Ännu en fortsättning på Schyffert, ironi och allvar, men vi börjar med ett citat:
”Sanningen skall göra er fria”
Det är intressant det här med Schyfferts försvarstal.
Ett fullsatt Cirkus, och när han kommer igång så är det knäpptyst, typ ”så man kan höra en knappnål…”
Varför reagerar folk så? Varför blir jag gripen av det? Kanske som sagt det här med en allvarlig ironiker, men också för att det han säger är sant, exempelvis om ett utrotningskrig som pågick i Europa, men han brydde sig inte…
Ofta är vi människor rädda för sanningen, det är obekvämt att bli avslöjad. Jag tror att vi är rädda för att bli sociala ”outcasts” eller fördömda på nått sätt. Snarare är det nog tvärt om. Det är då man kan börja på riktigt… Fast det är inte alltid det är lätt.