Betyder Kyrkans frihet något idag? Kyrkohistoria är egentligen ett rätt så intressant ämne, även om jag kanske inte förstod att uppskattade det fullt ut under tiden som student. Frågan om ”Kyrkans frihet” eller LE ”Libertas Ecclesiae” är dock ett återkommande ämne. Vid mer än ett tillfälle har det funnits intresse för statsmakter att ta kontrollen över Kyrkan, och hennes liv. Ibland klumpigt, eller plumpt, ibland mer smygande och kanske då också mer försåtligt. Ser vi på den svenska kyrkohistorien så har det redan från det att den kristna kyrkan först vann mark hos oss funnits en kamp. Kungar och andra med makt har velat utnyttja det inflytande Kyrkan haft, eller få hennes välsignelse över sina anspråk på makt, och framför allt då kanske kungamakten. Länge hade vi ju kungar krönta med en kyrklig kröning och välsignelse.
Ett exempel som kan vara intressant att ha med sig är ju Gustav Vasas relation till reformationen. Kungamakten beslagtog ju stora tillgångar som varit gåvor till de lokala församlingarna. Kanske var då inte intresset att befria folket från romersk vidskepelse, utan snarare att finansiera kronan?
Risken är då att kyrkan börjar gå en annans ärenden än Jesu ärenden, eller(vilket egentligen är subtilare) att hon gör något som i och för sig är rätt och bra, men som tar fokus från hennes huvuduppgift, och detta är egentligen lurigare, för något som är gott och bra i sig, men som tar fokus från kyrkans själ, kan vara lika skadligt för Kyrkan så som Kyrka!
Den frågan jag vill lyfta här är egentligen: vad är det som är Kyrkans själ och hjärta? Vad är det som ska få vara huvudinnehåll i hennes liv? Kyrkan är gemenskapen om kring hennes Frälsare och Herre. Det är alltså livet från Jesus som pulserar genom Kyrkan, hon är det hon får i sin relation till Jesus Kristus. I Markusevangeliet får vi del av följande händelse, som också säger något om vad Kyrkan är:
Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom. Folkhopen som satt omkring honom sade: ”Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.” Han svarade: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?” Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: ”Här ser ni min mor och mina bröder! Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.” (Markusevangeliet 3:31-35 SFB)
Kyrkan är alltså i detta stycke Jesu Kristi familj, de som tror på och följer Jesus hamnar alltså i en ny relation till Gud genom Jesus men också i ett nytt förhållande till varandra, en ny gemenskap, en ny familj. Det är en fråga att pröva sig mot, fungerar Kyrkan som det hon ska vara?
Det andra som är tydligt i detta korta stycket är att lydnaden gentemot Kyrkans Herre, Guds vilja, är central. Lydnaden är kännetecknet. Det för oss in på ett antal teologiska grundfrågor, framför allt hur vi kan avgöra vad som är Guds vilja, men också konsekvenserna. Kunskapen i sig själv är alltså inte nog, att veta vad som är rätt, utan: Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor. Det handlar alltså i den bemärkelsen inte om tyckande om andlighet, utan om liv tillsammans med Gud, lydnad, handlande.
Så var står vi då, hur vet vi vad Gud vill? Genom det Han har sagt, alltså genom Hans Ord! Det är Guds tilltal till oss som gör det möjligt för oss att leva i relation med Gud, det gör det möjligt att få reda på vad Gud vill, men också att lyda och följa. Jesus själv säger:
Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!” (Markusevangeliet 1:14, 15 SFB)
Några kort exempel ur Guds Ord: omvändelse och tro!
Omvändelse
Vad är omvändelse? Behövs det?
Evangeliernas och hela Bibelns svar är ett enkelt och tydligt Ja! Ibland upplevs det som mer rungande, som genom Johannes döparen eller på den första pingsten, men det är alltid en kallelse att vända sig från sin synd och istället vända sig till Gud.
När Jesus träder fram offentligt och börjar predika så är detta också budskapet, nu har Guds rike kommit, Gud upprättar sitt rike genom att Fadern sänder Sonen och att Anden utgjuts, och inträdet i detta rike sker genom omvändelse! Så hur ser det ut för oss idag? Är detta en verklighet för oss idag?
Detta innebär rent konkret ett regimskifte i en människas liv, från att tro att jag klarar mig utan Herren, till ett liv beroende av Hans nåd. Från ett liv där jag tror mig kunna göra som jag vill till ett liv i lydnad för Jesu Kristi goda vilja. Från ett liv i tron att jag är god i mig själv och inte behöver frälsas till en insikt om vad synd är, och hur den skiljer mig från Gud, och upptäckten att jag behöver Hans frälsning, Hans försonande verk på korset. Ett regimskifte i att Jesus nu är Herre och Frälsare, i att det finns ett före och ett efter. Men i detta ligger också paradigmskiftet att mitt livs mål inte längre är mig själv, utan Jesus Kristus. Paulus skriver:
Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. (Filipperbrevet 3:7-11 SFB)
Målet att allt mer lära känna Kristus Jesus, allt mer formas av Honom, det är det pånyttfödda livets mål.
Tro
Jesus har alltså gjort något som jag behöver, som varje människa behöver. Han har försonat mig, frälst mig, vunnit frihet att få ett nytt liv i Honom och älska Gud. Att leva i Hans församling som en del av Hans folk. Livet med Jesus är ett liv i tro där Han fått väcka tro i oss, och kalla oss in i Hans rike!
Jesus kallar dig in i en relation till Honom, i tro, där finns frälsningen! Jesus kallar syndare, människor som behöver frälsning, dem ger Han nytt liv:
Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: ”Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom. De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: ”Varför äter han med publikaner och syndare?” Jesus hörde det och sade till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.” (Markusevangeliet 2:13-17 SFB)
Eller med Guds Ord i Galaterbrevet:
Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? (Galaterbrevet 3:1, 2 SFB)
Jesus kallar oss in i tro, i tillit, och det budskap vi får är Jesus Kristus som kommer till oss för oss syndares skull. Han kommer för vår frälsning, Han blir korsfäst, dör och uppstår, och detta som Jesus gjort gör hela skillnaden. Det är det Jesus Kristus, Guds Son gjort. Paulus skriver:
Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. (Romarbrevet 3:21-24 SFB)
Bilden är från sakristian i Hyssna Kyrka. En påminnelse till mig som präst vad det handlar om.
Vad blir konsekvensen?
Men, vad har då detta med Kyrkans frihet, Libertas Ecclesiae, att göra? Jo egentligen så här: Jesus Kristus, hela Guds Ords vittnesbörd och också Bibelns samlade erfarenhet pekar fram emot att det är att omvända sig till, böja sig under och i tro ta emot som vi närmar oss Gud. Alla försök att säga till Gud hur Han ska tycka, tänka, bete sig och vad Han ska säga till oss blir per definition motsatser till kristen tro, för det strider mot grundförståelsen av vem Jesus Kristus är och vad Han gjort för oss, och varför Han gjort detta. Med andra ord: är vi syndare i behov av nåd eller är det vi som är härskare och kan säga till Jesus Kristus vad Han har gjort för oss, vad Hans Ord egentligen betyder.
Därför är Kyrkan till sin natur något annat än världen runt omkring. Det är just detta som gör det omöjligt att komma till Gud med andra agendor som Han ska genomföra. Herren är helig, och Hans Ord har kraft att skapa liv, Han har besegrat döden, dött och uppstått, Han talar än idag, kallar, söker nya människor, bygger sitt rike, och det riket är ”inte av denna världen”.
Alltså är det så här: vår trohet och inspiration är Herren. Det är Honom det handlar om, Jesus Kristus. Därför kan jag inte fatta beslut i kyrkan som organisation utifrån politisk färg, särskilda gruppers intressen, eller olika former av samhälls opinion. Socialistisk, kapitalistisk, ekologisk eller feministisk ideologi kan alltså inte få styra hur vi förstår oss själva, för Kyrkan är en egen storhet, som är kallad att ”tillhöra Herren”. Den kristna tron kan ta in perspektiv, men aldrig styras eller dikteras av utomstående sammanhang. Detta handlar inte om att inte kunna vara öppen för nya människor, människors erfarenheter, utan i grunden om en förståelse av Kyrkan som ”Guds grej”, inte vår. Vi finns som Kyrka på grund av Hans initiativ, vi får del i Frälsningen med stort F för att Jesus vunnit den åt oss, vi praktiserar tron, läser Ordet och lever i sakramenten och bönen för att Det är Faderns stora gåva till oss. Den kristna Kyrkans främsta inspiration måste då alltid komma från Herren.
När vi gör det, ser världen ur Herrens perspektiv, då kan vi med rätta ge olika rörelser rätt i poänger de har. Vi kan dela kritiken av girighet, av skövling av miljön, av sexualiseringen av samhället och media och mycket annat med olika rörelser. Det är inte vår huvudfråga, men vi ser problemen, nöden och vill vara med och agera, det är naturligt, men då blir detta utifrån ett lärjungaskap, vi vill följa Herren och lyda Honom, vi vill göra Jesu vilja och vara vittnen om frälsningen i Honom, vi vill ge Hans liv och kärlek, Hans nåd, vidare. Vi har evangelium, vi har kallelsen till ett nytt liv som lärjungar, vi har hoppet om domen och den nya skapelsen! Detta är grunden för en kyrka engagerad i samhället. Det är så det ska fungera för Kyrkan, inte tvärt om, så att Kyrkan styrs av andra ideologier, paradigmer eller religioners övertygelser, utan av bekännelsen av Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, som vår och hela världens frälsare och Herre!
Så vad ska vi då göra?
Den grundläggande frågan är: finns det andra intressen och avsikter än evangeliets som får styra ditt liv som kristen, den församling som du lever i, ditt samfund/din kyrka? Kyrkan är förening med Kristus, och livets som kristen och som församling, som samfund/kyrka är alltså i första hand att låta sig formas av Guds tankar, Guds kärlek, Guds omsorg. Poängen är alltså inte att blunda för nöden i världen, eller ignorera orättfärdighet i samhället, men att i allt låta Kristus vara vår drivkraft, att allt mer formas till likhet med Jesus Kristus.
Paulus skriver:
Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. (Romarbrevet 12:1, 2 SFB)
Jesus kallar dig till sinnets förnyelse, till att praktisera omvändelse och tro, att bekänna Honom, och att Han är Vägen för oss att vandra, att den smala vägen är vägen som leder framåt. Så hur ser det ut för mig? För dig? För oss? För den samlade kristenheten i Sverige? Jesus kallar genom sitt Ord att ta Honom på allvar, låta Honom få vara Herre och Frälsare, låta Honom förnya våra tankar genom sitt Ord! Det handlar om att lära sig vad som är Hans vilja, och då måste vi lyssna till Hans Ord, stanna upp inför det, och framför allt böja oss under det, be det, lyda det, följa det! Med Psaltaren 119s ord:
Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? När han håller sig till ditt ord.
Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud.
Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.
Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar!
Med mina läppar förkunnar jag alla domslut från din mun.
Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter.
Jag vill begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar.
Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord.
(Psaltaren 119:9-16 SFB)