Påskhelgen går mot sitt slut. En omtumlande påsk. Familjemässigt så har vi varit krassliga. Församlingsmässigt så är det mäktiga dagar. De olika gudstjänsterna hugger tag i mig.
Skärtorsdagen och det nya förbundet mellan Jesus och oss. Gud är trofast.
Långfredagen och lidandet. Kristus som ger sitt liv för att rädda oss.
Påskdagen och Jesu Kristi seger. Han har uppstått. Påskproklamationen ”Kristus är Uppstånden, ja Han är sannerligen Uppstånden!” grep mig verkligen i år.
Nu när påskhelgen strax är över så hänger två saker kvar:
Jesus uppstod verkligen, och det finns många skäl och bevis att tro detta, men det är inte bara en intellektuell fråga. Jesus har Uppstått och möter människor än idag. Han griper in, talar genom sitt Ord, visar sig, i drömmar, tecken, svarar på böner, möter oss på så många olika sätt.
Det andra är vilket pris det kostar att tro på Jesus idag. För så många kristna är priset högt. Terrorattacken på påskfirande barn och familjer i Pakistan är vidrig. ”Jesus Kristus, du som har Uppstått och segrat, grip in, skydda din familj här på jorden! Gör oss frimodiga att dela tron på dig!”
Mitt i lidandet, inför ondskan, så är det ändå påskens budskap som ger mig hopp. ”Kristus är Uppstånden”. Döden är besegrad. Synd, djävulskap och ondska också. Det går inte att hitta nån bättre tillflykt eller nåt bättre hopp än Honom som har uppstått! Jesus är vårt hopp!