Här kommer ytterligare några tankar utifrån det där med att rustas. Kristen tro handlar inte om att kunna bocka av ett antal rutor i en undersökning, utan om ett liv tillsammans med Gud, där vi upptäcker saker längs vägen. Vi växer så att säga in i en relation till Gud mer och mer, från det att vi kommer till tro och börjar, och ända tills vi efter detta livet får uppstå till ett nytt liv tillsammans med Honom. Detta innebär att kristen tro är en slags upptäktsfärd, där jag också får upptäcka de där sakerna som vi idag har lätt att avfärda, men som inte är mindre sanna eller bra för det. Här kommer några upptäkter som jag vill dela för egen del:
Gud är god
Gud är verkligen det. Ibland kan man få höra kommentarer om tro som ”Jag kan inte tro på en Gud som…”. Vi bär med oss många konstiga förställningar, förvrängningar och mycket bråte längs vägen. Men mötet med Gud, i Jesus Kristus, visar något helt annat. Det är ”Guds härlighet som strålar fram i Kristi ansikte”, eller med andra ord: Upptäkten att Gud är god alltigenom, att Han är fantastisk, att Gud är vår Fader och jag får vara Hans barn, oändligt älskad och uppskattad av Honom.
Detta är särskilt viktigt när livet är en kamp eller svårt, när jag betett mig illa, eller när jag försökt göra det som är gott och rätt(och därmed likna min Fader), och misslyckats. Ibland känns det ju snarare som att man ser djupen av själviskhet och synd i sig själv. Men där kommer en av de allra mest fantastiska upptäckterna: Det handlar om nåden. Gud låter mig inte vara Hans barn för att jag förtjänat det, att jag ”vunnit barnaskap” hos Gud, utan för att Han älskat mig, kallat på mig i Jesus Kristus, gett mig rätten att vara barn hos Honom(”Han har gett oss söners rätt”)! Du är föremålet för Guds kärlek, Fadern älskar dig! Det blir egentligen bara större ju längre och mer jag funderar över det, brottas med det och kämpar med det.
Jag skulle här också vilja påminna om det som den Helige Ande gör. Som kristna så får vi Guds Ande, boende i oss. Gud vet liksom om att vi själva har svårt att tro på Jesus, att tro att Jesu nåd gäller mig, att frälsningen handlar om mig. Så jag har av Gud fått gåvan: Guds Ande som pekar för mig på Jesus, beviset på Guds kärlek. Han påminner mig om allt det Jesus gjort för mig, allt det Jesus gjort som ger förlåtelse, försoning, frälsning, kraft, och förnyelse. Anden ger en ny vilja. Detta är rätt så mäktigt tycker jag: Att jag börjar längta efter Guds Ord som kristen, längta efter att möta Jesus, känna behovet, ja just behovet, att be och umgås med Gud och att jag börjar längta efter att lyda Hans vilja.
Guds Ord är näring
Jesus säger till Satan när Han frestas i Matteus 4: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun .” Jag skrev om längtan efter Guds Ord, och det har egentligen med detta att göra att jag börjar längta efter att höra Jesu röst, höra Honom tala för då byggs min tro upp, då får jag gå vidare med Honom och lära känna Honom bättre!
Guds Ord blir, i positiv bemärkelse, beroendeframkallande. Sedan finns det dagar när det inte är så lätt att få till det, att det känns trögt att läsa, och vissa perioder är det tyngre. Därför tänker jag också att det är viktigt med ”andlig disciplin”, jag läser Guds Ord, inte bara när jag känner för det, utan för att jag behöver det, och då försöker jag också läsa ur Guds Ord varje dag.
Jesus håller också när livet är svårt
Jesus gör verkligen det. Jag kan tänka tillbaka på olika situationer där livet varit mr kamp än något annat. Gud har faktiskt varit en tillflykt, en klippa att stå på. Under en period av sjukdom så var det exempelvis att be psaltaren som höll mig uppe. Gud som hjälpt generationer av Guds folk innan mig mötte också mig där, Han fanns liksom där, väntad på mig.
Därför vill jag än en gång understryka: Jesus är helt utan jämförelse! Bara Han kan frälsa, ge hopp, nytt liv och det håller faktiskt. Att leva på och dö på. Det handlar inte om upplevelsekickar, det handlar om Honom, Frälsaren, Guds Son.