”Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande och ropade med hög röst: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse.””
Lukasevangeliet 1:39-45 SFB15
Maria beger sig nu till Elisabet. De har likadana erfarenhet av ett överumplande möte med Gud. Jag tror att vi här får en viktig inblick i kristen gemenskap. När Gud har mött mig så finns det andra som har samma erfarenhet. Även om deras respektive erfarenheter av Herrens ingripande i deras liv är olika så kan de ändå förstå varandra, dela erfarenheten. Så är det också med den kristna gemenskapen, i en skolgrupp, i en bönegrupp, i en familj och i en församling.
Söker du den gemenskapen? Längtar du efter den? Ber du om den?
Här finns också en beskrivning i vad en kristen församlas kring: Jesus. Johannes sparkar till och Elisabet upp fylls av den Helige Ande. Det är ytterst sett Jesus som de reagerar på. Här kan vi också lägga märke till att Jesus är närvarande fast det inte ens borde kunna synas att Maria väntar Honom och att Johannes döparen reagerar på Hans närvaro. En påminnelse om de oföddas värde och värdighet, alltså. Maria kommer till Elisabet, men blir här något av en förebild för alla kristna.
”Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse”
Salig är hon för att hon trodde och tog emot det Gud ville göra genom henne. Kan vi göra som hon?
Några frågor:
Hur lever du i gemenskap med andra kristna i din församling? Hur kan vi dela erfarenheterna av livet med Gud, med varandra?
Hur kan vi som kristna följa Marias exempel av tro på Gud?