Jag har ikväll varit och haft Bibelstudium på församlingens Lärjungaskola. Alltid roligt och uppmuntrande. Vi läste den stora Kristushymnen i Filipperbrevet 2. Ur samma brev kommer följande citat:

”Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans — kanske jag då kan nå fram till uppståndelsen från de döda. Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. Det är så vi skall tänka, alla vi fullkomliga. Och har ni en annan mening på någon punkt skall Gud upplysa er även där. Men låt oss fortsätta på den väg som fört oss hit.”
‭‭Filipperbrevet‬ ‭3:10-16‬ ‭B2000‬‬

Paulus skriver i Fil 2 om hur Jesus Kristus avstår från sin gurologi härlighet, blir människa och dör för vår frälsnings skulle, och sedan vänder det. Kristus har dött och uppstått, varit lydig Faderns vilja att frälsa världen. Därför har Gud upphöjt Honom över alla andra namn. Alla knän ska böjas för Jesus och alla tungor bekänna Honom som Herre.

IMG_4519.JPGI citatet ovan skriver Paulus att han som är Kristi apostel vill komma ännu närmare, vill upptäcka mer och ännu mer präglas av vem Jesus Kristus är och vad Han gjort. Detta beskrivs genom att mer få upptäcka både uppståndelsens och korsets och lidandets kraft.

Han fortsätter med att uttrycka att han sträcker sig mot Kristus. Det är ett tydligt fokus: jag vill allt mer veta vem Han är, allt mer formas, allt mer lära känna storheten i korset, frälsningen, i att Jesus är namnet som ger frälsning, i Gud Faderns vilja att ge oss frälsningen genom sin Son, Jesus Kristus vår Herre.

Vad har detta med Kyrkohandboken att göra? När det börjar närma sig tiden för inlämnande av remisser till Kyrkohandboken, så är detta faktiskt det fokus jag saknar. Jag menar inte att allt i förslaget är oanvändbart, eller att alla formuleringar är dåliga. Snarare är kvaliteten ojämn, både gällande musiken, bönerna och texterna. Men problemet går djupare än så. Vad är det underliggande drivet? Syftet med en kristen gudstjänst tänker jag egentligen sammanfattas av Paulus i Filipperbrevet 2-3. Längtan efter att få höra om Jesus Kristus, längtan efter att få höra Honom tala, få möta Honom i Ordet, få ta emot syndernas förlåtelse och försonas med Fadern, få tillbe Honom i psalmer och lovsånger, få ta emot Honom i nattvarden.

Våra bekännelseskrifter hävdar att gudstjänstbruk inte alltid och överallt måste vara lika, inte för Kyrkans Sanna enhet. Däremot måste evangeliet förkunnas tydligt och sakramenten rätt förvaltas.

De är just detta jag saknar i förslaget: drivet att gudstjänsten ska föra mig till Jesus Kristus, att få dricka av det Levande vatten som Han ger. Det finns böner som gör detta, men också många som jag tror försvårar eller i värsta fall motverkar det syftet.

 

Det jag skulle önska att en kyrka i vår tradition lade tyngdpunkten på är egentligen Jesus Kristus, frälsaren, Herren, Han som kommit till oss och fortfarande kommer till oss i Ordet, genom Anden, i nattvarden, enågot sitt löfte närvarande, för att lösa oss ur våra synder, lyfta vår blick, våga söka oss nära Fadern, inte för att vi känner oss andliga utan för att Jesus öppnat en väg för oss. Tänk om gudstjänstreformen kunde handla om detta? En sann väckelse och förnyelse i Kyrkans gudstjänster kan aldrig komma genom att formulera tron på ett vagare eller luddigare sätt. Tvärtom, det kommer från mötet med den levande och uppståndne Herren. Tron växer när Guds Ord och löften får hugga tag i oss, när Guds Ande får visa oss den kraft och det liv som finns i gemenskapen med Fadern för Jesu skull.

Jag säger med Paulus: jag längtar efter mer av Kristus, att mer få upptäcka korsets hemlighet, uppståndelsens kraft och hur trofast Herren är, hur Han håller sina löften. Jesus låt våra gudstjänster få bli allt mer så.