Hebreerbrevet är ett spännande brev, och egentligen är det för mig som kristen inte så konstigt, det handlar om så mycket om Jesus, och om tron på Honom, både i trons innehåll, alltså det vi som kristna tror på, men också trons erfarenhet.
För mottagarna av Hebreerbrevet, som för så många andra kristna genom alla tider, så understryks att det inte alltid är lätt att vara kristen, ja tvärtom att det till och med kan vara en kamp. Men mitt i den kampen så vittnar Hebreerbrevet om hur Jesus är den som gripit in, Guds frälsning, hur Han är källan till hjälp och tröst, och hur Han även är vår förebild, modellen för ett kristet liv.
Och vi får också se trons folk, genom alla tider! Alla dessa som trott på Jesus, som haft Gud som sin hjälp och kraft, alla som levt i tron, kämpat, gråtit, bett, tjänat, älskat och satsat!
Det finns mycket att lyft fram men idag är det framför allt två ställen jag tänker på, som kanske framför allt handlar om erfarenheten av tron och livet i tron:
Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig. Innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud. Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom. I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro. I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig. Hon litade på honom som hade gett löftet. Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död. I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. (Hebreerbrevet 11:1-16 SFB)
Vi tror som kristna att Gud är god! Att Han längtar efter oss, och i den tron så tror vi, alltså vi sträcker oss efter Jesus, vi ber, vi följer, vi lyder, vi älskar! Det är det enda sätt vi kan! Det är livet: att lära känna Gud, älska Honom, leva i förväntan på Honom, be om Hans kraft och liv i oss! Leva med målet om en ny skapelse, en ny värld, ett helt liv!
Och i allt detta så är det Jesus som är grejen! Vi får uppmaningen i episteltexten från Alla Helgons dag:
När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som måste uthärda sådan fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar modet. (Hebreerbrevet 12:1-3 SFB)
Fäst blicken på Jesus, på vad Han gjort på korset! Fantastisk uppmaning! Vänd er till Honom som har sitter på Faderns högra sida! Tro på Honom! Följ Honom!
För livet som kristen här, det är ett Jesusliv, ett liv i beroende av Honom, i Hans kraft, genom den Ande och det liv Han ger!
Och det är just detta som är grejen: det andliga livet är en gåva från Honom som själv är livet! Det är därför det funkar, även i kamp och svårighet, i nöd.
Låt oss då ha blicken fäst på Honom som är vårt liv och vår frälsning!