Imorgon är det den tionde juni. Den 10 juni 2007 tågade jag och ett antal andra kandidater in i Gustavi domkyrka i Göteborg. Jag gick in som just prästkandidat, men det som skedde i gudstjänsten var stort och har präglat de sju åren som kommit efter. Jesus tog mig i tjänst som präst i Hans Kyrka.
På bilden ovan ser vi Carl Axel Aurelius och de tre präster som la sina händer på mig och bad om den Helige Ande över mig. En otroligt mäktig händelse. Även min egen upplevelse av stunden. Den Helige Ande var väldigt konkret där, jag kunde nästan inte sitta still. Jag har fått uppleva Hans hjälp och stöd och kraft i tjänsten och är väldigt tacksam.
Jesus kallar och tar i tjänst, men det är inte abstrakt, utan verkligt och konkret. Gud vill ha präster i sin tjänst och även vi präster tas i tjänst, och sätts in i ett sammanhang. Jag skrev här om hur vi tillhör ett större sammanhang i kyrkan, och det var mäktigt på Alla Helgona att få ha på sig en mässhake från före reformationen, med en av undertecknarna av Uppsala mötes beslut som ”medbärare”.
Men Jesus kallar till prästämbetet inte som en kick för ämbetsbäraren utan för att människor ska bli frälsta, komma till tro, länkas in i Kyrkan. Prästens uppgift är att vara herde för Guds hjord, predika Ordet, så att Anden kan väcka tro, förvalta sakramenten. Det är alltså på allvar. Jag vill härmed påminna mig själv och alla som läser detta, prästen finns inte till för sin egen skull, utan ska vara Guds Ords tjänare, predika evangeliet, undervisa om Guds rike! Eller med Augsburgska bekännelsens(som jag ju bekänt mig till) ord:
”V. Om predikoämbetet
1] För att vi skola få denna tro, har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande, 2] vilken hos dem, som höra evangelium, 3] frambringar tron, var och när det behagar Gud. Det vill säga, att det icke är för vår förtjänsts skull, utan för Kristi skull som Gud rättfärdiggör dem, som tro, att de för Kristi skull upptagas i nåden. *Gal. 3: För att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.*”
Brevet i min hand är prästbrevet och en bönbok, en bra sammanfattning och vägledning till ett prästliv, en påminnelse om att Jesus tagit mig i tjänst och en påminnelse om att leva ett liv i gemenskap med Herren Jesus Kristus, i totalt beroende av Honom. Det önskar jag också att allt mer få växa in i!
Det är en kallelse, en uppgift men också ett helt liv, en livsstil. Här kommer en bön från 1942 års handbok i Svenska Kyrkan, att be för dem som skulle vigas till präst:
Barmhärtige Gud, kärleksrike Fader. Vi tacka dig av allt hjärta att du genom din Son, Jesus Kristus, har inrättat prästämbetet i din kyrka och allt hitintills nådeligen bibehållit det ibland oss.
Vi bedja dig: Se i nåd till dem som nu komma att undfå detta ämbete. Förläna dem din Andes gåva, och besegla själv från himmelen den vigning, som gives dem på jorden, på det att genom deras tjänst ditt stora namn må vara ärat och vår Frälsare, Jesus Kristus, i sin församling allt mer förhärligad. Amen.
I mitt prästbrev står också hur jag ska göra detta: genom att predika Guds Ord, förvalta sakramenten, och leda församlingen i bön och tillbedjan i gudstjänsten, undervisa och utöva själavård. Målet för varje prästs tjänst är också står det, att församlingen ska mogna i tron, växa till som lärjungar alltså.
En sista bild på mig och Annika utanför Kristinedalskyrkan i Stenungsund där jag fick vara pastorsadjunkt(min första tjänst som präst). Det var också där jag fick leda min första mässa och min första predikan som präst, så den kommer alltid att vara speciell för mig.
Och till sist: be för mig och alla oss präster, vi behöver det!