Så är det väl på ett sätt med nyårshelgen. Vi firar ett nytt år, men ingen ting förändras per automatik. Förändring kan visst träda i kraft när dygnet byter från 31 december till 1 januari, som jag påmindes om på twitter. Många församlingar och även pastorat slås samman och bilder nya enheter. Men det sker ju då för att de som fattat beslutet satt det datumet, inte för att det är något magiskt med det nya året.
Egentligen är det alltså inget särskilt. Dina och mina bra och dåliga vanor försvinner inte av sig själva bara för att ett nytt år börjat. Kanske är jag därför inte så förtjust i att ge nyårslöften. Löften om att träna si eller så mycket som kanske håller någon eller några veckor och som jag kommit på sådär kvart i tolv, nej det är nog ingen bra idé. Men kanske, kanske, kan man visionera lite. Visioner handlar inte om flummande, utan om att våga ta ett steg tillbaka, att lyssna till Gudsröst i den stilla susningen, att våga tro att Han vill något, att det finns nya spännande områden att upptäcka, nya människor att lära känna, nya trossyskon att dela livet och tron med, och nya människor att dela tron med!
Möjligheterna är egentligen oändlig! Gud har sänt sin Son! Gud är för oss, vem kan vara emot oss! Ingenting är omöjligt för Gud!
Det är lätt att dras med i negativa tankar om tron, om kyrkans framtid och statistiskt sätt så ser det just nu rätt så mörkt ut, men jag vill lyfta fram några saker som inte har förändrats!
1. Evangeliet har inte förändrats! Förutsättningen för den kristna tron, att vår himmelske Fader älskar oss, vill vår frälsning, sänder sin Son, ger nytt liv, helar och upprättar människor, tänder våra hjärtan med sin helige Andes eld. Detta har inte förändrats och kommer inte förändras, för det bygger på vem Gud är – Fadern och Sonen och Anden, som lever och regerar från evighet till evighet, och vad Gud gjort och gör: Jesus har dött och uppstått, döper i helige Ande och griper in i våra liv idag.
2. Kallelsen har inte förändrats! Gud kallar fortfarande människor till sig. 2013 har varit ett år när människor hat kommit till tro, vuxit som lärjungar, hört Guds tilltal, förnyats i den helige Ande. Det kan jag själv vittna om. Gud har gripit in i mitt liv, och förnyat min tro, och just den konkreta händelsen började med att jag läste en biografi… Och Jesus sänder också idag oss kristna ut i världen: Gå ut i hela världen! Jag är med er! Gör människor till lärjungar! Ni ska få kraft!
3. Löftena har inte förändrats! Ett minne från hösten var ”Löftena kunna ej svika” musikgudstjänst om och med gamla väckelsesånger, och de högg tag i mig. Mitt i deras kamp hade Gud gripit in. Lewi Petrus skrev den psalmens två första versar när hans fru var sjuk. Häftigt! Och samma sak gäller idag! Gud har lovat sin Ande till dem som tror, syndernas förlåtelse och den helige Ande som gåva till den som omvänder sig. Han har lovat att vara med oss tills denna världen tar slut. Han har lovat att tala genom sitt Ord. Han har lovat kraft att vara vittnen, kraft till tjänsten! Håll fast vid Guds löften!
Min poäng är nu inte: Allt är frid och fröjd, vi låtsas som att det regnar. Svenska kyrkan är i kris. Svenska kristenhet tappar på många sätt. Vi måste vara realistiska med detta. Se sanningen i vitögat. Men mitt i detta, att församlingar läggs ihop, gudstjänstfirarna blir färre etc, så får vi inte tappa modet! Tvärt om! Jesus har uppstått och lever! Han är verksam, och Han ger liv genom sin Ande! Det är i gemenskapen med Honom, när vi som församlingar och kristna i olika konstellationer finner detta, återfinner kanske jag ska säga, det är då vi kan upptäcka att det inte är kört, och i en bemärkelse aldrig kan bli det för dem som är tillsammans med Jesus!
Jag har varit inne på Romarbrevet 8 tidigare tror jag, men här är slutet på kapitlet:
31Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? 32Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? 33Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, 34vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 35Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. 37Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. 38Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, 39varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
En dröm och vision för 2014 är alltså att denna tro, på gemenskapen med Kristus som övervinner allt, och en frimodighet att leva ut och dela denna tro genom Andens närvaro, det är vad jag hoppas på.
Ta några konkreta exempel:
Vi börjar med en individ, där det plöstligt tänder till – kallelsen från Jesus blir på allvar, tron tänds och börjar flamma upp, Andens närvaro börjar göra sig påmind, Bibeln blir en levande bok, den kristna gemenskapen blir viktig, hur jag lever gentemot min nästa börjar spela roll.
Eller en bönegrupp som helt plötsligt återfinner den glöd som gjorde att man började träffas en gång. Man ville dela tron, dela livet, både kampen och det goda. Så det blir en nystart i det gemenskapen, nya bjuds in. Vad kan det leda till? Ny alphagrupper? Nya insatser för behövande? Förnyad glädje i gudstjänster och församlingsgemenskaper?
Eller tänk dig en församling där det helt plötsligt blir ett nytt allvar! Det spelar roll att tro och att vara med, för Gudstjänsterna är ett möte med den Levande Guden! Det spelar roll att lyssna till Guds Ord och predikan, för det är Herrens tilltal, det spelar roll att bekänna sin synd, för Jesus griper in och förlåter! Det spelar roll att fira mässan för där kommer Kristus till oss, och vi går från gudstjänsten med brinnande hjärtan! ”Brann inte våra hjärtan när Han talade till oss!”
Eller tänk dig en kyrka som faktiskt får nåden från Gud att ”älska varandra” som Jesus själv uppmanar oss! Som gemensamt arbetar för att Jesus ska bli stor, upphöjd. ”Känd, trodd, lydd och älskad”!
Du kanske själv kan fylla i något exempel? Kanske kan du själv se något sånt som redan händer? Jag tror att jag kan se, åtminstone några av dessa… Jag hoppas det. Och vad skulle ske, om vi kristna fick vara med om detta? Tänk om du kunde vara den barmhärtige samariern för någon sönderslagen? Tänk om du kunde vara kvinnan som vände upp och ned på huset och fann den förlorade? Tänk om du kunde vara Faderns utsträckta armar som välkomnar någon hem?
För nöden saknas inte… Inte i Sverige 2013 och inte i Sverige 2014. Men Jesus Kristus är, faktiskt och verkligen, densamme igår, i dag och i evighet. Det finns alltså hopp! Hopp om livet! Hopp för den nedbrutne. Hopp för en svag och liten kyrka. Hopp om att Jesus ska möta människor, i och genom sin församling. Han är densamme. Han är trofast. Alltså vill jag be om att den här visionen ska bli verklighet, i mitt liv år 2014.
Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Hebreerbrevet 12:2