Ett av sommarens minnen är biobesök i Karlstad, när vi var på besök hos svärföräldrarna. Jag och min fru fick chansen att gå på bio och tog den. Det blev World War Z. Jag hade inte en aning vad filmen handlade om, inte min fru heller. Den såg spännande ut på omslaget, plus att vi inte sett någon film med Brad Pitt på länge.
Jag var helt övertygad om att det var någon form av krigsfilm. Det var det inte. Det var en zombiefilm. World War Z handlade alltså om en världsvid kamp mellan människor, och före detta människor, a.k.a. zombies. Inte illa det, det råkar vara en av mina favoritkategorier film, så en trevlig överraskning kan man säga. Nåväl, två reflektioner:
1. Det är väldigt spännande att se en film utan att veta vad man ska vänta sig. Tidigare filmer med Brad Pitt har ju inte direkt varit zombiefilmer… Så när man sitter där i biofåtöljen och den inledande trafik-kö-scenen utvecklas till en zombieattack så blir man lite chockad. Kul, och väl värt att göra, men har du inte sett World War Z än så är väl den effekten inte så trolig att uppnå med tanke på den här bloggposten…
2. Vad är det med filmindustrin och apokalyptiska världsundergångar, eller olika varianter av temat: Världen går under – rädda sig den som kan. Som kristen har jag ju i alla fall vetskapen att den här världens slut leder till något gott, typ: ”Ny himlar och en ny jord där rättfärdigheten bor” fritt ur minnet.
Tanken på jordens, eller rättare mänsklighetens förestående undergång, verkar vara ett angeläget tema. Ett citat(igen fritt ur minnet) från filmen är den unge forskaren som ska ta reda på hur zombietillståndet smittar säger ”Mother Earth is good att leaving clues”. Med andra ord: Jorden själv får en nästan gudomlig status, där hon hela tiden styr utvecklingen, låter sjukdomar uppträda och ger ledtrådar till hur de ska bekämpas. Tanken som slog mig var: är inte detta att tillskriva moder jord eller vad jorden nu kallas nästan gudomliga egenskaper? Hon styr och ställer. Vetenskapssamhället söker alltså en gudoms ledning i filmen. Även ett sekulärt samhälle verkar alltså behöva en tro. Fast det är en tro utan nåd och framtidshopp.
Nåväl, så mycket om World War Z – väl värd att ses tyckte jag. Ett nytt grepp på zombiefilmer som faktiskt var rätt så spännande.