Oceans – några tankar om lovsång

Jag har under mitt blogguppehåll(ja jag vet att det skulle varit 100 blogginlägg på lika många dagar, blev snarare tvärt om) lyssnat rätt så mycket på Hillsong Uniteds skiva Zion. Det är ett akustiskt upplägg, mer livekänsla än studiokänsla om man säger så. Jag gillar Hillsongs skivor har jag märkt, och kanske framför allt den här. Jag har funderat lite på varför jag uppskattar dem så mycket. Här kommer några tankar. Tror dels att det beror på sättningen i den akustiska versionen, men inte bara det, för de skriver både bra texter och fina melodier. Jag tänker då också att detta inlägg blir något om vad som gör en lovsång bra. Inte det enda som gör lovsånger bra men något.

Ett exempel som kan få illustrera: Lovsången ”Oceans – where feet may fail”

När jag läste igenom texten tycker jag det här är en rätt mäktig text. Petrus kallas av Jesus att gå på vattnet tillsammans med Honom. Där får Petrus lära sig hur lätt det är att falla, att sjunka, att tappa fokus. Men han får också lära sig vem Han kan lita på!

Oceans blir alltså en lovsång till Jesus utifrån vad Jesus gjorde med Petrus, men också en övning i att lovsjunga och tillbe Jesus Kristus, att följa Honom också när det inte är lätt, för det är där vi kan lära oss hur Jesus griper in, hur Jesus frälser och är att lita på. Läs igenom och begrunda:

You call me out upon the waters
The great unknown where feet may fail
And there I find You in the mystery
In oceans deep   My faith will stand

Chorus:
And I will call upon Your name   And keep my eyes above the waves   When oceans rise
My soul will rest in your embrace  For I am Yours  and You are mine

Your grace abounds in deepest waters
Your sovereign hand   Will be my guide
Where feet may fail and fear surrounds me
You’ve never failed and you won’t start now

Chorus:
So I will call upon Your name   And keep my eyes above the waves   When oceans rise
My soul will rest in your embrace  For I am Yours  and You are mine

Bridge:
Spirit lead me where my trust is without borders
Let me walk upon the waters  Wherever You would call me
Take me deeper than my feet could ever wander
And my faith will be made stronger   In the presence of my Saviour

Några tankar: Vår lovsång bygger på tre saker:
1. Lovsång är vår respons på Guds uppenbarelse! Jesus har visat vem Han är och därför kan vi lita på Honom! Jesus är frälsaren som dör på korset, då är inget omöjligt för oss heller! Vi lovsjunger Jesus på grund av vad Han gjort, på grund av hur Han än idag griper in och frälser! På grund av att Han än idag talar i sitt Ord.

2. Vår erfarenhet av Gud! Jesus gör samma saker som Jesus gjorde då gör Han också idag! Han är densamme, igår, idag och i evighet. När vi får erfara kallelsen av Gud, ingripandet och hjälpen av Jesus, frälsningens kraft, men också skörheten i oss själva, då får vi lovsjunga Jesus för Hans ingripande! För vem Han är!

3. Ett mönster som vi får lära oss som Jesu lärjungar. Som i den här sången: Vi får lära oss att lovsjunga Jesus, hålla blicken fäst på Honom, lyssna på Hans Ande också när vi är ”ute på djupt vatten”. Jesus lär oss genom lovsången till Honom, något om vad det innebär att följa Honom! Om hur vi får lyda, omvända oss, upptäcka nåden, om storheten i Hans verk och glädjen i att tillhöra Honom, om makten i Hans Ord(eftersom lovsånger som denna  bygger på vad Gud uppenbarat) och om hur Gud får fortsätta leda oss genom sin Ande.

Därför vill jag ge en liten uppmaning: Lev i lovsång! Lovsjung Jesus, genom att läsa Hans Ord och tro att det gäller dig. Genom att frälsas av Honom, genom att lyda och följa Honom, men också genom att sjunga till Hans ära! Lovsjung Honom! Ge Honom äran, för allt det Han gjort och gör i ditt liv! Där öppnas också våra hjärtan för glädjen, tacksamheten och kärleken till Jesus Kristus! Han är värd det!