Tänkte uppdatera några tankegångar från tidigare blogginlägg:
Derbyt är väl bäst att bara få överstökat. Förlust mot IFK, men matchen drog mycket folk i alla fall. Jag gissar att devisen: ”Sveriges fotbollshuvudstad är Göteborg…” verkar stämma rätt bra.
Det är nåt speciellt med derbymatcher. Påmindes i kyrkan idag om de derbyn jag själv spelade när IFK Örby(som jag spelade för) mötte Skene IF. Det var alltid en speciell stämning kring de matcherna. Inte att andra matcher inte spelade roll, utan snarare att just derbyna mot Skene spelade extra stor roll, egentligen spelade det ingen roll om det var en seriematch eller kupmatch, känslan var lite som att spela final.
Så är det också med de derbyn jag minns med ÖIS och de andra Göteborgslagen. Särskilt starkt i minnet är mötet mellan Örgryte och GAIS när ÖIS gick upp i Allsvenskan inför säsongen -93. 4-1 vann vi med då. Inget lysande väder direkt, men tretton år gammal såg jag ÖIS klassa GAIS och gå upp, kvällen slutade dock med att en GAISare hoppade på min brors ÖIShalsduk, i ilska över att vi viftat den framför hans ansikte…
Fast sången ÖIS-klacken sjöng då kanske inte stämde helt: ”Vi går upp, ni går ner, sen så ses vi aldrig mer…”. Tur är väl det för det är nåt extra med derbyn.