Jag börjar med en ursäkt för den tråkiga titeln på det här inlägget. Tyvärr kunde jag inte komma på något tydligare eller bättre. Jag har på olika sätt informerats om att Göteborgs stift håller på att dra igång en utredning om Marks och Bollebygds kontrakt(alltså alla de pastorat och församlingar i Marks och Bollebygds kommuner som tillhör Göteborgs stift och Svenska kyrkan). Utredningen består i att gå igenom pastoratsregleringar, alltså om det finns skäl att slå samman några av de pastorat(ett pastorat är en eller flera församlingar som har en gemensam kyrkoherde) som finns i kontraktet. I nuläget består kontraktet av följande pastorat: Bollebygd, Björketorp(Hindås och Rävlanda), Sätila pastorat(bestående av Sätila församling och Hyssna församling), Västra Marks församling(Hajom, Fotskäl, Tostared, Surteby-Kattunga/Björketorp och Berghem), Istorps pastorat(Horred, Öxnevalla och Istorp), Örby-Skene församling(Örby, Skene och Svenasjö), Torestorps pastorat(Torestorp, Öxabäck och Älekulla), Kinna församling, Fritsla och Skephults församling(Fritsla och Skephult) och Kinnarumma pastorat(Kinnarumma och Seglora). Jag ber om ursäkt om jag missat något, detta är taget fritt ur huvudet.
Ett av dessa pastorat har sagt sig vara i behov av hjälp för att klara sig och kan alltså behöva regleras, det som kallas för pastoratsreglering, alltså att man slås ihop med något annat pastorat. Så långt är allt lugnt och jag kan följa tanken att de kan behöva stöd och behöva tas upp i ett annat pastorat. Resultatet av detta stressar mig dock något: stiftet har utifrån detta(att ett pastorat vill tas upp i något annat pastorat) beslutat att låta utreda hela kontraktet. Vad jag vet har inga andra önskat reglering eller utredning.
När detta alltså ska utredas för alla pastoraten är det klart att jag känner en viss oro. Varför kanske någon undrar? Jo för att jag är rädd att detta kommer att flytta vanligt folk längre bort från kyrkan och att lokalförsamlingarna kommer att få en försvagad ställning. Som församlingspräst i Hyssna församling så menar jag att det är en nödvändighet med närhet mellan församlingen och dess präst, men också mellan församlingen och dess beslutsfattare. Säg att beslut om någon av Hyssna församlings två kyrkor ska fattas i Kinna? Det är väl inte så märkligt tänker någon? Jo, för jag är rädd att känslan här hos oss blir: ”Besluten tas ändå någon annanstans, så varför ska vi engagera oss, vi kan ändå inte påverka?”.
Nu vet vi inget om vad utredningen kommer fram till, vad som föreslås och hur besluten kommer att falla, men jag vill så här långt bara framföra en undran och en oro. Egentligen menar jag att detta ytterst sett har med den tredje och sista delen av rubriken till det här inlägget att göra: Kyrkan har ett missionsuppdrag, församlingen har ett missionsuppdrag. Ett uppdrag att Jesus Kristus ska bli synlig, trodd, lydd och älskad just på den plats där vi som kristna finns. Missionsuppdraget handlar om att människor ska få upptäcka vem Jesus är. Att de ska förenas med Honom i dopet, bli Guds barn, att de ska få möjlighete att möta Honom genom Ordets förkunnande och genom församlingens undervisning bön och lovsång, att de ska få ta emot Honom i nattvarden och att de söndag efter söndag ska få ta emot kraft och liv, förnyas i den helige Ande för att leva ut Jesu kärlek i vardagens olika situationer.
Hindras det av att kyrkans beslut fattas någon annan stans? Jag vet inte, mitt svar är förhoppningsvis inte, men det finns en risk, en risk att just de som firar gudstjänst här, eller i Horred, eller i Öxabäck, eller i Kinna osv, blir bara siffror i mängden. Att man inte blir ett vi, ett du, en konkret människa med ansikte och själ och gåvor och förmågor som vill rustas av Kristus och tjäna Honom i sin vardag, utan en siffra i statistiken. Tänk när det behöver sparas(vilket kyrkan behöver) och det inte är ansikten, gudstjänstfirare, Ordets hörare och görare vi ser, utan siffror. När vi inte tar hänsyn till att människor behöver få leva i sin församling, behöver få växa som gemenskap, behöver få visa och ta emot omsorg av varandra, behöver få dela livet och ta emot frälsning och liv från Jesus Kristus, då är risken stor att beslut tas som inte ger möjlighet till växt utan till reträtt. Det måste inte bli så och jag ber att det inte ska bli så, men det är en verklig risk. Ni som läser: Be och fundera över detta. Hör av er till era kyrkoherdar och förtroendevalda. Be och samtala med varandra! Och frågan är ytterst sätt inte om strukturer och sammanslagningar utan denna: Hur ska vi organisera oss så att fler kan få upptäcka det fantastiska vi fått i Jesus Kristus? Hur ska fler kunna dras in i församlingarnas gudstjänst liv, undervisning, körer, ungdomsgrupper och bönegrupper? Sedan får vi be och arbeta för att ekonomin ska fungera och resurserna vi har användas klokt och Gudi behagligt! Men uppdraget och den lokala församlingen måste, för Jesu skull, få komma först!