Har funderat ett och annat om ondska. Min fru såg Schindlers list medan hon var hemma och var sjuk, och vi har pratat en del om det efteråt.
Det är det intressanta med att prata om saker, det väcker nya tankar, fler funderingar, tankar kring konsekvenser.
Något som är intressant i detta är att ”fienden” i Nazismens fall Judarna och andra av dem oönskade, blev avhumaniserade. Alltså kan man tänka sig en situation där en helt normal pappa eller farfar/morfar är en riktigt barnkär människa, men på sin arbetsplats är man en bödel som vrider om gaskamrarna och dödar män, kvinnor och barn. Eller kanske assisterar/utför olika experiment. Hur är det möjligt?
En teologisk fråga: Kan vi verkligen påstå att människan är alltigenom god? Visst kan vi säga att människan har kapacitet till de vackraste och mest självuppoffrande handlingar, men 2 världskriget, kriget på balkan med dess massgravar, Rwanda, var hamnar vi utifrån detta?
Egentligen kanske man inte ens behöver söka sig så långt för att reflektera över ondska. Det kryper nära oss, för att det är en smitta vi bär på.