När, var, hur? Att leva med Jesus är inte bara när allt är lätt och bra

När levs det kristna livet? Var är Jesus tillgänglig? Hur gör man?

Ibland kan vi få intrycket att livet som kristen antingen ska vara lätt(annars har vi gjort något fel) eller att det ska vara smärtfritt. 

Men kristen tro är inte verklighetsflykt. Livet som kristen är istället Guds makt och kraft att verka mitt i lidanden, kamp, vardagssysslor, relationer som ”travar på” och i vardagens gång. Min poäng är inte: ”livet är tung och segt, acceptera det”, utan snarare: om du tycker att livet är kämpigt just nu så är det inget hinder för Jesus att verka där. Tvärtom, just där och då, en grå och slaskig novemberdag tar Herren dig i anspråk. Det är där Han kallar dig att följa, att vara jordens salt och världens ljus. Det är när mörkret är påtagligt, och livet känns trångt, tungt och svårt som vi behöver söka oss närmare Herren Jesus.

Här kommer ett lite längre stycke ur 2 Korinthierbrevet:

”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. Så verkar döden i oss, och livet i er. Men vi har samma trons Ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag. Även vi tror, och därför talar vi. Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. Allt sker för er skull, för att nåden ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära. Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”

‭‭Andra Korintierbrevet‬ ‭4:7-18‬ ‭SFB15‬‬

Här beskriver Guds Ord, hur livet som kristen ser ut. Detta gäller också i den trista grå novemberkvällen. Är du en kristen? Bekänner du dig till Jesus? Har du tagit emot Hans liv? Då finns det, även idag. Just nu! Mitt i kampen på jobbet, nöden i sjukdomen, oron i relationerna, just i din svaghet. Paulus och hans medhjälpare var inga superhjältar, de levde istället beroende av Gud. Fundera på detta:

”Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp.”

Samma mönster som Jesus på korset. Mitt i lidandet och kampen avslöjas världens oförmåga. Där segrar Jesus Kristus. Dör och uppstår, bär vår död. Mitt i vår nöd så kan alltså Jesu Kristi död och uppståndelse lysa igenom. Lerkärlek, krukan med sprickor och skavanker bär universums största skatt. Det gör du med. Så fortsätt vandra med Jesus, fortsätt be om Hans Ande. Fortsätt läs Bibeln och be att Gud ska använda dig, just där du står.

Anden leder oss att gå trons väg. Vågar vi tro att Han verkligen kan leda oss, just i vår svaghet? Testa! Hans kraft är så mycket större än min svaghet! 

En vision av en levande Kyrka…

… är inte en vision av en kyrka full av perfekta människor som har fullständiga och perfekta liv, bländande leenden och fullkomliga familjer och karriärer. En levande Kyrka är snarare en gemenskap av ofullkomliga människor som i Jesus blivit en ny familj. Det är Han som gör Kyrkan levande och verklig. Jesus Kristus gör Kyrkan till en helig gemenskap där syndare finner Guds förlåtelse i Jesus, där trasiga fylls av Guds helige Ande och blir upprättade, där kampen pågår och Guds Ande får komma in. Det är Herren som verkar i den stressade morgonbönen, som ger kraft inte därför att min bön var så fin utan därför att Han vill vara där och ge av sitt liv till oss.

Mitt operfekta vittnesbörd har inte sin kraft i mig utan i Jesus Kristus. Åh, vad jag önskar att vi oftare kunde släppa prestigen och maskerna. Jesus verkar i den ärliga bönen från rövaren på korset, i den förvirrade tanken hos lärjungarna på vandring till Emmaus, i den desperata bönen från en förälder till ett sjukt barn. Livet är inte tillrättalagt, men just där väljer Jesus att verka! Bjud in Honom! När det är kamp: håll ut. Han kan gripa in när vi minst anar det.

Sluta inte be för att det är trögt. Tänk istället: idag är det extra viktigt att Du är med Herre! Sluta inte fira gudstjänst, särskilt inte när det känns motigt. Tänk istället: Jesus idag behöver jag verkligen dig. När en människa verkligen är olidligt jobbig, tänk om Guds Ord och den Helige Ande just då kunde väcka min längtan efter att få gå en mil till med honom, att få vända andra kinden till, just när jag fått den första smällen.

Den Gud som vänder död till liv!

”Allt sker för er skull, för att nåden ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära. Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”

‭‭Andra Korintierbrevet‬ ‭4:15-18‬ ‭SFB15‬‬

Hur låter vi bli att ge upp? Hur kan jag se det osynliga? 

Det handlar om Jesus. Om livet från Honom i dig. Allt sker för oss, för att lovsången ska väckas och blomma ut. Hur mäktigt är det inte, Jesus dör och uppstår och det liv Han vunnit får strömma in i mig. Tänk hur detta ständigt förvånar: ett Bibelord som jag får till minnet just i rätt tid. En människa Han sänder i min väg. Ett bönesvar Han ger där jag minst anar det.

Och allt pekar fram mot detta: du är på väg till Jesus Kristus. Närmare och närmare. Han kommer dig till mötes. I vardagens småsaker, i bön och församlingens gemenskap, i sin seger på korset. Han värkar ständigt. Du och jag är i Hans Hand! Så håll ut! Ge inte upp!