han dör och uppstår(vilket också Bonnier håller med om). Han bevisas vara Gud genom att besegra döden och Han gör anspråk på att vara enda vägen till Fadern. Gör vi verkligen Jesus Kristus rättvisa om vi hävdar att Han inte är den Han i Bibelns framställs som?
”Men det var ju på den tiden, idag är det annorlunda!”
Nja, jag är inte säker på att det stämmer. Tänk er in i det samhälle där evangeliet började predikas. Det forna Romarriket, eller för den delen den judiska tron som relief mot den kristna förkunnelsen. Ett exempel kanske kan vara att läsa igenom Apostlagärningarna, om hur den kristna tron började spridas. Det var på många sätt ett mångkulturellt samhälle. I Apostlagärningarna predikar de kristna apostlarna och andra evangeliet om Jesus Kristus, frälsningen i Hans namn, dop och nytt liv för judiska monoteister, för artemistillbedjare, för ockultister och trollkarlar, för romerska statsmän och för ”hedningar” som fruktade Gud. För människa efter människa och grupp efter grupp så predikas evangeliet och människor får ett nytt liv i Jesus Kristus. Slavar, kvinnor, judar och greker, fromma och inte så fromma. Det spelar roll. Evangeliet diskriminerar inte, det är till för alla människor, för att det som Jesus Kirstus gjord är till för alla människor. Istället ser vi hur Gud överraskar människor genom att vara Herre och frälsare också för dem, exempelvis som i Apg. 10 och 11, där Petrus är den förste att predika evangeliet för hedningar, alltså ickejudiska människor. Evangeliet är banbrytande, det river ner murar mellan människor och bygger upp en ny gemenskap mellan människor i gemenskapen med Jesus Kristus, vår Herre. Där var också den urkristna bekännelsen: Jesus är Herre så revolutionerande, och är egentligen det lika mycket idag. Lör annorlunda utryckt, med Ef. 2:
”Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var födda som hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som görs på kroppen av människohand. På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen. Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid, han som har gjort de två till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. I sin kropp har han satt lagen ur kraft med dess bud och stadgar, för att i sig själv göra de båda till en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han försona de båda med Gud i en enda kropp genom korset, där han dödade fiendskapen. Han har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.”
Efesierbrevet 2:11-18 SFB15
Frågan är ytterst en fråga om vem Jesus är!
Jag har försökt visa något av Jesu egen undervisning om sig själv och Bibelns undervisning om Jesus. Detta är egentligen det som kyrkan har att komma med. Detta är också grunden för kyrkans egen uppgift. Att förkunna och gestalta detta budskapet. Det är egentligen rätt så mäktigt när detta får bli en del av våra liv. Ingen människa är min fiende, tvärt om, det är människor som Jesus har dött för. Människor som Jesus älskar, människor som Gud har visat sin kärlek till genom att sända sin Son att dö för deras skull. Att undanhålla en människa Guds kärlek i Jesus Kristus kan aldrig vara generöst eller gott. Tvärtom.
Så, kära biskop Åke Bonnier, inte för att jag tror att du läser min blogg, men ändå: ta inte bort kärnan i vår tro. Visa upp den istället, låt människor få nytt hopp, tro och glädje i Honom som dött och uppstått för oss. Upptäckten av Guds kärlek i Jesus Kristus är och förblir det störst vi kan upptäcka som människor, låt människor få upptäcka det, oavsett var de kommer från, eller vad de just nu tror på.