Förra bloggen skrev jag om tro och lydnad som en slags medicin för Svenska kyrkan. Jag står fast vid det, en förnyad tro på Jesus Kristus, som herre och frälsare, det behöver Svenska kyrkan, men inte minst en ny lydnad för Jesus Kristus. Kallelsen till lärjungaskap är inte bara av akademisk betydelse, utan handlar om en ny lydnad och ett nytt liv i Jesu efterföljd.
Därför tror jag att svensk kristenhet över lag behöver rannsaka sig och fundera igenom grunden för vår tro. Men detta innebär inte bara en ”pappersexercis” utan också en fråga om våra liv, en kallelse till bön, till omvändelse, till Bibelstudium, till att söka det som vår trosbekännelse kallar för ”de heligas samfund” eller på lite enklare svenska: ”de heligas gemenskap”. Ytterst sett alltså en resa som inte börjar med tusen aktiviteter, utan som börjar på knä, inför Herren och Frälsaren Jesus Kristus! Där definieras nämligen vilka vi är, vad vi är som församling, som kyrka, men där kan det också bli tydligt hur jag som kristen kan få återupptäcka vem Jesus är och vad det innebär att följa Honom. Vi behöver alltså återupptäcka något av den anda som fanns i dr. Martin Luthers 95 teserna, exempelvis den första tesens allvar:
1. När vår Herre och mästare Jesus Kristus sade ”Gör bättring, osv”, ville han att den troendes hela liv skulle bestå av bättring.
Tänk då om vi som kristna kunde ta detta på allvar, fundera igenom våra liv, våra församlingars liv vår kyrkas liv, kristenheten i Sveriges liv?
Vad ska vi då fundera kring?
Kanske så här:
– Hur ser mitt böneliv ut? Lever jag i bön?
– Hur får Gud tala in i mitt liv? Bibelläsning, gemenskap, gudstjänst?
– Hur lever jag tillsammans med mina syskon i tron?
– Blundar jag för saker som den Helige Ande påminner mig/oss om?
Eller kanske så här:
– Vem kan du prata och be med om detta?
Eller kanske så här:
– Hur kan jag följa Jesus Kristus idag?
– Hur kan Han få större plats i mitt liv, i våra liv som församlingar?
Vi som är kristna i Sverige idag behöver be och ta det läget vi är i på allvar. Just i detta är då den viktiga delen att också leva i tron! Tron på Jesus som dött och uppstått! Han kan förvandla mig, oss, våra församlingar, ja hela Sveriges kristenhet, det är på Honom vi behöver kasta oss. Jesus Kristus är Herre och Frälsare också idag. Det gör hela skillnaden!
Fint inlägg som vanligt 🙂
Kan det vara så att det finns en utbredd missuppfattning att reformationens ”Sola Fide” skulle gälla hela livet och inte endast rättfärdiggörelsen.
Så att arbetet – bönen, läsningen, gemenskapen, gärningarna – ses som lite suspekta? Att man tänker ”Det räcker med att tro!”
/Tomas
Tyvärr finns en stor risk att lärjungaskap och ”kristet liv” hamnar på undantag. Ett exempel på ambitionen i reformationen:
Artikel vi i Augsburgska bekännelsen
”Vidare lära de, att denna tro bör frambringa goda frukter och att den bör göra goda, av Gud befallda gärningar, därför att så är Guds vilja, icke för att vi skola tro, att vi genom dessa gärningar förtjäna rättfärdiggörelse inför Gud. …”
Det finns tre riktlinjer som vi bör följa för att kunna hitta rätt i vår vandring med Kristus: Fromhet (att leva i Kristus), Studier (att söka insikt om Guds vilja), Handling ( att förmedla Guds kärlek till världen). Om vi har ett sinne som Kristus tänker med, ett hjärta som Kristus älskar med och händer som Kristus arbetar med, är vi den kyrka som vi är kallade att vara.
Och allt detta måste vara baserat på bön.
Fint formulerat Lisa, tack!