Vad är syftet med en kristen gudstjänst? Egentligen menar jag att den enklaste förklaringen är den bästa. Den kristna församlingen församlas, framför allt på söndagar, men även vid andra tillfällen i veckan, för att möta Gud, Fadern och Sonen och den Helige Ande, och för att som kristna också möta och stötta varandra.
Guds vilja för sitt folk
Vi kommer egentligen inte på vårt eget initiativ i första hand, utan vi svarar på Guds kallelse, vi samlas, tillber Fadern som skapat oss, Jesus, Guds Son, som vunnit frälsning för oss på korset och den Helige Ande som ger det livet idag. Vi samlas för att bekänna vår synd och ta emot Guds förlåtelse, vi lyssnar till Guds Ord och får det utlagt för oss, för att ge oss kraft att leva med Kristus, så att vår tro kan väckas, växa och förmeras, vi tar emot Jesu Kristi kropp och blod i nattvarden, vi tar emot Herrens välsignelse, allt detta för Gud själv vill vara en del av våra liv och forma och led oss som kristna.
Grundfunktionen är alltså faktiskt lärjungaskap, i tro och bekännelse, i förbön(gemensam och personlig) i Guds Ord och sakrament. Vi som brukar fira gudstjänst behöver givetvis arbeta på möta nya människor som inte är vana vid hur vi i våra församlingar firar Gudstjänst, vi behöver dela tron med varandra, vi behöver se och möta varandra. Våra gudstjänster kan också verkligen behöva förnyas, ständigt. ”Så här brukar vi göra” kan lätt bli en slentrian. Det behov vi har av gemenskap, av personliga exempel eller konkret förbön i jobbiga situationer, allt det är väldigt viktigt. Vi behöver jobba med att göra det enklare att dela personliga vittnesbörd i våra gudstjänster, eller jobba med undervisningen och tillämpning av personlig förbön får bli naturliga uttryck för vår tro idag.
Kritikens orsak
Orsaken till att jag personligen reagerat rätt så starkt på det liggande kyrkohandboksförslaget är att jag upplever det som en urvattning av det som är grundfunktionen med en kristen gudstjänst, som jag försökt beskriva här ovan. Ni hittar uppropet mot förslaget till ny handbok här. Ett urvattnat, eller rent av förvanskat budskap i böner, liturgiska formuleringar och även i de kyrkliga handlingarna(dop, bikt, konfirmation, vigsel och begravning) underlättar inte för människor att komma närmare Gud, tvärt om, det skapar snarare förvirring och osäkerhet: ”Vad har jag egentligen kommit till?” eller ”Vad vill dem egentligen säga mig?”. En kristen församling behöver jobba med att vara utåtriktad, bemöta nya, göra tron begriplig, men detta är inte rätt väg, menar jag. det liggande förslaget blir istället något som skapar motsatt effekt.
Hur jobbar vi framåt?
Vad gäller kyrkohandboksförslaget, så tänker jag: gör om, gör rätt. Kanske kommer den bearbetade varianten att bli bättre, men jag känner mig mycket osäker. Hur processen bedrivits hittills har inte direkt varit hoppingivande… Så gör om, och gör rätt är en rimligare hållning. Vår nuvarande handbok håller länge till och under tiden, gör ett grundligt teologiskt och Bibliskt arbete, så att inte bara musiken görs om(som musikerna kritiserat) utan även det innehåll i liturgin som musiken ska föra fram.
Men i våra församlingar och gudstjänster där vi finns, där måste ju det stora arbetet utföras hela tiden! Varje vecka, söndag efter söndag, vecka ut och vecka in, i gemenskapen. Jag vill bara understryka några saker som jag tror är omistliga, och som är styrkan i vårt liturgiska arv:
1. Tro på Guds Ords kraft att verka i oss!
Detta är det första jag vill understryka. Vän av ordning kanske då utbrister: ”Men det har du ju i predikan och textläsningar”. Ja, det är sant, och detta är ju också ett av Gudstjänstens centra, och det som jag menar är det viktigaste. Men gudstjänstordningen så som den nu ser ut(alltså 1986 års Kyrkohandbok) är genomsyrad av Guds Ord i sin helhet. Det är Bibliska motiv, Biblisk böner, parafraser av Bibliska böner, eller teologiska formuleringar baserade på motiv som återfinns i Guds Ord som utgör stommen!
Tänk efter: Syndabekännelsen, avlösningen, Kyrie(Herre förbarma dig), Gloria och Laudamus(Ära åt Gud i höjden och lovsången), acklamationerna i samband med läsningarna ur Bibeln(Så lyder Herrens Ord, Gud vi tackar dig) trosbekännelsen, förbönen, mässans olika böner(prefation, Helig, kanonbönen, Fader vår, Brödsbrytelsen och fridshälsning samt O Guds Lamm) är ALLA antingen direkta Bibelcitat eller böner utvunna ur Bibelcitat och grundläggande Bibliska sanningar.
Vad är det alltså vi gör när vi firar gudstjänst i en liturgisk ordning? Vi ber och praktiserar Guds Ord! Varje Gudstjänst! Om du går och nynnar på ”O Guds Lamm” så är det Bibelcitat du går runt och nynnar på, eller Kyriet eller vilken som helst av bönerna!
Grundtanken är denna: Guds Ord ger kraft och liv! Syndernas förlåtelse är i ”kraft av Guds Ord och löfte” genom vad Jesus Kristus har gjort, Guds Ord skapar tro, Guds Ord ger liv. Alltså behöver vi våga tro att Gud verkar genom allt detta!
2. Våga tro att Kristus verkar enligt sitt löfte!
Gud har gett oss saker att göra: Vi döper, firar mässa, bekänner synder och tar emot förlåtelse, ber förbön och Fader vår och så vidare DÄRFÖR ATT HAN gett oss instruktionen att göra det i sitt Ord!
Våga då lita på att Han ännu verkar i de redskap Han gett oss!
3. Vi behöver vara en verklig gemenskap!
Vi som Kristi församling, Kristi kropp, behöver också verkligen leva i gemenskap med varandra! Jag nämnde ovan vittnesbörd och förbön, men även att kunna dela saker, samtala, dela livet med varandra. Vi behöver arbeta vidare med att leva som ”communio sanctorum”, de heligas gemenskap! Det kan innebära att se och stötta varandra på söndagarna och i veckan, det kan innebär att söka en närmare bönegemenskap, eller fördjupning tillsammans i Bibelstudier, det kan innebära att vara stöd i olika konkreta frågor, när någon är i nöd, sjukdom, fara, förföljelse och så vidare. Vi människor är det sammanhang som Gud verkar i. Här vill jag också understryka: Vi behöver vara trogna! Vecka ut och vecka in, söndag efter söndag, vardag efter vardag. Det är ett helt liv. Tillsammans.
Det är långt ifrån kört, men kanske måste vi se sanningen i vitögat. De är dags att börja leva som lärjungar.