Jag har tidigare kommenterat Marc´s blogg om varför unga kristna lämnar kyrkan, där han listar strävan efter relevans som en riskfaktor, man blir en billig kopia av samhället runtomkring.
Nu stötte jag på följande blogg på Anglican 1000, ett projekt med syfte att tusen nya anglikanska församlingar ska bildas i USA(är lite osäker på exakt hur det går till, men initiativet är gott). Där skriver de om risken för oss kristna att vilja uppfinna hjulet igen, läs här om det.
Evangelisk kristendom anklagas ibland för att ha inför något nytt i och med reformationen. Den som framför kritiken kan visst ha rätt, i alla fall delvis. Ibland framförs exempelvis tanken på att kyrkan ska vara i ständig reformation(semper reformanda) som ett berättigande av nya experiment både i trons innehåll och praxis. Men det stämmer inte med reformationens syfte, eller praxis.
Reformationens syfte var att återställa kyrkan, att kyrkan skulle reformeras, och missbruk avskaffas, man ville inte hitta på nyheter, utan återupptäcka grunden.
Ad fontes – till källorna
Så har man ibland sammanfattat det reformatoriska sättet att tänka, och detta är också kännetecknande för Luther och för den Augsburgska bekännelsen. Därför grep filmklippet jag postade igår mig. Luther hade gripits av evangeliet och kunde inte låtsas som ingenting. Han kunde inte dra tillbaka sina skrifter och påstå att det han funnit i Bibeln inte var på riktigt.
När reformatorerna försvarar sig i den Augsburgska bekännelsen så är det också detta som är huvudpoängen! Efter de första XXI artiklarna som behandlar trons huvudstycken, så kommer följande inlägg som leder över till konsekvensen att göra upp med missbruk i den dåvarande romerska kyrkan.
”1] Detta är i huvudsak sammanfattningen av vår lära, varav framgår, att den icke innehåller något, som står i strid med den heliga Skrift eller den allmänneliga kyrkan eller den romerska kyrkan, så långt denna är känd genom de gamla författarna.Under sådana förhållanden döma de obilligt, som fordra, att vi skola betraktas som kättare. 2] *Hela* meningsskiljaktigheten gäller några *få* missbruk, som utan stöd av tillförlitlig auktoritet insmugit sig i kyrkorna. Även om beträffade dem någon olikhet skulle förefinnas, skulle det anstå biskoparna att visa så mycken mildhet, att de på grund av den bekännelse, som vi nu uppläst, fördroge de våra, då ju icke ens de gamla kyrkoordningarna (canones) äro så stränga, att de fordra samma religiösa bruk allestädes; de religiösa bruken ha icke heller någonsin varit lika i alla kyrkor. 3] Och hos oss bibehållas i stor utsträckning noggrant de gamla bruken. 4] Ty det är en falsk beskyllning, att alla yttre former för gudsdyrkan och alla kyrkans gamla ordningar hos oss skulle utrotas. 5] Men det är en allmän klagan, att vissa missförhållanden voro förknippade med allmänna religiösa bruk. Då dessa icke utan kränkning av samvetet kunde gillas, har på vissa punkter rättelse skett.”
De evangeliska kristna hänvisar till Den heliga Skrift, den allmänneliga(katolska/universella) kyrkan och den romerksa kyrkan. Det är Guds Ord och de gamla bekännelserna och de gamla kyrkofäderna som är grunden, både i lära och liv(för Augsburgska bekännelsen handlar både om kristen praxis och om kristet dogma). När man läser slås man alltså av både hänvsingar till Guds Ord, men också till kyrkolärare/kyrkofäder, exempelvis Augustinus.
Man menar sig helt enkelt vilja leva som normala kristna, lära det kyrkan alltid har lärt och leva i en god kyrklig praxis, även om vissa gudstjänstbruk och liknande kan skifta från plats till plats.
Om man nu jämför detta med Anglican 1000, så är det samma princip: Budskapet i sig behöver inte förändras, hottas upp, eller göras nytt. Det är aktuellt i sig självt. Snarare handlar förnyelsearbetet om att hitta kärnan i evangeliet och ge det vidare, att leva som kristna alltid har levt innebär att bygga på samma grund, även om gudstjänstbruk och vissa ceremonier kan skilja sig.
Ett exempel
Luther skrev många psalmer, undervisande sånger, men på nya melodier, folkliga melodier. De hade en undervisande, fördjupande och folklig karaktär. Idag kanske samma tanke kan tillämpas på ”nyare lovsånger” eller andra gudstjänstmoment, som liksom ges utrymme inom församlingens och kyrkans ram. Det hör ihop, det bygger på samma grund, men det finns en möjlighet till innovation inom ramen. Så länge budskapet, bekännelsen och livet inte förändras, utan blir aktuellt på nytt, så har vi den friheten. Därför kan vi leva som lärjungar idag, på samma grund, Jesus, och med samma budskap, evangeliet, och i samma kyrka, trotts att vi skiljs åt av årtusenden.
Våga återvänd till grunden
Förnyelsen av kyrkans liv handlar därför inte om färg och form, om liturgiska uttryck eller bristen på dem, utan om en förnyad upptäckt av evangeliet om Jesus, ett förnyat möte med Honom genom Hans Ord och ett nytt liv tillsammans med Honom.
Detta sker genom att vända tillbaka till källorna. ”The world is not looking for a new definition of christianity, it´s looking for a new demonstration of christianity”. Det är genom att vända tillbaka till grunderna som vi slipper uppfinna hjulet på nytt. Vi har möjligheten att ”stå på fädernas axlar” så att säga. Vi som evangeliska kristna strider inte mot Guds Ord, kyrkans enade tid, trosbekännelserna, vi får bygga på dem, upptäcka sanningen och kraften i dem, och uttrycka dem antingen med ord från 300talet eller med ord från idag eller allt där emellan.
Ska man sammanfatta så blir det så här:
- Kristna, fördjupa er! Lär känna Guds Ord, lär känna bekännelsen, lär framför allt känna Jesus! Det kan ske på många olika sätt, men några är centrala: Läs och samtala om Bibeln och bekännelsen, sök Gud i bön och gudstjänst, i nådemedlen, i församlingen.
- Förnyelse är inte härmande av ”världens former” för att locka folk!
- När vi grips av en ny kärlek till Jesus, så måste den få ta sig uttryck, vare sig det är gregoriansk sång och litanior, hymner från 1500talet, eller Hillsong etc.
- Framför allt handlar gudstjänstens förnyelse, och lärjungaskapet/livet som kristen om att möta Jesus och fördjupas i gemenskapen med Honom. Därför kan väl också jag stämma in i slagordet: ”allt som driver Kristus”!