Sjukdom, symptom, och medicin – några tankar om en kyrka i kris… Det kanske låter som en rätt så dramatisk titel.
Jag har ganska länge funderat kring och försökt formulera mig kring vad som sker i Svenska kyrkan. Jag har dock inte orkat och hunnit. När jag försökt fundera kring formuleringar så har det liksom inte ”kommit något”. Nu gör jag i alla fall ett försök.
Problemet är följande upplevelse:
Något är verkligt sjukt i vår kyrka. Det är något som inte fungerar. Det finns utstötningsmekanismer som är igång, exempelvis som mot de präster som utsattes av Uppdrag granskning, men det är egentligen inte den konkreta konflikten som är problemet. Som evangelikal kristen så tänker jag att det hör till. Jag kan inte förvänta mig att samhället runtomkring ska tro, och inte heller att de ska förstå. Den grundläggande kristna hållningen att Bibeln är Guds Ord och ska följas är ju grundläggande för mig som kristen, även om det verkligen kan behövas både tid, sammanhang att samtala i och bön för att förstå vad en konkret text betyder, men för den som inte delar den grundläggande tron och världsbilden så kan jag inte räkna med att alla ska applådera och jubla. Snarare är det några andra saker som stör mig eller oroar mig, och som är sjukdomstecken för vår kyrka, symptom på hur allvarlig situationen är: dels att de präster som medverkar och trycker till prästerna i UG inte vill låtsas om att detta är en medveten teologisk hållning, väl grundad i skriften, men också i kyrkans tradition och i den världsvisa kyrkans gemenskap idag. Klarar vi inte av att ha medvetna teologiska samtal och diskussioner längre i vår kyrka? Att på ett billigt sätt försöka svartmåla varandra och uppmuntra varandra att lämna Svenska kyrkan håller inte. Vad hände med att försöka tolka allt till det bästa, försöka förstå och gemensamt söka ledning i Bibeln?
Det finns mycket mer att säga om detta, men det som jag tänker i förlängningen av detta är följande: var finns det andliga ledarskapet som vågar gå före? Alltså som verkligen vågar vara ledare som lägger ut Guds Ord, hjälper oss att tro och följa Jesus, som tar dem som hängs ut i försvar. Detta är ju egentligen det vi har biskopar till. Var är episkopatet som vi kan se upp till, lyssna till och som kan ta smällarna för dem som får löpa gatlopp? Jesus som den gode herden ger sitt liv för fåren, han säger inte att de kanske borde uppsöka en annan flock. Egentligen ser grundfrågan ut så här: får vi som svenskkyrkliga kristna i olika rörelser, typ som evangelikala och högkyrkliga, gammalkyrkliga och karismatiker undervisa och leva enligt det som är klart formulerat i Bibeln och det som också är tydligt i traditionen och i den världsvida samtida kyrkan? Får vi som är präster, inte bara hysa åsikten utan också leva ut den, att Bibeln är Guds Ord som ska tas emot till frälsning, nytt liv och helgelse? Finns det gränser för vad jag får säga? Finns det Bibelord, som jag inte får läsa, som vi inte ens får nämna? Det känns nämligen så, och det är väldigt allvarligt. Jag vill inte ha det så, det naturliga i en kristen kyrka är ju snarare att fråga sig: hur ser det ut med ett visst ämne? Vad säger Bibeln? Hur har detta förståtts tidigare? Hur kan vi ta till oss detta idag? Vår kyrka har ett mäktigt arv på den här punkten, t ex i betoningen på Bibeln som nådemedel. Ja, Bibeln avslöjar synden, men visar också på nåden, på var kraften till ett heligt liv finns, på hur den Helige Ande kan få verka och göra Kristi seger verklig för oss. Och om och om igen så visar Jesus och Guds Ord som helhet på hur Gud, vår Fader, vill försoning, vill vår frälsning, vill barmhärtighet! Bibeln är Guds lag som avslöjar var våra liv skiljer sig från hur Gud vill ha det, men också evangelium, det ljuvliga budskapet om hur du och jag får nåd, frälsning, befrielse, nytt liv i Jesus Kristus.
Här finns en verklig nöd. Svenska kyrkan behöver återerövra sin själ, återfinna sitt arv, sitt djup, sina skatter. Annars blir det kanske som Leo Holter skriver och frågar om det redan är, att saltet har förlorat sin sälta.
Ett andligt ledarskap är alltså något annat än att böja sig för samhället runtomkring, något annat än att vara en crowdpleaser, det handlar om att peka på Jesus, älska Honom, tala på Hans vägnar, ge Honom till människor. Jag ser inte det ledarskapet i min kyrka, och får även bekänna min egen brist. Därför tror jag att vi behöver ett uppvaknande, som kyrka, som församlingar och som enskilda kristna! Kanske är det dags att börja ta ansvar, att börja reagera, att inte bara stillatigande se på när detta sker. Det är allt för stora saker som står på spel, det är allt för dyrbara skatter, som inte får gå förlorade!
Stämmer diagnosen att kyrkan insjuknar mer och mer då blir medicinen, nådemedlen och framför allt tron och lydnaden inför Jesus Kristus, vårt viktigaste mål, för det är där som livet, kraften och frälsningen finns.
I så fall är det dags att på nytt söka detta, söka livet från Gud, frälsningen, kraften! Kom Helige Ande och gör det i oss!
Följande bön känns på nytt aktuell:
Himmelske Fader,
utgjut din Ande över hela din Kyrka.
Ge oss en ny vision av din härlighet,
en ny upplevelse av din makt,
en ny trohet mot ditt Ord,
en ny hängivenhet i din tjänst
så att genom vårt förnyade vittnesbörd
ditt heliga namn blir ärat och ditt rike främjat
genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.
Det är vad Kyrkan, Kristi Kyrka, ska arbeta för! Låt oss be om det!
Tack för den texten, de tankarna!
Jag är själv bara lekman/medlem (dock rätt bevandrad via arbete på past.exp och en mor som varit mycket i kyrkopolitiken, t.ex. Kyrkomötet), en djupt bedrövad sådan numer. Ja, sedan en tid är väl bättre ord.
Jag tyckte mig få något av en ”ögonöppnare” när jag läste något Göran Skytte skrev om hur politiker resonerade kring kyrkan, dess vara eller inte vara mm under ffa första halvan av 1900-talet.
Jag tror de tankarna, om att kyrkan visst kunde få vara kvar som något ”lugnande” för folket, men att man skulle styra dess riktning tyvärr har blivit väl genomsyrande. I kyrkan så väl som i resten av samhällets syn på kyrkan.
Jag möter då och då en man här som är mycket engagerad politiskt och då bl.a. i kyrkan. Han brukar skoja o tycka att jag ska rösta på honom och när jag påpekar att jag inte tycker att politiska partier har i kyrkan att göra replikerar han ”Men det är ju en folkkyrka!”.
Vänner säger ung att ”Ja, det är ju trevligt med kyrkan ibland.” och kan bli ärligt förvånade att det finns ”så” troende som jag är (EFSare) även i SvK…..
Jag är rädd att SvK alltför länge styrts alltför hårt politiskt (min mor skulle inte gilla den åsikten….) och att det visar sig nu.
Om jag ska göra som min gamle själavårdare sa ”Vi måste stanna och kämpa!” eller om det som hände nu var droppen har jag än inte riktigt klart för mig.
(Förlåt längden, men varav hjärtat är fullt…. Länkad blogg har legat nere ett tag, men kommer nog att väckas)
http://litensblogg.blogspot.se/2014/06/bedarande-forvaning.html
På 1600-talet skulle alla bekänna sig till den nya lutherska läran. På 2000-talet ska alla bekänna sig till den nya läran om det könsneutrala äktenskapet?
Håller helt med dig Johan! Situationen i Svenska Kyrkan är anledningen till att maken och jag gått ur!
Johan Danz ger utryck för en hel del bekymrande åsikter i detta blogginlägg. Att hålla bibelns ”sanningar” högre än dem vi kan observera i den verkliga världen är rent sagt galet. Hade det skett i något annat sammanhang än inom religiös tro så hade det resulterat i en biljett till psyket.
Dessa vanföreställningar gynnar inte samhället, det får inte människor att må bättre och det är definitivt inte värdigt. Det finns en hel del i bibeln som bevisligen inte är sanna och det mesta som står i den ligger så långt ifrån mina egna värderingar, att jag helt enkelt inte förstå hur någon kan välja att följa den.
Johan Danz pratar i sitt inlägg om värdet i de traditioner som kyrkan är grundad på. Det finns ingen tradition i världen som är värd att behålla bara för att det är en tradition. Att bryta en tradition som inte är till fördel för oss som civilisation är alltid det rätta valet. Detta verkar tyvärr vara något som har undgått många inom kyrkans värld.
Sluta nu med att försvara prästerna i UG program.
Det finns inget fakta i Bibeln som någonsin bevisats vara falskt. Många har försökt men ingen har hittills lyckats.
Det mesta som står i bibeln handlar om Guds kärlek till människorna, om hur vi skall älska våra vänner och fiender, etc. Bibelns värderingar kan förenklat sammanfattas i de tio budorden, det dubbla kärleksbudet och människans uppdrag att förvalta jorden. Jag har svårt att tro att det ligger långt från dina värderingar.
David:
Tack för dina fina ord på slutet där. Det uppskattas.
Jag håller med om att bibeln innehåller en hel del fina historier om kärlek och att där finns lärdomar att ta med sig från den. Men där finns även en hel del som inte handlar om kärlek, och som absolut inte handlar om människors lika värde. Ser du bort från dessa? Eller tycker du att där finns värde även i de historierna?
Jag har en länk till dig angående ditt påstående om att inget i bibeln någonsin bevisats fel. Det är ett ganska stort dokument, men där är en hel del ganska intressanta punkter. Vare sig man tror att historierna är sanna eller inte.
Dokumentet heter Dossier Of Reason och finns på denna adress:
https://docs.google.com/document/d/1f6ZewV_Ro5HLixACGE_wgJrnlFNVKVxTfuVALqARNEs/edit?pli=1&hl=en_US
Så blev William dagens bespottare.
Bemöt gärna mina argument.
Vad gör mig till ”dagens bespottare”?
Sven:
Jag ber om ursäkt om du tog illa vid dig av mitt inlägg. Jag ser nu i efterhand då pulsen har lagt sig, att jag inte behövt formulera mig på det sätt som jag gjorde. Det är inte konstruktivt, jag ber dig och andra som kan ha tagit illa vid sig om ursäkt. Jag tycker självklart att vi ska kunna ha en konstruktiv diskussion om ämnet.
I detta fall då vi diskuterar sexualitet, så förs ett argument som gör gällande att homosexualitet enligt bibeln inte är naturligt.
Hur ställer du dig till detta påstående? Är du av uppfattningen att homosexualitet är en synd?
Ett jättebra inlägg om viktiga principer!
Principer som kyrkan genom årtusenden bevarat: att en herde försvarar sina får och detta oavsett om han anser att dessa sprungit vilse. Om herden behöver tillrättavisa, så sker detta i enskilt samtal och inte inför SVTs publik.
Tack!
/Tomas
Tack Johan, varje dag ger du mig något nytt att tänka på.
Vad vet jag? Jag är ju ”bara” en lekman. Eller skall jag vara politiskt korrekt och säga lekperson. För politisk korrekt måste man ju alltid vara, vad det än gäller. Eller?
Var Jesus politisk korrekt?
Bibeln är för mig ett mysterium, det står saker i den som jag inte förstår och kanske ibland inte vill förstå. Det blir enklare så. Jag är naiv, men inte dum. Jag är nyfiken och vill veta, men förstår inte alltid. Måste jag förstå allt? Men jag Vet att det som är skrivet i Bibeln är inspirerat av Gud. De 10 budorden står där, visa mig att det är fel på någon av dem!!! Vi fick ännu ett bud av Jesus, älska varandra som jag har älskat er. Inte så tokigt det heller. Visst står det saker som jag har svårt att acceptera och tro är rätt, men det är inte fel att tvivla och undra.
Jag tillhör Svenska Kyrkan, har alltid tillhört Svenska Kyrkan, sedan den dag de bar ner mig till kapellet på BB för 69 år sedan och döpte mig! Jag har sovit genom långa predikningar under lästiden och gått med farmor till metodistkyrkan och sjungit härliga sånger och varit Solstråle i Frälsningsarmén men också Licenced Layminister i den Anglikanska kyrkan på NZ. Jag VET att Bibeln är rättesnöret, de flesta svaren jag vill ha finns där. Jag kanske får leta länge och läsa samma sak flera gånger, men det finns där. Jag vill kunna lita på att min präst skall följa det som står i Bibeln (även om jag inte alltid förstår hur han menar och inte själv kan se samma sak). Vi måste ha en grund att stå på, en grund som inte ändrar sig med tiden. Det behövs inga ändringar när det gäller Guds ord, vem tror vi att vi är om vi tycker så. Bättre än Gud?
Vi lekmän behöver våra herdar att stå fasta i Guds ord och våra herdar behöver veta att de har sina herdar bakom sig!
TV! Snart finns det inga program som inte går ut på att sätta dit någon, att förnedra och skämma ut någon, så vi borde inte vara förvånade att TV gör program som detta speciella program om Skene prästen. Det handlar ju om kyrkan, och då måste det vara något skumt, för vi Kristna försöker ju att leva så som Jesus lär. Och det är ju inte politiskt korrekt.
Och till alla er som tycker att jag inte vet vad jag talar om, det är helt OK, jag vet att Jesus är sanningen, ljuset och livet.
En helt vanlig person,
Lisa