Klassisk kristen tro

Vi har tagit emot något som kristna som påverkar hela våra liv. Detta är vad begreppet klassisk kristen tro handlar om. Det handlar om den kristna tron både i läroinnehåll och i liv, fromhet och erfarenhet.
Den kristna tron är ju både ortodoxi – det vi lär om Gud och praxis – alltså livet tillsammans med Gud, gemenskapen med Honom, i bönen, i Herrens Ord, i mässan, i gemenskapen och i lärjungavandringen dag efter dag. Vandringen med Jesus Kristus, tron på Honom tillhör inte en egen kategori i våra liv, typ: ”Det Jesus säger funkar bara i kyrkan, om ens där”. Tvärtom det är genomgripande, präglar tankar, livsmönster, åsikter, värderingar, prioriteringar och talar både till hjärtat och hjärnan!

Tron är alltså både lärosatser såsom de ges oss i Guds Ord och bekänns i trosbekännelserna, men också erfarenheten av Gud i vår vardag, våra liv.

När vi kommit till tro på Herren Jesus så framträder alltså två uppgifter som kristen:
1. Att genom Guds Ord, bekännelse, sakrament, bön och gemenskap allt mer lära känna och upptäcka vem den Herre är som mött oss och vi kommit till tro på. Här finns också detta att allt mer fördjupa sig och ta till sig vad det innebär att vara rättfärdig i Kristus genom tron, att vara Guds barn genom dopet osv.

2. Att allt mer leva våra liv i gemenskap med Honom och också genom Guds Ord, bekännelse, sakrament, bön och gemenskap, så att vi får erfara sanningen i att Gud är barmhärtig, trofast, nådefull, håller
löften osv.

Alltså kallas vi att leva ett liv där tron är både hjärta och hjärna, lära och liv, dogmer och praxis. Det är aldrig antingen eller, det är alltid både och.
Finns detta i ditt liv? Var får du fördjupning? Hur får tron prägla våra liv i båda aspekterna? Som församling, som bönegrupp/ungdomsgrupp, som bibelstudiegrupp/alphagrupp, som familj eller individ? Hur kan vi växa i detta?

En fin del av inledningsordet till prästvigningsgudstjänsten uppmanar till att tillsammans med Guds folk söka Guds viljas väg och ”sträva efter att låta tro, lära och liv bli ett.”

Låt oss göra det! Det är inte så svårt som det låter!