Det är inget nytt att svenska kyrkan är en statskyrka som haft problem med sin nya identitet. Snarare än att bli fri från staten har hon knutits ännu närmare åtminstone vissa av de politiska partierna. I senaste numret av Kyrkans tidning, så kan vi se ett tydligt utslag av detta. Wanja Lundby-Wedin kommenterar omröstningen om vigselkrav på samkönade vigslar på följande sätt:
Det ska mycket till för att vi ska gå emot en enig läronämnd. Det här är ingen fråga vi vill driva igenom i konflikt med kyrkan.
Det här är en spännande kommentar. Den högsta kyrkopolitikern i svenska kyrkan, som Wanja Lundby-Wedin ju faktiskt är. Uttalar sig som att ”vi” inte vill gå emot läronämnden? Vilka är vi? Kanske blir det tydligare i nästa mening. ”Vi” vill inte driva denna frågan i konflikt med kyrkan. Var hon inte kyrkans högsta politisk representant. Men hon identifierar sig inte i första hand med kyrkan som hon representerar, utan med partiet som hon representerar. Detta handlar inte bara om att jag tror att hon stöder ett beslut som är felaktigt i sak. Svenska kyrkan har inte mandat att förändra äktenskapet som Kristus gett Kyrkan. Men det finns något i hela resonemanget här som skaver. Hon hävdar alltså att det är det som hennes partigrupp säger som är det som hon driver. Frågan är alltså inte: Vad säger Bibeln, som vi bekänner som Guds Ord, eller vad säger Jesus, utan snarar vad partiet påstår och vill driva. Lite senare svarar hon så här på KTs fråga om att respektera beslutet som togs i frågan:
Jag förstår att man inte kan ändra sig under en och samma mandatperiod, men vi måste inse att nya människor med andra åsikter röstas in i kyrkomötet. Självklart förändras åsikterna. Kyrkan är ju en del av det omgivande samhället och kan inte stå kvar i åsikter som inte hänger med samhällsutvecklingen.
Båda citaten är från 25 november 2016 15:06 på Kyrkans tidnings hemsida. Det här ger en ”hermeneutisk nyckel” till att förstå socialdemokraternas handlande i kyrkomötet och kanske även deras bredare engagemang i svenska kyrkan i stort. Detta är symptomatiskt för de politiska partiernas intresse i kyrkan över lag. Det handlar alltså inte om att förstå kyrkan i sig själv och hennes roll i samhället idag. Den frågan kan och behöver vi tala om. Här handlar det istället om hur kyrkan blir ett redskap för att genomföra samhällsförändringar. Samhället har förändrats. Nu är det dags för att ”get with the program”. Men sa inte Jesus något annat om kyrkan? Något om vad hennes uppgift i världen var?
Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan , utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen. Matt 5:13-16
Jesus verkar inte alls tänka på det sätt som Wanja Lundby-Wedin formulerar. Vad är Jesu poäng? Snarare handlar det ju om att hålla fram det ljus vi har fått, så att det inte blir undanskymt. Det handlar inte om självrättfärdighet, utan om att faktiskt. Det som är så häftigt med Jesu ord är ju att Hans fokus ligger på vad vi har att ge. Ljuset, saltet, evangeliet, frälsningen, nytt liv tillsammans med Gud, den Helige Andes gåva, ny kraft, hopp inför evigheten på grund av vad Jesus gjort. Listan kan göras lång. Att anpassa sig ingår inte i den listan. Läser vi både det som kommer före och det som kommer efter så handlar det om ett liv där vi formas till att likna Jesus. Vi kommer fattiga i anden, men med en längtan att Gud ska ge sitt liv. Lärjungen kallas att vara barmhärtig. Poängen är aldrig att trycka till andra människor, utan att ge den barmhärtighet Gud gett oss vidare. Eller saliga de ödmjuka, de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de som till och med förföljs för rättfärdighetens skull. Det som kommer från Gud, Hans rättfärdighet, det är så viktigt att vi till och med kan bli förföljda för det och det är ändå en källa till glädje. Efter de ord jag citerat ovan talar Jesus Kristus om hur inget ur Guds Ord ska förgås. Inte minsta prick i lagen.
Varför skriver jag om Bergspredikan? Jo, för att Jesus tar ut en annan riktning. Vi ska fundera på samhällstrender, vi ska sträva efter att möta nöden med Guds barmhärtighet, den som har mött oss i Jesus Kristus, men det vi har att ge, det är det som Gud själv ger oss genom sitt Ord. Framför allt sin egen Son. Det här är viktigt för vår identitet som kristna.
Vad vill de kyrkopolitiker egentligen med svenska kyrkan? Att följa sin partibok, att följa sin partipiska, det hjälper inte kyrkan framåt. Mitt problem är inte att människor sitter i kyrkomötet, och dessutom är medlemmar i politiska partier, mitt problem är att de sitter som representanter för sekulära partier. Att de fattar beslut om vad svenska kyrkan, som kristen kyrka, ska tro, lära och bekänna utifrån vad som står i deras uttalat sekulära partiprogram. Problemet är alltså inte med personer. Problemet är prinicpiellt. Vi kan inte tjäna två Herrar. Tvärtom måste Kyrkan, utan partierna och utan statens inblandning få hitta sin egen kallelse och röst i dagens samhälle.