Kristus är Uppstånden – Ja, Han är sannerligen uppstånden! I massor av kyrkor runtom i Sverige har vi firat detta. Att Jesus Kristus dog och uppstod för oss. Vi tror som kristna att detta verkligen är sant. Ibland beskrivs det som en bild eller symbol. Det är det inte. Vi tror på att Jesus verkligen dog. Det är Långfredagens budskap. Han dog verkligen. Rent fysiskt. Men på tredje dagen uppstod Han igen. Det betyder att Jesus Kristus som kroppsligen hade dött, nu kroppsligen, rent fysiskt uppstod.
Allt är beskrivet som faktiska händelser. Alltså som fakta. Jesus dog verkligen, Jesus uppstod verkligen, och Jesus lever verkligen också idag. Det har att göra med vem Han är. Jesus, Guds Son, dör och uppstår. Egentligen kan vi säga att Jesus visar vem Han är och vem Gud Fadern och besegrar genom det Han gör när Han dör synden. Jesus Kristus har uppstått, och när Han uppstod besegrade Han döden. Det har alltså att göra med den kristna trons sanningshalt. Antingen är det sant att Jesus uppstod. Då är synden sonad, vägen till Gud öppen och döden besegrad. Eller så ligger Jesu döda kropp i jorden och då är den kristna tron moraliskt felaktig, då ljuger vi om Gud, universum och livet i allmänhet.
Här kommer nu några skäl varför jag tror på uppståndelsen. Det är inte en fullständig lista, men det är några tankar, så här efter påsk!
Jesus dog verkligen på korset
Kanske verkar inte denna punkt vara så viktig, men det är den. Jesus dog verkligen på korset. Han hade utstått misshandeln och förödmjukelsen. Kroppen var sönderslagen. Han spikades verkligen upp på korset, människorna runtomkring bekräftar att det är Han, hånar Honom, ropar till Honom att stiga ner från korset om Han nu är så mäktig. Jesus ger upp andan offentligt, vilket också finns nedskrivet med angivelse av ögonvittnen. För att säkerställa att Jesus verkligen var död tog en av Hans bödlar ett spjut, körde upp det i sidan på Jesus, så att det genomborrade honom och gick rakt upp i hjärtat. Han var redan död, men om han inte hade varit det, så hade spjutet med all säkerhet dödat honom. Flera vittnen finns omnämnda, bland dem offentliga personer, som Nikodemos och Josef från Arimataia, båda medlemmar av Sanhedrin, judarnas råd, men också andra som Maria Magdalena och Maria, Joses mor, m fl. De var med och lade Jesus i graven, begravde Honom, de stod med när Jesus grav förseglades med den stora stenen. Dessutom ställdes vakter ut för att Jesus inte skulle kunna flyttas därifrån. Kanske undrar du som läser varför detta över huvud taget spelar någon roll? Det har funnits människor som hävdat att Jesus bara var skendöd. Men jag tror att det är viktigt att betona att Jesus verkligen blev avrättad. Dessutom måste man fråga sig: Hur imponerade av Jesus hade lärjungarna varit om en i stort sett ihjälslagen Jesus, på något sätt skulle lyckats släpa sig ut och sedan visat sig för lärjungarna. ”Hej, kära lärjungar, jag har uppstått och lever, men nu behöver jag lite hjälp med mina blödande sår…”. Nej, knappast troligt, för att inte tala om att flytta undan stenblocket framför graven, eller kämpa sig förbi soldaterna utanför graven. Bibelns beskrivning av Jesus död och begravningen inför flera vittnen är verkligen trolig.
Graven var verkligen tom
Detta är egentligen en rätt så viktig punkt. Jesus döda kropp kunde inte hittas av makthavarna. Egentligen, i vår tid av alternativ fakta, fake news och alla möjliga tolkningar som betraktas som lika korrekta och sanna vare sig det finns skäl för dem eller inte, så är detta viktigt att understryka. Det handlar inte om att kroppen låg kvar i graven. Hade Jesus kropp legat i graven så hade de kristnas vittnesbörd, predikningar och tillströmningen av nya troende lätt kunnat avböjas. Ta med dem till graven. Visa var kroppen låg. Graven var en offentlig plats. Vakter hade blivit posterade.
Om lärjungarna, när de påstått att Jesus uppstått, hade blivit tvungna att se graven, gå in och bevisas: ”Jo, det är han”, då hade ryktet om Jesus uppståndelse snabbt kunnat avfärdas. Redan när detta skedde spreds det ett rykte att Jesus kropp hade blivit stulen av lärjungarna. Det ryktet finns faktiskt omnämnt också i Bibeln. Det lät ungefär så här: Lärjungarna rövade bort kroppen.
”Men tänk om lärjungarna tog kroppen?”
Det första vi i så fall måste fråga oss var: Varför skulle de göra det? Är det rimligt att tänka sig att samma skara som bara några dagar innan flytt i panik och inte vågat sig dit för att hjälpa sin mästare, och som beskrivs som rädda, så rädda att de låste in sig för att de trodde att de skulle få möta samma öde som Jesus, verkligen skulle våga kämpa mot soldaterna vid graven, i hemlighet begrava hans kropp på annan plats för att sedan i hela romarriket, och ännu längre bort predika och till och med själva dödas för sitt påstående att Jesus har uppstått och är alltings Herre. Tvärtom, så menar jag att lärjungarnas förvandling från att på natten mellan skärtorsdagen och långfredagen fly, eller som Petrus, förnekar och svär på att han inte ens kände Jesus, eller de samlade elva lärjungarna som låser in sig för att inte bli drabbade av samma straff som Jesus; till en dynamisk grupp missionärer, som frimodigt berättar för alla de möter att Jesus har uppstått och nu kan ge evigt liv till den som tror på Honom. De piskas, några dödas snabbt, de förföljs, de berövas samhällsstatus, men fortsätter ivrigt att berätta om Jesus, och av den första kyrkans apostlar, så dör de allra flesta en plågsam död, för att de inte vill sluta predika om Jesus som Herre och frälsningen genom Honom. Deras förvandling är anmärkningsvärd. Därför är det också naturligt att vi lyssnar till deras berättelse. De var så övertygade att den var sann, så att de var beredda att dö för den!
Vad hände egentligen med de förskrämda lärjungarna?
Det skedde ju något. Först var de rädda, förvirrade och gömde sig, sedan blev de så övertygade att de kunde ge sina liv för den sanningen att Jesus levde? Vad var det som hände däremellan? Svaret är tydligt, och detta är en kristna trons stora vittnesbörd: De hade mött den uppståndne Jesus Kristus. En stor del av evangelierna handlar också om detta: Matteus 28, Markus 16, Lukas 24, Johannes 20-21, Apostlagärningarna 1, och många andra ställen i Nya testamentet beskriver möten mellan människor och Jesus, efter Hans uppståndelse. Lärjungarna fick se Jesus, fick röra vid Hans händer, fick se såren, se att det verkligen var Han, äta med Honom, höra Honom undervisa om vad Han gjort för dem, ge dem löftet om den Helige Ande. Det var konkreta och verkliga möten. Ja, något var annorlunda. Han kom och gick som Han själv önskade, men det är tydligt att de trotts sin sorg, sina tvivel och sin osäkerhet i utgångsläget, blev övertygade om sanningen i att Jesus uppstått, inte bara genom vad andra sagt, utan också när de själva fått möta Honom.
Samme Jesus idag
Detta är faktiskt påskens budskap, att det Han gjorde då, när Han dog och Uppstod, spelar en otroligt stor roll, även idag. Tron är gemenskap med Jesus Kristus, är befrielse och nytt liv, förlåtelse och evigt liv. Men mest av allt handlar tron idag om att möta samme frälsare! Jag tror själv på Jesus, jag har fått goda skäl att göra det, men jag har också mött Honom. Livet som kristen är ett liv tillsammans med den Uppståndne. Varje dag blir annorlunda när Han är med.