Lukas börjar sin nedteckning av evangeliet med det övernaturliga mötet mellan Johannes döparens pappa, Sackarias, och ängeln Gabriel. Nu fortsätter han med mötet mellan ängeln Gabriel, och jungfrun Maria.
”I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig.” Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.” Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man.” Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, för ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”
Lukasevangeliet 1:26-38 SFB15
Den kristna tron är per definition övernaturlig. Gud visar om och om igen i Bibeln att Han är en Gud som agerar i historien, i Guds folks liv och i enskilda människors liv. Här får vi nu blicka in i någonting unikt. När Johannes döparen ska födas så är Elisabet och Sakarias för gamla, dessutom kan Elisabet inte få barn. Men Gud gör ett under för att vägröjaren för Messias ska födas. Men här gör nu Gud ett ännu större under. Också detta har förutsagts av gamla testamentets profeter. Här är två exempel från profeten Jesaja:
”Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel.”
Jesaja 7:14 SFB15
”För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots lidelse ska göra detta.”
Jesaja 9:6-7 SFB15
Nu uppfyller Herren sitt löfte. Ängeln Gabriel sänds till jungfrun. Elisabet är gravid i 6 månaden och bär Johannes döparen. Ett under har redan skett. Nu kommer budskapet om barnet som ska vara Immanuel – Gud med oss, Gud själv som kommer till oss. Namnen han bär i Jesaja är beskrivningar av vem Han är. Mäktig Gud. Det visar barnets identitet.
”Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.””
Lukasevangeliet 1:30-33 SFB15
Gud är alltså den som uppfyller sina löften. Namnet Jesus betyder ”Herren räddar” och det är just det som Han kommer för att göra.
Nu är det intressant: hur reagerar Maria? Dels blir hon rädd för ängeln. Reaktionen finns ofta, och ängeln Gabriel får säga ”Var inte rädd” till henne. Men hennes respons på detta är egentligen rätt så naturlig, hon vet ju hur barn blir till:
”Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man.””
Lukasevangeliet 1:34 SFB15
Maria har i klarspråk alltså inte haft sex. Hon är trolovad med Josef. Betoningen här ligger på vem barnet är: Han kommer inte att vara Josefs son. Barnet är Gud själv, den evige Guden blir ett litet hjälplöst barn. Därför är det viktigt med att Maria är jungfrun Maria, hon föder Gud själv, och detta är unikt i världshistorien.
”Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, för ingenting är omöjligt för Gud.””
Lukasevangeliet 1:35-37 SFB15
Gabriel berättar hur Maria ska bära och föda Guds Son. Den Helige Ande ska komma över henne, den Högstes, allts Guds, kraft ska göra detta. Maria är med om ett mirakel utan jämförelse. Elisabets mirakel får hon höra om, och Gabriel avslutar med de fantastiska orden: ingenting är omöjligt för Gud.
Hur svarar Maria?
”Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”
Lukasevangeliet 1:38 SFB15
”Jag är Herrens tjänarinna”. Här är Marias stora svar. Gud mitt liv är i dina händer, jag litar på dig. Låt det bli som du vill. Hon lyssnar och följer.
Marias ja är otroligt viktigt, för här blir hon den som föder Gud in i världen.
Men hon är också viktig som förebild för oss kristna. När Gud kallar på dig, när Guds Ord griper dig, hur svarar du och jag? Kan vi låta Guds Ord få forma oss på samma sätt och med samma självklarhet som Maria. Den gamle prästen Sakarias kunde det inte och blev tillrättavisad av Gabriel, men denna unga kvinna, hon säger frimodigt ja. Hon litar på Gud.
Några avslutande frågor?
När Guds ängel kommer till Maria blir hon rädd. Det finns något skrämmande i Gud och Hans sändebud. Har du erfarit det? Vad visar Gud om sig själv då?
Gud väljer jungfrun Maria för att föda Jesus, Guds Son, så att Han kan komma nära oss. Kan du ge samma svar som Maria när Jesus gör sig påmind i ditt liv?
Jämför Sakarias(i förra Bibelbloggen) och Maria? Vems reaktion ligger närmast dig? Hur kan vi lära oss att lite på Gud på samma sätt som Maria?