På söndag är det vår sista söndag i Hyssna med serien gudstjänster över Galaterbrevet. ”Evangeliet idag – att så i Anden” är det på söndag och vi läser kapitel 6 i Galaterbrevet. Här kommer några tankar som inte är riktigt samma sak som jag kommer att säga på söndag, men som har beröringspunkter.
Vi läser ofta Bibeln strikt individualistiskt. ”Vad kan detta säga mig eller betyda för mig” men en viktig sak är att Paulus vänder sig både till den enskilda kristna församlingsmedlemmen OCH till församlingen som helhet. Det är de kristna i Galatien, de kristna som församling, som kollektiv.
Vi hör ihop! Guds Ord är inte individualistiskt. Det är inte en uppmaning att klara dig själv, eller en självhjälpsböcker, utan Guds uppenbarelse av sig själv för oss och en inbjudan till att bli en ny gemenskap i Jesus Kristus, att tjäna varandra i den Helige Andes kraft och faktiskt också att älska, korrigera och leva tillsammans med varandra.
Det finns saker som gäller mig och dig som individer. Ett exempel är frälsningen. Och det är ganska viktigt. Ingen annan kan tro åt dig, möta Jesus åt dig, ta emot frälsningen åt dig. Jesus Kristus måste få gripa dig, frälsa dig, visa dig sin kärlek, makt och allt annat Han vill ge. Men även frälsningen, rättfärdiggörelsen och det nya livet i Kristus är insatt i ett sammanhang. Vi blir frälsta för att bli en del av det nya livet som levs tillsammans i församlingen. Vi blir kroppsdelar i Kristi kropp, vi blir gemensamt ett tempel åt den Helige Ande, vi får också kallelsen att gemensamt leva i den frälsning som Gud gett. Att vara ett stöd för varandra, bära varandras bördor.
Därför behövs alla i församlingen. Du behövs, du är viktig!