Vägen framåt? Några tankar om ”Vårt desperata behov av hjälp”

Stefan Holmström, EFS missionsföreståndare, skriver något om den kristna kyrkans kris (och krismedvetenhet) på sin blogg. Han tar upp den nya statistiken, och också Brita Hälls ledare i Kyrkans tidning. Men det som bränner till är kanske egentligen när han benämner Tomas Nygrens forskning om predikan i Svenska Kyrkotidning. Stefan skriver så här om Nygrens undersökning på sin blogg:

”Hans ingång (!) är dels läromässig, dels begreppsparet lag och evangelium. Han sammanfattar: Sammantaget spelar varken traditionell teologisk dogmatik eller traditionell luthersk teologi någon avgörande roll hos denna dominerande predikotradition i Svenska kyrkan som SKT representerar. Det blir stora luckor i förhållande till trosbekännelsen.”

Läs gärna hela Stefans inlägg, du hittar det här. Jag tänkte stanna lite vid den här tanken, så här på Annandag Pingst. Om Kyrkan i Sverige verkligen befinner sig i kris, så bör det få leda till en omprövning och en reformation av Kyrkans liv. Det Stefan och Brita sätter fingret på är alltså att kärnan är ett trosproblem, en troskris. En kyrka som inte riktigt tror på sitt eget budskap, inte undervisar i det(ens på sina söndagliga huvudgudstjänster) och inte hjälper människor att i praktiken leva som kristna, hon kanske inte kan vänta sig något annat? Om vi ställer frågan så här: Kommer mindre kristet innehåll, mindre fördjupning och mindre vägledning leda till mer kristet liv? Nej, jag är övertygad om att det inte är så. Som präst i Svenska Kyrkan tänker jag snarare tvärtom, vi behöver gudstjänster där det fantastiska budskapet kommer fram, inte bara i liturgin och sakramenten, utan också i förkunnelsen, så att förkunnelsen faktiskt fokuserar på trons huvudsaker, på teologin(alltså läran om Gud) och på det Gud vill ge oss genom sitt Ord, så att vi som kristna får känna: Detta angår oss, detta bär, detta håller att leva på, detta vill jag ge vidare till andra.

Stefan fortsätter:

En kyrkobesökare får huvuddelen av sin kristendomsundervisning genom söndagspredikan. Det innebär att det blir svårt att med ett så ”fragmentiserat trosinnehåll” ha en ”sammanhållen livstolkning utifrån kristen troslära”. Med andra ord: man får liten hjälp att vara kristen – och man får inte hjälp att förstå och ta emot evangeliet om Jesus Kristus.

Det är här jag känner att det griper tag på allvar: Det är ju detta Kyrkan är till för! Detta är ju vår själ! Tomas Nygrens, Stefan Holmströms och Brita Hälls ord måste tas på allvar. Så vad är alternativet? Jag kan nog få återkomma till detta i fler blogginlägg om jag hinner, men här kommer tre tankar:

Återvänd till grunderna
Ett slags kyrkligt ”back to basics”. Vad är egentligen Kyrkans budskap? Hur vet vi det? Hur kan det få genomslag i våra liv? Eller: Vad är egentligen en kristen predikan? Förkunnelsen om ”Guds väldiga gärningar” som vi hörde på Pingstdagen, den behövs också idag!

Alltså tänker jag, när det handlar om predikan, att fokus måste bli rätt. Går vi igenom predikningarna i Nya testamentet, så blir det klart och tydligt att tron inte alls är en allmän tanke om Gud, utan ett specifikt budskap, budskapet om Jesus Kristus, om rättfärdighet och frälsning i Honom, om nytt liv och ny kraft genom att Han ger sin Ande, om ett liv där vi får vår näring och kraft från Guds Ord! Nya testamentets och hela Bibelns budskap är budskapet om Gud, om Jesus Kristus som dött och uppstått, om frälsningen i Honom, om kraften i den Helige Ande. Vad är det som sker när en människa får till sig detta? Jo, vi blir befriade, frigjorda, frälsta! Vi får ett nytt hopp, en glädje över Gud som älskar och frälser oss, en ny syn på människor runtomkring oss och hur Gud ser på dem, och hur alla som tror på Jesus hör ihop som Guds barn. Detta är revolutionerande! Och alls inget att skämmas för, tvärt om, här finns verkligen den förvandlande kraften!

Förnya tilltron till Guds Ord!
Gud är inte passé. Han har inget ”bäst före” datum. Tvärt om. Tänk nu att samma kraftkällor som funnits för tidigare generationer av människor, det finns även idag. Gud talar fortfarande, och är verksam. Guds Ord bär inte bojor skriver exempelvis Paulus. För den kristna kyrkan, tror jag därför att tilltron till Guds Ord och frimodigheten att söka Herren i Ordet är livsnödvändig för Kyrkan idag. Där finns vägen framåt. Om vi lyssnar på Jesu egen undervisning, så märker vi också att detta är en grund som håller att bygga på:

²⁴ Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. ²⁵ Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan.
²⁶ Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. ²⁷ Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman. Och dess fall var stort.”
²⁸ När Jesus hade avslutat detta tal var människorna överväldigade av hans undervisning, ²⁹ för han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda. (Matt 7:24-29)

Kanske har du själv upplevt detta: När Ordet får hugga tag i oss, då förändras vi, då börjar vi se saker ur Guds perspektiv. Vi som är predikanter behöver be om nåden att få lyfta fram Guds Ord, så att det, precis som vid Petrus predikan på pingstdagen i Jerusalem, hugger tag i människors hjärtan, vi behöver hålla fram Jesus och det Han gjort klart och tydligt, så att människors tro kan väckas. Därför behöver Orden vara Guds, inte våra egna(givetvis menar jag att Gud använder oss som predikar, våra gåvor, talanger, svagheter och ordförråd, men budskapet måste vara Guds). Detta hör också ihop med den sista punkten för det här blogginlägget:

Förnya vårt beroende av Gud!
Inte heller detta är något nytt. Vad betyder det? Jo, en ny överlåtelse till att leva i bönen. Att be om Guds ingripande, att Han ska välsigna sin Kyrka i Sverige idag. Så har Guds folk alltid gjort. Israels folk ropade i Egypten när de var slavar där. Jämför med budskapet i 2 Mosebok. Om och om igen har folket omvänt sig, bekänt sin synd och ”kastat sig på Gud”. Herren har frälst dem. Ett lysande exempel på detta är Nehemjas bok i Gamla testamentet. Både Nehemjas bön i kapitel 1 och folkets syndabekännelse och bön i Nehemja 9, läs gärna dem, för de är ett mönster, ett exempel.

Det är genom att leva i dessa punkter som vi kan få upp ögonen för Guds möjligheter att förnya, frälsa, gripa in och låta nya människor komma till tro. Jesus Kristus är med oss. Det är inte på något sätt kört! Eller som Stefan skrev i sin blogg:

I min församling gick en av gudstjänstdeltagarna fram (= delaktighet) efter gudstjänsten och ledde oss i en enkel bön om att få bli fyllda med Guds Ande. Är det inte där krisen – och källan finns? I förkrosselse över min fattigdom, i bön om att den helige Ande visar mig Jesus och utrustar mig med kraft och nådegåvor att vara hans vittne. Är det inte dit vi predikanter måste återvända: att i djup nöd få be pingstens Ande om att han gör evangeliet om Jesu död och uppståndelse så levande att jag kan få nåd att bära fram ett budskap som håller att leva och dö på?

Tappa alltså inte modet, ge inte upp! Gud har inte gett upp, Han verkar än idag! Jesu frälsning gäller fortfarande, Anden är utgjuten och svarar på våra böner, utgjuts igen och igen! Vi har en stor Gud – Ge inte upp!