12 Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han var hela natten i bön till Gud. 13 När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut tolv av dem, som han kallade apostlar: 14 Simon, som han också gav namnet Petrus, hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, 15 Matteus och Tomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades seloten, 16 Judas, Jakobs son , och Judas Iskariot , han som blev förrädare.
(Lukas 6:12-16 SFB15)
Jesus väljer 12 apostlar. Vi får en lista. Simon Petrus, Andreas, Jakob, Johannes, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob Alfeus son, Simon seloten, Judas Jakobs son och Judas Iskariot.
Jesu bön
Herren Jesus visar för oss att detta är viktigt. Jesus går upp på berget och ber. Vi får inte veta de exakta formuleringarna som Jesus ber, för Han är själv på berget med sin Fader. Jesus ber länge. Han är där uppe ”hela natten i bön till Gud”! Jesus ger oss ett mönster, att vi ibland också behöver göra detta. Dra oss undan, lyssna till Fadern, stanna upp och låta bönen ta tid. Ambrosius, biskop av Milano, sammanfattar det här med att Jesus ber för oss. De apostlar som Han väljer sänds ut. De ger vidare Jesu undervisning, de får ett ansvar. Evangeliet om riket läggs i människors händer.
Vi har i Guds Ord resultatet av detta. Apostlarna var sändebud från Jesus till världen. När apostlarna, eller deras medhjälpare skriver gör de det för att förkunna om Guds rike, för att vi människor skulle få ta del av det Jesus ger.
En parallell här är till Johannesevangeliet 17, där Jesus ber. Han ber för apostlarna, men också för alla dem som ska komma till tro genom Ordet som de förkunnar. Du och jag är också indragna i detta, för när apostlarnas budskap når oss, då uppfylls Jesu bön. Vi dras in i gemenskapen med Gud. Guds rike växer och utbreds. Jesu bön och Jesu verk för oss är frälsande. Det är detta apostlarna sedan förvaltar och ger vidare. För dig ger Han sitt liv.
Jesus anförtror sitt rike till människor
Guds rike är inte av denna världen. Men det rör sig och breds ut i denna världen, och varje gång detta sker så är det ett utflöde av Jesu frälsningsverk för oss. Guds frälsning av oss människor ges genom att du får höra Herren tala genom sina apostlars vittnesbörd.
Här är då grunden för apostlarnas och Guds Ords auktoritet: de har fått Herrens uppdrag att tala. De skulle ge det de hört från Jesus vidare. Den Helige Ande ledde dem, precis som Han talade genom Gamla testamentets profeter.
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (1 Tim 3:16-17 SFB15)
En utsänd gemenskap
Alla är inte apostlar. Alla är inte heller biskopar eller präster med särskilt ansvar att förkunna evangeliet. Men Kyrkan är apostolisk. Du och jag är, bara genom att vi är kristna en del av den gemenskap som kallar ny människor in i livet med Herren Jesus Kristus. Petrus, han som nämns först här skriver så här om alla kristna:
Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. (1Petr. 2:9).
Herrens egen apostel understrykar alltså detta. Du och jag är en del av detta kungliga prästerskap. Vi har genom dopet och tron liv i överflöd från Gud själv. Som kristna får vi nu, med våra liv peka på det som apostlarna vittnade om, att Jesus Kristus räddar. Det budskapet behövs i varje del och hörn av denna världen. Där föds tron, där ger Jesus det liv som vi behöver.