Tre ord som gör stor skillnad

Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:

”Saliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er. Saliga är ni som hungrar nu, för ni ska bli mättade. Saliga är ni som gråter nu, för ni ska få skratta. Saliga är ni när människorna hatar er och när de utesluter er och hånar och smutskastar ert namn för Människosonens skull. Gläd er på den dagen och hoppa av glädje, för er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

Men ve er som är rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er som är mätta nu! Ni kommer att hungra. Ve er som skrattar nu! Ni kommer att sörja och gråta. Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Lukas 6:20-26

Saligprisningar och Verop. Jesus uttalar välsignelser och varningar. Vad är det som är avgörande för om det är en saligprisning eller ett verop som är det som gäller mig? Det finns en nyckelvers, som sätter alla andra i sitt sammanhang. Det är de tre orden ”för Människosonens skull”. De gör hela skillnaden. Egentligen går detta som en röd tråd i allt Jesus Kristus säger och gör, både då och nu, att Han själv är skiljelinjen. Det är de män och kvinnor, barn och unga, medelålders och gamla som lider för Människosonens skull, för Jesu skull, som är saliga. Det handlar om att kunna se skiljelinjen mellan sann och falsk andlighet. De som hör ihop med Jesus kopplas ihop med Gamla testamentets profeter. De som får höra veropen kopplas samman med de falska profeterna, de som förkunnade att ”allt är väl” när det inte är det.

Foto av Aaron Burden, från Unsplash

Jesus själv är den som lyfter blicken här och talar till sina lärjungar. Det är en varning att tappa bort sin mästare. Lidande tillsammans med Kristus är aldrig hopplöst. Goda dagar utan Kristus däremot riskerar vårt eviga väl. Jesus pekar ut för oss här att den som offentligt bekänner sig till Honom faktiskt inte behöver vara rädd för något som kommer i ens väg. Tvärtom. Den som tillhör Kristus, behöver inte vara rädd för någonting. Vårt liv är i en bemärkelse fördolt för världen omkring oss, men gemenskapen med Honom som räddar oss visar oss vägen. Jesus visar oss här tre saker:

För det första så står lidandet nu i kontrast till det som ska komma. Guds rike tillhör oss när vi är fattiga för Jesu skull. När vi hungrar efter Guds ingripande så kommer vi att bli mättade. Det som är svårt nu ställs i relation till att Guds rike en dag ska visa sin sanna natur. Det som vi har smakat mättar själen på riktigt, men det som världen ger, som upplevs som mättande kan inte tillfredsställa vår djupaste nöd. Gud kan till och med använda vårt lidande för att låta sitt rike bredas ut, och nya människor upptäcka frälsningen i Jesus Kristus.

För det andra så står vi i ett sammanhang. Du är insatt i en gemenskap. Med Jesus Kristus i Hans lidande. Men också med profeterna i det gamla förbundet, med apostlar, helgon och martyrer, med män, kvinnor och barn genom alla tider som fått lida för himmelrikets skull. I Hebreerbrevet 12:1-3 står det så här:

När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

Håll fast. Tappa inte modet. Jesus Kristus själv fick lida och dö. När vi möter lidande för att vi tror på Jesus Kristus, för att vi ”inte kan tiga med vad vi har sett och hört”, så ska vi inte vara förvånade, eller förfärade. Håll blicken fäst på Kristus, se den himmelska härskaran av trogna i alla tider. Håll fast och håll ut. Det är dit du är på väg. Jesus är den som ger tron och fullkomnar den. Vår uppgift är att hålla fast vid Honom, inte sluta dela tron utan ge den gåva vidare som vi har fått ta emot, även när vi blir föraktade för det.

För det tredje så finns här en verklig fara. Jesu verop är inte bara retorik. Jesus pekar ut för oss att det finns en risk.

Men ve er som är rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er som är mätta nu! Ni kommer att hungra. Ve er som skrattar nu! Ni kommer att sörja och gråta. Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Vad betyder detta? Jo risken med alla välsignelser i detta livet(för rikedom, att kunna äta sig mätt eller att människor talar väl om oss i sig självt är inget ont) är att vi som kristna börjar söka välsignelserna framför välsignelsens källa. Ungefär så här: Det är viktigare att inte lida nu än att hålla sig till vad Människosonen säger. Eller att människors beröm är viktigare än att hålla fast vid tron på Jesus. Det blir lite som Petrus förnekande av Jesus. Jag vill försöka hitta ett sätt att stå kvar utan att behöva dela Jesu lidande, men det går inte. Petrus lösning var att förbanna och neka att han kände Jesus. Människor talade väl om de falska profeterna. De sanna profeterna kunde ibland få höra att de skulle ge goda budskap inte hårda eller negativa. Och så hyllades de falska profeterna.

För Jesus är detta inte bara en lek med ord. För Jesus handlade detta om att ge sitt liv för oss.  När Jesus Kristus nu börjar ett av sina undervisningspass för lärjungarna så börjar Han med att inskärpa att detta är på allvar. Att omvända sig, och börja leva trons liv är inte en lek med ord. Det är en verklig och konkret vandring bland människor. Det är en efterföljelse som kostar och får konsekvenser. Det innebär risken att bli förkastad av sina egna. ”Du är ju galen, hur kan du tro på något sånt”. Men det är värt det. Håll blicken fäst vid Jesus Kristus. Se på Honom så att ni inte förlorar modet.