Tänkte först ha skrivit en sammanfattning om kristen gudstjänst, de grunder jag försökt lyfta fram, men sen blev jag påmind om följande blogg som jag blev tipsad om av min bror.

En kort summering av bloggen
De tio vanligaste skälen att våra ungdomar lämnar kyrkan och få kommer tillbaka är temat. Ett ganska allvarligt tema, och från skribenten en ganska allvarlig kritik av sitt sammanhang. Han beskriver detta som hans egen undersökning om varför ungdomar när de blir vuxna inte längre har nåt behov av kyrkan, och försöker peka ut de tio vanligaste faktorerna. Jag listar dem lite kort här:
10. Strävan efter att vara ”relevant”
9. De var aldrig en del av gudstjänstlivet från första början. Det fanns alltså inget att fortsätta med.
8. ”They get smart” men behandlas inte som det.
7. De blev inte ”rustade” för det verkliga livet.
6. De fick ”andrahands material” alltså vi gav vidare våra upplevelser, inte själva tron.
5. Ytlig gemenskap/community
4. Ungdomarna hittade ”bättre känslor” på andra platser.
3. De tröttnade på att låtsas. Istället upplever de kyrkan som full av hyckleri.
2. ”They know the truth” – de kan inte leva upp till moralism, mår dåligt och lägger ner. De har bara fått lag/vad de ska göra, och inget evangelium.
1. De behöver inte kyrkan/budskapet.

Här kommer ett citat som är en riktig sågning vid fotknölarna av Marc´s samtida evangelicala församlingar:
”We’ve traded a historic, objective, faithful gospel based on God’s graciousness toward us for a modern, subjective, pragmatic gospel based upon achieving our goal by following life strategies. Rather than being faithful to the foolish simplicity of the gospel of the cross we’ve set our goal on being “successful” in growing crowds with this gospel of glory. This new gospel saves no one. Our kids can check all of these boxes with any manner of self-help, life-coach, or simply self-designed spiritualism… and they can do it more pragmatically successfully, and in more relevant community. They leave because given the choice, with the very message we’ve taught them, it’s the smarter choice.”

Så långt Marc.

I Sverige idag
Allt går inte att överföra från Marcs kontext, men han har poänger. Frågan man får ställa sig inte bara om ungdomar och unga vuxna utan om våra kristna församlingar och våra gudstjänster är vad vi är fokuserade på? Vad handlar egentligen våra gudstjänster om? Vem eller vad är centrum? Vem eller vad förmedlas och hur?

Jag har i mina två tidigare inlägg om kristen gudstjänst, här och här försökt understryka vikten av att kristna gudstjänster utgår från att Gud kallar på oss, precis som Israels folk och att det är på grund av vem Jesus är, vad Han har gjort och vad Han lovar som det är meningsfullt att samlas till gudstjänst. Detta måste också vara centrum i varje kristen församlings liv menar jag. Vi samlas för att möta Jesus, utifrån vad Han gjort och lovat! I Honom, i Hans gemenskap så kan vi tillbe Fadern i Ande och Sanning, ta emot förlåtelse, helande och andligt liv, genom Anden och Ordet(Jag har inte kommit till dop och nattvard ännu, ber att få återkomma, men de hör ihop med detta!).

Kallelsen idag är att öppna vägen för människor att möta Gud, att tillbe Fadern. Därför behöver våra gudstjänster ge vidare det vi fått av Gud. En församling måste byggas på en stabil grund, på vad Jesus sagt och gjort för oss. Annars har den inget att komma med.

Så hur ska vi tänka om Marc´s punkter? Jag tror att han har rätt i sin analys, åtminstone delvis. Det finns en risk för oss att tro att det enda som kan locka ungdomar till kyrkan(och andra också för den delen), är att vara relevanta, alltså att bara det är coolt så är allt bra.

Sedan tror jag att vi behöver förnyelse. Själv älskar jag nyare lovsånger, men också liturgin. Så hur ska man göra? Jag tror själv att det är viktigt att det vi göra i våra församlingar motsvara det mål Jesus själv satt upp, Han sänder oss ut i hela världen för att kalla människor till lärjungar. Så frågan är: Finns kallelsen till lärjungaskap med? Finns det möjlighet att be tillsammans enligt Jesu löfte? Finns det möjlighet att tillbe Fadern i Ande och Sanning? Får jag ta emot Guds Ord i gudstjänsten? Eller bönegruppen? Eller ungdomsgruppen? Eller pensionärssamlingen? Får jag möjlighet att ta emot Gud och förvandlas av Honom, får vi som kristna möjlighet att dela vår gemenskap med varandra och praktisera det Han vill ge oss? Blir vi rustade för att leva som lärjungar i vår vardag? Så att säga laddade med Guds Ande och Ord?

Därför är fokuset viktigt. Jesus vill möta och förvandla oss, Jesus vill sända oss kristna till en värld som behöver Honom.

I söndags var jag på en gudstjänst som vanlig gudstjänstfirare på förmiddagen(hade min gudstjänst som präst på eftermiddagen istället), och var med på samlingen med barnen. Jag uppskattade väldigt mycket att de som ledde barnsamlingen ville ge barnen Jesus. Där har vi nyckeln tror jag. Att ge Jesus vidare, att få en möjlighet att ta emot och uppfyllas av Hans Ande och liv.

Det finns mycket kvar att ta upp kring detta. Marc´s utmaning behöver funderas och bes kring och kanske är det också så att vi behöver rannsaka(för att använda ett fint gammalt ord) oss själva. Vad tänker ni?