Vad är det egentligen som formar ditt sätt att leva?
För en kristen så är det Jesus Kristus som gripit in i våra liv, och som dag efter dag fortsätter med det. Detta liv tillsammans med Jesus är en slags andlig upptäcktsfärd. Steg för steg får vi se och upptäcka vem Gud är. Paulus skriver:
Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. Ty Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. (Andra Korintierbrevet 4:5-6 SFB)
Livet som kristna öppnar en ny värld. Jesus säger att Han visar oss Fadern, är enda vägen till Fadern, lovar oss Andens närvaro och kraft, gör oss till Guds barn och ger oss kallelser i detta livet och målet för livet: den eviga gemenskapen med Gud i himlen.
Men inget av detta är tomma ord, ”ortodoxa begrepp utan innehåll”, tvärtom, det är genom att leva i denna gemenskap som vi upptäcker livet med stort L.
Detta liv, eller med Pauli ord, denna härlighet strålar fram ur Kristi ansikte. Det är i gemenskapen med Honom, i bönen i Hans namn, i livet med Hans församling som vi kan börja ana och förstå vem Gud.
Ett exempel:
Det är ofta i Guds Ord som Herren kallas för barmhärtig och nådefull, men det är den människa som i nöd bett om syndernas förlåtelse och fått höra de fantastiska orden där jag tillsägs syndernas förlåtelse, eller erfarenheten vid nattvardsbordet på knä inför Herren: Kristi kropp för dig utgiven, Kristi blod för dig utgjutet, som det kan bli verkligt med att Gud ÄR barmhärtig, nådig och gör syndare rättfärdiga.
Det är ur tillståndet av hjälplöshet och behovet av ”hjälp i all nöd” som vi i gemenskapen med Jesus kan erfara storheten och kraften i att den Helige Ande är utgjuten, att vi ”får kallas Guds barn och också är det” och att Fadern griper in.
Det är också i Jesus Kristus som vi får se att vi verkligen är älskade av Fadern och kallade till gemenskap med Honom.
Vad har detta då med klassisk kristen tro att göra?
Jag skrev i en tidigare bloggpost att lära och liv hör ihop. Det är Sanningen som gör oss fria säger Jesus. Det spelar alltså roll vad vi lär om Gud. Grundfrågorna är inte: ”känns detta bra?” utan ”är det sant?”
Allt vi säger om Gud behöver alltså stämma överens med det som Han själv visar oss i sitt Ord.
Det blir som tydligast när det handlar om Jesus Kristus. Inkarnationen, påståendet att Han är Guds Son, underverken och undervisningen, Hans ställföreträdande död i vårt ställe, uppståndelsen från de döda, de spelar bara roll om de är sanna, alltså verkligen har hänt. Julens budskap äger sin kraft inte i myskänsla utan i faktum att Guds egen Son föddes av jungfrun Maria, påskens budskap av att Jesus verkligen dog på korset i vårt ställe och verkligen uppstod igen, pingstens budskap äger sin kraft i att Jesus verkligen står vid sitt Ord och utgjuter sin Ande. Har inget av detta substans så är det meningslöst att vara kristen, men beskriver de verkligheten, då finns hopp, frimodighet och kraft i tron på Jesus Kristus!
Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. (Första Korintierbrevet 15:3-5 SFB)
Paulus menar att detta är det viktigaste, kärnan och hjärtat, för här, i gemenskapen med den Uppståndne finns det nya livet! Finns den gemenskapen med Jesus hos dig? Om inte så är det där du måste börja, inför frågan vem är Han, kan det som sägs om Honom vara sant? Trust me, det är värt besväret!
Herre Jesus Kristus, öppna mitt hjärta för dig! Låt mig, på nytt och på nytt få ta emot liv, salighet, frälsning och förlåtelse från dig. I ditt namn. Amen