Trons kraft handlar denna söndag om, och det kan lätt tolkas som vår styrka, vår kraft, men snarare är det den kraft vi genom tron finner hos trons föremål, alltså hos Jesus Kristus.

I dagens evangelietext, ur Markusevangeliet 2, så står det att Jesus såg tron hos männen som bar fram den lame till Jesus, men det fantastiska är egentligen inte deras tro, utan vad tron ledde till. Tron var medlet som förde männen och framför allt den lame till Jesus. Där, hos honom, skedde två under. Så här skriver Markus:

 

1 Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma 2 samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.
 3 Då kom man till honom med en förlamad som bars av fyra män. 4 När de för folkmassans skull inte kunde komma fram med honom till Jesus, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. 5 Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”
 6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: 7 ”Varför talar han så? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom Gud?” 8 Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så inom sig, och han sade till dem: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? 9 Vad är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig, ta din bädd och gå? 10 Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig” – och nu talade han till den lame: 11 ”Res dig, ta din bädd och gå hem!” 12 Då reste mannen sig upp, och genast tog han sin bädd och gick ut inför ögonen på dem alla. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: ”Vi har aldrig sett något liknande!”


Det första undret var att mannen blev försonad med Gud – Jesus säger till honom, mitt barn dina synder är förlåtna. Det är ett fantastiskt helande. Mannen blir förlåten, försonad, blir föremål för Guds nåd och får komma ”hem hos Jesus”. Det är ju därför Jesus kommit, för att vara en läkare för de sjuka, en som kallar syndare, inte rättfärdiga.

Det andra helandet är det som vi kanske ser som det största, men hos Jesus verkar det som att helandet av själen, syndernas förlåtelses gåva är den viktigaste. Där finns den största nöden för oss alla. Det innebär dock inte att Jesus struntar i det fysiska lidandet, tvärtom, han helar mannen också fysiskt och säger till honom att själv ta sin säng och gå. Han bars in av andra, bars fram till Jesus, men mötet med Jesus resulterar i att han själv kan gå, för egen maskin, ut därifrån. Detta är stort, för det visar oss Jesu hjärta. Han bryr sig också om vår vardagliga nöd, vår kamp. Han kan och vill hjälpa! Därför kan tron också finna hopp i Jesus Kristus, både för frälsningen och för all den nöd och kamp som kan finnas, i andras liv(ungefär som männen som bar sin vän i nöd till Jesus) eller i våra egna.

Jesus är sådan. Därför har tron kraft som litar på Honom, och på Hans kraft och förmåga! Utmaningen är väl att våga lita på att Han kan!