Några tankar på gör sig påminda på Påskdagen 2017. Det första är att den här dagen och den här helgen verkligen är vårt absoluta centrum. Ja, jag tror att vi behöver tänka på, fördjupa oss i och praktisera andra delar av vår tro, men detta är verkligen centrum. Här ser vi evangeliet, här ser vi syndens allvar, Guds kärlek och helighet, här ser vi Guds Lamm som själv tar synden, här ser vi döden som dödar Livet självt. ”Light of the World by darkness slain”. Så Han offrade sig, ett fullkomligt offer, för att återförena oss med Gud. Men Jesus inte bara dör. Han dödar döden, tar bort dödens makt och uppstår igen. Jesu seger, både korset och den tomma graven, är källan till tron att det inte är kört för oss, för dig, för mig. Detta är Guds kraft till frälsning, Guds nåd: det finns en frälsare, ett nytt liv här och nu tillsammans med Gud och ett evigt liv fullkomligt helat och upprättat, genom Jesu seger på korset och triumf när Han gick ut ur graven.

Det är också en stor glädje att få dela tron med varandra, att få fira både Jesu kors och Jesu uppståndelse med både vår egen familj och Guds familj. Det är något underbart med att Jesus Kristus för ihop oss människor så att vi i tron ber tillsammans, tar emot samme frälsare i nattvarden, och gemensamt lovsjunger Honom! 

Kort och gott: Kristus är uppstånden!