”På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren. En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, fick han vid prästernas sedvanliga lottning uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad. Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan. Men ängeln sade till honom: ”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett.” Då sade Sakarias till ängeln: ”Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren.” Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne.” Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum. När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: ”Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor.””Lukasevangeliet 1:5-25 SFB15
Efter Lukas inledning så börjar det inte med Jesus, utan Johannes döparen. Varför? Det är ju evangeliet om Jesus Kristus, inte Johannes döparen, eller? Jo, det är sant men det finns ändå en anledning till att evangeliet om Jesus får sin utgångspunkt i Johannes historia. Gamla testamentets profeter profeterade om Jesu ankomst, Guds Messias, men också om vägröjaren som skulle förbereda marken för Messias. Johannes döparen är uppfyllelsen av löftet om en vägröjare, och en nya Elia. I GTs sista bok Malakia står det så här:
”Kom ihåg min tjänare Moses lag som jag gav honom på Horeb, stadgar och föreskrifter för hela Israel. Se, jag ska sända er profeten Elia. innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och viger landet åt förintelse.”
Malaki 4:4-6 SFB15
Innan Herrens dag ska en ny Elia komma. Johannes är fortfarande Johannes, men det han gör är profetkallelsen, kallelsen till omvändelse, och Jesus pekar själv ut honom som den vägröjare som skulle komma. Därför börjar Lukas med Johannes födelse.
När vi får del av det här stycket så lyfter Lukas fram några viktigampoänger: när Gud sätter sin plan att frälsa världen i verket, då heter det inte”det var en gång”, som våra sagor ofta börjar. Det är en verklig tid och plats, i en verklig familj och i ett verkligt sammanhang.
”På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.”
Det ger ett sammanhang. Prästfamilj på Herodes tid. Gamla och utan barn. Dem utväljer Gud. De är villiga att tjäna. Rättfärdig, lever i Guds Ord, längtar efter Herren. Detta är ett mönster, Gud väljer det som ”inte ser mycket ut för världen”. Det Han frågar efter är snarare hjärtats tanker, och viljan att följa Hans vilja.
När den gamle prästen Sakarias nu ska till templet och tjänstgöra får han uppgiften att tända rökelseoffret. Nu sker ett livsförvandlande möte. Han möter en Guds budbärare, ängeln Gabriel, som kommer med ett budskap från Herren.
”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett.”
Den här hälsningen är från Gud, rakt in i Sakarias nöd, men också del av en större plan. Guds frälsningsplan, får också landa i konkret glädje och välsignelse från Gud i Sakarias ch Elisabets liv. Gud har omsorg både om mig som enskild kristen, och om hela denna värld. Får evangeliet landa i oss, just Guds tilltal, som griper och förvandlar, ger ny glädje och vänder omöjliga situationer. Vår Gud är expert på just detta. Kanske kan detta då bli en påminnelse om att också din och min bön kan bli hörd!
Sakarias är dock inte redo. Tvärt om. Han kan inte se hur detta kan ske. ”Vi är för gamla” handlar ju om enkel biologi. Sakarias svar: ”Jag är gammal och min hustru är till åren.” säger ju just det. Jag tror att Gabriels svar till Sakarias är nyttigt för oss idag. Herren är just Herre. Jesus är Herre. Gud sitter på tronen, regerar, griper in. Detta gäller lika mycket idag. Behöver vi höra Guds Ord genom Gabriel? Gabriel, sänd från Guds tron. Tänk nu: Bibeln är just detta, Guds konkreta tilltal till dig. Vi kan behöva be över Guds Ord, be Jesus öppna våra ögon, men sanningen och kraften i Ordet finns där. Är vi beredda att lyssna?
Sakarias blev stum och Elisabet blev gravid. Gud grep in och båda fick lära sig hur trofast och helig Gud är, och hur mäktig Han är att gripa in. Elisabets lovsång är gripande, särskilt i en tid där detta med att inte få barn var en socialt utsatt situation och dessutom ett problem när det gäller att ha någon som tar hand omsorg på ålderns höst.
”Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor.”
Frågor att fundera på:
Vågar du och jag lita på vad Gud säger i sitt Ord? Hur kan vi växa i tillit till Guds Ord? Genom att umgås med det, leva och praktisera det och studera det?
Vågar vi tro att Gud har omsorg om oss, och att vi kan vara en del av Herrens stora plan?