Idag är reformationsdagen. Den dag då munken, prästen och teologiprofessorn Martin Luther spikade upp sina 95 teser om avlaren på kyrkporten till Slottskyrkan i Wittenberg. Det är en viktig dag, för den skapade den rörelse som idag är känd som reformationen. Jag menar att detta verkligen är något att inte bara minnas utan också fira. Jag återkommer till det längre ner. 

Först kommer ett länktips. Rune Imberg ger en god beskrivning till händelseförloppet i den här artikeln. Läs den gärna. Reformationen är nämligen inte en känsla i allmänhet, eller en allmän upproriskhet. Det är en teologisk och kyrklig rörelse. Ett kyrkligt uppvaknande, och en återupptäckt av evangeliet. Runes artikel finns här.

Vad var det egentligen Martin Luther gjorde den 31 oktober 1517? Han ville start en teologisk diskussion, korrigera ett missbruk. Här kommer några smakprov från den 95 teserna:

1. Då vår Herre och Mästare Jesus Kristus säger ”Gör bättring osv”, menade han att den troendes hela liv skall vara en botgöring.

Denna första tes sammanfattar egentligen rätt så mycket av Luthers kritik mot avlatshandeln. Syftet är inte att skaffa själarna en ursäkt att inte omvända sig och söka frälsningen hos Gud, utan att söka Kristus, och leva liv formade av Guds vilja, alltså i kärlek, barmhärtighet och omsorg om de små och fattiga.

27. Den som försäkrar att en själ genast flyger ut ur skärselden, när myntet klingar i kassakistan, predikar ett mänskligt påfund.

35. De som lär, att ånger inte är nödvändig för dem, som vill friköpa sina själar genom avlatsbrev, förkunnar en lära som är oförenlig med den kristna tron.

36. Varje kristen som verkligen ångrar sin synd, har full förlåtelse för den synd och skuld han är skyldig till, även utan avlatsbrev.

43. De kristna bör undervisas om att det är bättre att ge till de fattiga och låna till de behövande än att inhandla förlåtelse.

62. Kyrkans Sanna skatt är det allraheligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd.

63. Men denna skatt är den mest avskydda, eftersom den gör de första till de sista.

Fokuset ligger i att Guds folk, Kristi kyrka, ska leva i och av evangeliet, kalla människor till omvändelse och heligt liv. Fokusligger också på de själavårdsmässiga konsekvenser som skapades av avlatshandeln. Martin Luther har alltså i detta dokument ett tydligt patos att rätta ett kyrkligt missförhållande. Teserna ställer upp flera kyrkliga problem, exempelvis att Guds Ord och evangeliet, Guds förlåtelse och kallelsen till ett heligt liv kommer i skymundan genom att avlatshandeln. Tes 50-51 är intressanta, då de visar att Luther här tror att påven är omedveten om hur illa det står till:

50. De kristna bör undervisas om att påven kände till sina avlatspredikanters utpressningar, så skulle han hellre se Peterskyrkan lagd i aska än uppbyggd med skinnet, köttet och benen av sina får.

51. De kristna bör undervisas om att påven är skyldig att ge  och gärna skulle vilja ge av sina tillgångar till dem, som avlatsförsäljarna lurar pengar av, även om han måste sälja Peterskyrkan för att göra det.

Reformationens utveckling kommer verkligen ur ett djupt förfall. Luthers bild av påven Leo X stämde ju inte. När kristna bönder och systrar hävdar att vi inte kan fira reformationen så kan jag inte hålla med rakt av. Jag håller med att det är en sorg att kyrkan inte kunde hålla ihop. Men jag tänker att det faktiskt finns en positiv bekännelse som kommer i dagen genom reformationen. Den bekännelsen är av så stor vikt och så viktig, att den inte gick att göra avkall på då, och inte heller går att avstå ifrån idag. Jag önskar verkligen att kyrkan inte skulle ha splittrats på den tiden, liksom jag önskar att kyrkan inte skulle splittrats på 1000talet, då de ortodoxa och katolska kyrkorna skiljdes åt, i ömsesidiga fördömanden. Men frågan är: de frågor som reformatorerna, med Luther i spetsen drev, hade de fel i dem? Nej. Jag menar att de hade rätt, och att kyrkan behöver dem. Förståelsen av Guds Ord, Guds nåd, Jesu Kristi försoningsverk, att vi blir rättfärdiggjorda och ställs i en god relation med Gud genom tron på det Jesus Kristus gjort för,oss på korset, kyrkan kan inte leva utan detta. Det handlar om kyrkans själ och väsen.

Vi kan inte fira Kyrklig splittring, men vi kan fira och hålla fast vid den sanning som återvanns vid reformationen. Snarare än att bara sopa teologiska frågor under mattan, hävdar jag att många av de frågor som var så viktiga under reformationen är precis lika levande idag. Frågan om nåd och frälsning, om heligt liv och att leva i Jesu efterföljd, frågan om rättfärdighetens grund, om Bibelns primat, om Guds kraft i frälsningen, och inte vår egen många av dessa behöver den evangeliska lutherska kyrkan återvända till, och på nytt förstå och ta till sig. Det handlar nämligen om Jesus Kristus. Att Han ensam är källan till vår frälsning, och för hela kyrkans liv. Det är också detta som kyrkan har att ge till en värld som inte känner Gud. Som kristna ska vi söka sanningen och enheten i tron. Inte bara det ena utan både. Jag menar att enheten finns i Jesus Kristus och vad Han gjort för oss. 

För Martin Luther, och många andra av de evangeliska kristna så fick de betala ett högt pris, men de ville ändå hålla fast vid sin bekännelse. Luthers berömda ord på riksdagen i Worms 1521 visar tydligt vad det hela handlar om. Med risk för eget liv(han hade blivit övad fri lejd, men det var i förlängningen en konsekvens att han riskerade sitt liv) svarar han på den upprepade frågan om han avsäger sig sina verk och skrifter, stora som små:

Sedan nu Eders Kejserliga Majestät och Deras Kurfurstliga och Furstliga Nåder begär ett enkelt, enfaldigt och uppriktigt svar, så skall jag ge er det, utan horn och tänder. Det lyder så: Om jag inte med argument från den heliga Skrift eller med allmänna, rediga och belysande grundliga argument blir överbevisad och övervunnen – för jag tror varken på påven allena eller på koncilierna allena, eftersom det ligger i öppen dag att de ofta tagit fel och inbördes varit oeniga – och därför att jag är överbevisad av de ord jag har dragit fram och mitt samvete är fångat av Guds ord, så varken kan eller vill jag återkalla någonting, ty det är inte tillrådligt att handla mot samvetet. Här står jag. Jag kan inte annat. Gud hjälpe mig. Amen.

Må vi idag ha samma mod och samma lydnad för Guds Ord som Martin Luther hade, samma nitiskhet för evangeliets sanning. Frälsningen är för viktig för att kompromissas med.