”Då sade Maria: ”Min själ upphöjer Herren och min ande jublar över Gud, min Frälsare, för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig, för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt. Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom. Han har gjort väldiga gärningar med sin arm, han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt. Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort. Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig mot Abraham och hans barn till evig tid, så som han har lovat våra fäder.” Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.
”Lukasevangeliet 1:46-56 SFB15
Marias respons på mötet med Elsabet är att lovsjunga Gud. Hon har fått höra att Herren har mött Elisabet och uppfyllt sitt löfte. Hon får lägga Elisabets erfarenhet till sin egen. Så vad lär vi oss om lovsång utifrån Marias lovsång här?
Vår respons!
Lovsången är vår respons som människor på Herrens ingripande. Detta går också rakt igenom hennes lovsång. Herren är den Gud som griper in. Att hon ska prisas salig, skattas lycklig, är just utifrån detta: Gud griper in, konkret i hennes liv och för hela denna världen.
Lovsångens fokus!
Gud och Hans handlande, Hans karaktär och Hans makt, Hans barmhärtighet och nåd. Det är där fokus för lovsången ligger!
Detta är en av anledningarna att samlas till Gudstjänst, att tillsammans med Guds församling ära Gud för vem Han är och vad Han gjort och också idag gör!
Genomsyrad av GT!
Maria har byggt sin tro på Gud på stabil grund. Jag tror att hon verkligen känner det hon lovsjunger Gud för. Men hon låter både sin tro och sin lovsång inspireras, av Guds Ord, av GTs olika lovsånger. Jämför till exempel med 1 Samuelsboken 2 där Hanna lovsjunger Gud för att Han griper in, svarar på bön och ger henne pojken Samuel. Jag menar inte att vi alltid måste lovsjunga Gud med ordagranna citat från GT eller NT. Snarare är jag ute efter att vi ska märka: Guds Ord blir inspiration för hennes lovsång! Hon ser och känner igen Herrens handlande. Hon ser samma saker som GT vittnat om i sitt och Elisabets liv.
Frågor att fundera på:
När inspireras du att lovsjunga Gud?
Hur gör du? Hur kan vi som kristna bli mer som Maria i detta att lovsjunga och tillbe Gud. Utmaningen är ju ofta störst att lovsjunga Gud när jag inte känner för det.
Hur kan vi låta varandras vittnesbörd inspirera oss till lovsång och leda oss till att tillbe Jesus?
Vad kan hindra dig och mig från att lovsjunga Gud?