Så här en vacker söndagseftermiddag kan man ju börja fundera lite. Fast egentligen så har jag sedan föredragen med Rev. Ian funderat lite från och till om än inte så mycket under fredag-lördag. Det här är ganska viktiga frågor. Varför finns Kyrkan egentligen och vad är hon?
Kanske är rubriken då något av en spoiler, men egentligen så tror jag att detta är en del av uppvaknandet som Svenska kyrkan och de flesta kyrkor inom norden och västvärlden behöver…
Missio Dei
Rev. Ian Mobsby ställde alltså upp Kyrkans kallelse i relation till Gud, Treenigheten, Kristus och framför allt då Guds sändning av Kyrkan in i världen, för att ”engage with the World” för att ge Kristus vidare.
Schematiskt blir det ungefär så här:
Missio Dei
Gud vill något, skapar världen och frälser densamma när den fallit bort från Honom
Missio Trinitatis
Guds mission speglar Guds väsen, som är Fader och Son och Helig Ande, och därmed är gemenskapen med Gud och med varandra det stora som ges oss människor genom tron på Gud
Missio Christi
När Gud alltså verkar gentemot världen för att frälsa henne så är det genom Jesus Kristus som blivit människa, sann Gud och sann människa, som dör för att röja undan synden och uppstår ”för vår rättfärdiggörelses skull”. Det är Honom vi kommer till tror på och det är genom förening med Honom och Uppfyllelsen av Anden som Han ger som vi blir ”delaktiga i Gudomlig natur”, indragna i relationen till den Treenige.
Missio Ecclesia
Precis som Fadern sänder Jesus, och som vi utrustas med Anden som kristna, genom att Han sänds, ”Den som Fadern lovat”, så sänds också vi som Kyrka, som gemenskap, om en radikalt ny form av relation till Gud och till varandra som människor. Och vi sänds med ett uppdrag, att vara Jesus vittnen, att göraalla folk till lärjungar, att gå ända till världens yttersta gräns med detta budskap.
Så vad är Kyrkan?
Hon är den identitet och det uppdrag som Gud har givit henne!
Identiteten består i att hon är Guds ecclesia, en gemenskap inte av samhällets elit men av dem som tagit emot Jesus i tro, som döpts och lever utifrån den kraft Anden ger, i Ordet, i Mässan, i förbönen för att kunna leva som Guds folk i världen.
Identiteten definieras också utifrån hennes uppdrag, nämligen att vittna, att ge Jesus och gemenskapen med Gud vidare till den värld som Gud skapat men som vänt Honom ryggen.
Här finns alltså vår identitet:
– I att vara sammankallad – ecclesia
– I att vara utsänd – apostolisk
Vad är hon/vi då kallade att ge vidare?
Tron på Kristus, livet i Anden, gemenskapen med Gud och varandra!
Detta kallas vi att ge vidare, och vi sänds ut med detta till jordens yttersta gräns. Så har det också gått till i Kyrkanshistoria, även om vissa tider präglats mer av det än andra. Framför allt var det ju så tron kom till oss genom sankt Ansgar, sankt Sigfrid och många andra.
Även idag är detta aktuellt: Jesus sänder oss till dem som inte hört om Honom. De som andligt sett är vid ”jordens yttersta gräns”.
Frågan är: Hur gör vi det idag?