En helg i Stockholm går mot sitt slut. Fin resa med Annika, och mycket roligt som hänt. När vi nu sitter på tåget hem så kommer nu lite tankar efter helgen och då framför all St Klara Kyrka i Stockholm.
Guds familj
Jag blev lite tagen av gudstjänsten där. Det kändes som ett stort familjemöte. Att vi alla hörde ihop. Det var en gemenskap av många olika människor. Olika kulturer. Gudstjänsten simultantolkades på både engelska och farsi. Det sjöngs psalmer, nyare lovsånger och dessutom välsignade en av prästerna på swahili.
Andens kraft
Redan från första början räknade man med den Helige Andes närvaro och kraft. Och det var tydligt gudstjänsten igenom. Andens närvaro upplevde jag påtagligt för egen del, men något av det häftiga var upplevelsen av förväntan och glädje! Redan ansvarige prästens Iwan Giertz inledningsbön efter första psalmen var talande. Amen sa han och hela kyrkan rungade: amen, amen som svar.
Eller under predikan: Carl-Erik Sahlberg var på visit från Tanzania och den växande kyrkan där. Folk, var med och gav respons och han predikade på ett sätt som ingav hopp.
Ett sätt där detta visade sig var också hur Carl-Erik mot slutet av predikan sa att han fått en uppmaning av den Helige Ande att bjuda in till att Jesus skulle få vara först i sitt liv, så helt kort och enkelt gav han en spontan frälsningsinbjudan!
Jesustro, Bibeltro och framtidstro
Gudstjänsten präglades faktiskt av de här tre sakerna. Som jag nämnde ovan glädje och hopp. Jesus kan och vill välsigna och gripa in. I predikan betonades bl a detta: Tro. På Bibeln som Guds Ord, på Jesus Kristus, på Guds Andes kraft och möjligheter.
Carl-Erik Sahlberg predikade om framtidstro och hur Gud handlar nu. Han talade om två barn som han, bildligt sätt, fått nu efter pensionen. Arbetet med barnhem i Östafrika, och hoppet och arbetet för en vändning och väckelse i Stockholm och Sverige.
Hopp
Det tror jag att vi som är kristna i Sverige idag behöver. Vi behöver mer av den Helige Ande, vi behöver mer av Guds Ord och mer av Jesustro, tro på Guds möjligheter! Då finns det hopp, för Sverige och Svenska kyrkan. Jesus ge oss det!