Jag har läst lite på Stefan Swärds blogg. Han är pastor i Elimkyrkan på Östermalm. Nu skrev han ett inlägg om hur EFKs(Evangeliska Frikyrkan) ledning kommer att se ut i framtiden. I sak berör det mig inte nämnvärt, eftersom jag tillhör Svenska kyrkan, och tyvärr inte vet vem han talar om… Men medan han talar om det, så skriver han något intressent om vad EFK behöver för att uppfylla sina mål, men också för att verkligen fungera som pionjärer, både som kyrka och som församlingar. Läs gärna hela bloggen här.
Ett intressant citat:
”Även om jag är försiktig i vad jag uttrycker offentligt så märker också mina reflekterande bloggläsare att jag är skeptisk till Evangeliska Frikyrkans utveckling. Vi behöver mer av väckelse, tro, framåtanda, och nya visioner för att ha en chans att komma i närheten av de mål vi har satt upp till år 2020. Och detta kräver grundlig utvärdering av hela vår organisation, och inte minst hur vi jobbar med ledarrekrytering och ledarutbildning inför framtiden. Det räcker inte med att skriva dokument om vikten av församlingsplantering, och välkomna enstaka nya församlingar som söker sig till EFK. Man måste också forma församlingar, ledare, visionärer och pionjärer som faktiskt har förmågan att göra det jobb som krävs. Det finns få ljuspunkter inom detta område inom EFK men de är alltför få.”

Medvetenhet

En av de viktigaste faktorerna för att uppnå förändring inom svenska kristenhet är medvetenhet. Dels om allvaret i läget:Sverige kan inte betraktas som ett kristet land, utan snarare som ett missionsland. Det betyder att svenska kristna måste börja se sig som och bete sig som det man är, ambassadörer för Jesus och Guds rike.

Stefans medvetenhet om detta är inspirerande anser jag. Både vad gäller ledarskapsfrågan, men också synen på vad en kyrka bör uppmuntra.

Hur kan vi inspirera till pionjäranda?

Detta tycker jag blir den brännande frågan framför allt i Svenska kyrkan, eftersom det är mitt sammanhang, men också i svensk kristenhet i stort. Uppdraget att ”Gå ut i hela världen” för att ”göra lärjungar” är ju precis lika relevant i Sverige idag, som när Sverige än gång i tiden kristnades för första gången.
För det behövs ledare som vågar vara pionjärer, men det krävs på ett sätt också ett medvetet ödmjukt ledarskap som har förmåga att ge ansvar vidare.

Finns mycket att tänka på kring allt detta, så jag får lov att återkomma.