Kyrkans läge i Sverige ser som sagt allvarlig ut. Man kan prata om ”onådda folk” som inte fått höra evangeliet om Jesus, som inte vare sig fått höra om eller fått en demonstration/upplevelse av Guds kraft, eller av en levande församling där Gud verkar i människor. Det är det jag menade när jag tidigare skrev om att tänka på Sverige som ett missionsland.

Jag tycker att man här och där kan se uppmuntrande signaler, tecken på att människor ser situationen som den verkligen är, med dalande siffror och allt. Samtidigt så verkar vissa vilja hävda att allt är väl. Att ingen fara finns för framtiden. Kanske kan det finnas en rädsla för att se situationen i vitögat. Jag vet inte. Kanske är det rädsla för självkritik(typ: Jag gillar ju detta så då kan det vara inte vara något fel för andra heller) eller rädsla för förändring.

Som jag skrev igår så tror jag egentligen inte att det handlar om vilken kyrklig tradition man kommer ifrån, eller hur man utformar sina gudstjänster, utan gudstjänsternas innehåll. Om vi jämför med en snabbtitt på Apostlagärningarna så verkar det finnas ett tydligt mönster, men också en stor variation och frihet att skapa nytt.

Apostlagärningarna 2:42-47
Ok, detta har hänt: Jesus har tagits upp till himlen, och gett lärjungarna löftet om Anden, lärjungarna har också tillsammans med löftet om Anden och kraft, fått en uppgift, att föra Jesus och livet i Honom till Jerusalem, Judeen, Samarien och världens yttersta gräns. Typ Världsvid mission i Andens kraft, med Jesus som budskap!
Anden har sedan blivit utgjuten och folk samlas för att se vad som händer. Lärjungarna med Petrus i spetsen predikar och vittnar om Jesus, människor blir drabbade av budskapet och tar emot Jesus, den första församlingen planteras/startas/föds. Sedan beskrivs den så här:
42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. 46 Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Några saker bara att lyfta fram:
För det första så var det en församling präglad av en tydlig kärna:
Apostlarnas lära – alltså Guds Ord, undervisningen och vittnesbördet om Jesus Kristus, som uppfyllt skrifterna, dött och uppstått. Det var ju just den undervisningen som drabbade skaran på omkring 3000pers, så att de ville veta vad de skulle göra för att bli räddade, nämligen omvända sig i tro, låta döpa sig och så ta emot den helige Ande och syndernas förlåtelse.
Gemenskapen är nästa utmärkande del. En ny gemenskap har uppstått, genom att människor knutits till Jesus har de också kopplats samman med varandra. Jämför med 1 Petrus 2:9-10
9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10 Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
Brödsbrytelsen Nattvarden var central i den första församlingens liv. Det handlar både om gemenskapen med Jesus, att ta emot Honom, och gemenskapen med varandra: Kristi kropp i världen.
Bönerna De verkade fortsätt med bönerna i templet, alltså bönerna av psaltarpsalmer, men inte bara det utan också en frimodig bön till Fadern jfr. med församlingens bön i Apg 4:23-31. I detta med bönen så ligger ju både en tro på Gud och en erfarenhet av Honom: Vi tror att Gud är Ljusens Fader från vilken vi får varje god gåva, och att Han är ljus och inget mörker finns i Honom, och samtidigt en tro på att den Gud som är sådan faktiskt griper in, skapar tro, gör under och så vidare.

För det andra
Detta gav effekt i Jerusalem. Det beskrivs här som fruktan och under och tecken. Alltså även utomstående lade märke till det som hände och blev omskakade av det. Det är klart att det kanske inte är så konstigt att människor blev omskakade när sjuk blev botade och apostlarna hänvisade till att Jesus, som korsfästes, Han är livets Herre, som har besegrat döden och nu verkar ibland oss, gör under och ger nytt liv, evigt liv, syndernas förlåtelse, gemenskap med Gud och så vidare!

Ett gemensamt liv
I kristna kretsar kan det ibland vara tal om att ”dela livet med varandra” och det kan bli något av en klyscha, men det är faktiskt något som kännetecknar en kristen församling. Ibland lägger man tyngdpunkten, när man läser detta, på att de delade allt, sålde allt de ägde, men jag tror att man missförstår sammanhanget då. Det var utifrån deras gemenskap med Jesus och varandra, genom dopet och den helige Ande som de började leva på ett nytt sätt. Poängen är inte att de sålde allt, utan att de delade allt, för de hade fått ett nytt liv!
Inte konstigt att de gav effekt, inte konstigt att församlingen ökade explosionsartat, eller lavinartat. De som blev med i församlingen fick både andligen och rent praktiskt(de två hör ju ihop) ett nytt liv.

Deras nya liv var präglat av glädje
Alla som mött en nyfrälst människa har ju också sett den effekten, alla som själva har blivit frälsta har upplevt den. Det kommer oftast svåra dagar också, men den glädjen är ett kännetecken på Guds helige Andes verk.

Herren drar in nya i gemenskapen
Kristen tro är så att säga ”smittsam”. Blir vi drabbade av Gud så vill vi ge det vidare. Och det är så Herrens plan för den här världen ser ut. Visst gör Han undantag ibland, men det är genom att verka i sin kyrka som Han frälser människor. Make no misstake, det är Gud som gör det. I apg 4:29-30 ber lärjungarna om hjälp att frimodigt predika, genom att Fadern räcker ut sin hand. Effekten i vers 31 är att de uppfylls av helig Ande och frimodigt predikar Guds Ord. När den första epoken i kyrkans liv skall sammanfattas görs det i Apg 12:24 ”Guds Ord hade framgång och spreds alltmer.” Detta är också övergången till hur Ordet fortsätter spridas genom Paulus missionsresor. Gud verkar genom sitt Ord, genom vittnesbördet om Honom, genom apostlarnas undervisning(vårt NT).

Det finns alltså ett levande vittnesbörd i Guds eget Ord om dynamiken, kraften i en levande församling. Vi behöver återvinna det, tilltron på Guds Ord, gemenskapen av GUds folk/Kristi kropp/Bön och nattvard, som verkliga möten med Gud, där Gud rustar oss och förändrar världen/tron som ett nytt liv och en verklig glädje/den ständiga rörelsen utåt, framåt som söker sig mot jordens yttersta gräns.

Den kristna tron ”erövrade hela romarriket” och spreds snabbt, ibland både explosivt och lavinartat. Sprängkraften låg i många olika saker, men nyckeln är detta med Ordet, Guds tilltal och Anden som skapar varje människa ny, och som skapar ett nytt Guds folk.

Det är detta vi behöver. Jesus ge oss det på nytt.

Därför är det många spännande saker som händer i Sverige och i västeuropa när man vågar ta detta på allvar, exempelvis i församlingsplantering, men också i vanligt kristet församlingsliv. Vägen ut/Vägen frammåt är inte att kasta allt vi har överbord, utan att fylla de former vi har i våra församlingar med nytt liv genom att söka oss till källan, ad fontes. Och det fina är att detta kan praktiseras överallt. I församlingens liv, i vardagen, i gudstjänsterna. Det är en 24/7 ”hela livet grej”!