Tacksamhet är verkligen en stor känsla. När tacksägelsedagen har varit så har jag haft anledning att fundera lite över detta.
Vad är tacksamhet? Glädje över livet, förtröstan och ett positivit beroende kanske?
När jag tänker över vad jag är tacksam för så handlar det faktiskt rätt så mycket om relationer. Jag är tacksam över människor som finns i mitt liv, ibland så uppenbart ”helt utan min förtjänst eller värdighet”. Jag är tacksam för min fru och mina barn, släkt, vänner, församling och andra gemenskaper som jag är en del av.
Men det blir också mer och mer uppenbart att jag är tacksam till någon. Känslan av tacksamhet har en riktning, inte bara allmänt finstämt, utan till Honom som gett allt detta och mycket mer.
Jag är tacksam till Gud, för min hustru och mina barn, släkt och alla de andra som finns i mitt liv.
Jag är tacksam till Gud för frälsningen, och för den oerhörda gåvan som Jesus Kristus är.
Jag är tacksam för att Han ger mitt liv innehåll, mening och mål.
Jag är tacksam för att Han låter mig få ta emot allt detta från Honom.
Det är stort med tacksamhet, och ibland kan man ana något av innebörden av att himlen beskrivs som lovsång, tillbedjan, ett stort tack till Gud för Hans godhet! Eller med Bengt Johanssons formulering:
Vi vill säga tack – Bengt Johansson
Vi vill säga tack, vi vill ge dig ära och pris, det är så det ska vara och evigt förbli.
Dag och natt vill vi sjunga sången till din ära, dag och natt vill vi stämma in i sången vid din tron, dag och natt vill vi sjunga sången till din ära.
Eller kanske bara helt enkelt: Tack Jesus för allt du ger. Amen.