Igår var det den Heliga Treenighetens söndag. Vi bekänner oss till Gud, Fadern och Sonen och den Helige Ande. Vi bekänner en Gud i Tre personer, och Tre personer i en Gudom. Detta är en av de söndagar som ligger närmast mitt hjärta. En av mina favoritsöndagar helt enkelt. Denna söndag behandlar två centrala teman på samma gång. 
Dels handlar det om uppenbarelsen, alltså vem Gud är, Gud som visar sig för oss, visar också vem Han är: Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande. Det är alltså trons absoluta centrum som det handlar om, den Gud som skapat universum, och som visar sig för oss. Det är sant att mycket om Gud är ett mysterium för oss, men det finns också mycket som vi kan säga, om hur Gud uppenbarar sig, vem Han är, hur Han visar sig.
Och samtidigt så handlar det om den Gud som griper in i världen. Det handlar alltså dels om vem Han är i sig själv, men också hur denne Herre griper in för att frälsa oss. Han vill dra in oss i sin gemenskap, den eviga gemenskap som är Honom själv. Ett liv format av Gud själv, av Fadern som skapat oss, Sonen som frälst oss och Anden som ger liv och gör oss heliga. Det är ett liv som formar allt. Därför kallar Jesus oss att bli lärjungar: ”Kom och följ mig, jag ska göra er till människofiskare”. Eller som i missionsbefallningen: målet är att göra lärjungar av alla folk.
”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.””
Matteusevangeliet 28:18-20 SFB15
Jesus har fått all makt av Fadern, därför sänder Han oss, i Andens kraft ut i världen, att leva som Hans lärjungar, som bärare av Hans liv. Vi kallas inte till att fylla kyrkor med ”åhörare”, till att ha ”fin och stämningsfull musik”, överfulla barngrupper eller vackra lokaler. Jesus Kristus kallar oss att vara lärjungar och göra andra människor till lärjungar. En lärjunge är en person som döpts i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, och som följer Jesus Kristus genomfart lyssna på och leva av Hans undervisning. Här får vi alltså planritningen för kyrkan. Gud som vill forma sin skapelse, som leran i krukmakaren hand. En Jesu lärjunge lever i gemenskap med den vi har döpts till, den Gud som visar sig i Bibeln och i Kyrkans liv. Lärjungen kännetecknas näst efter dopet till gemenskap med Fadern och Sonen och Anden, också genom att lyssna på och ta emot Herrens Ord, alla Jesu bud. En som lever av, får sitt liv av och följer Jesu Ord. Ett exempel är Jakobsbrevet 1:
”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.”
Jakobs brev 1:22-25 SFB15
Det är underbart med mycket folk i kyrkan, mäktig musik och stora barngrupper, men om det är lyckat eller inte mäts utifrån en annan måttstock i Guds rike: har vi genom församlingen, och Guds Ord och undervisningen, böner, lovsånger, nattvard och gemenskap fått komma in i livet tillsammans med Jesus Kristus som Hans lärjungar? Det är där vi lär oss det underbara att få vara Guds barn, det är där vi lär oss att Gud fullkomnar sin kraft i vår svaghet och att jag som en enkel kristen får gå i Andens kraft och på Hans uppdrag, genom Hans närvaro i mitt liv. Vårt fokus måste ligga på den uppgift Herren själv ger oss.
Lärjungaliv – att leva efter Jesu mönster
Mycket av tafattheten i svensk kristenhet tror jag hänger ihop med detta: som kristna är vi kallade till lärjungaliv. Vi betonar inte vanan och livet som kristna i praktiken, men här finns något att upptäcka i att följa en livsregel för en lärjunge. Det ger en stabilitet. Jag försöker själv följa en sån regel. Det är inte alltid varje del fungerar, men det ger en andlig stabilitet i mitt liv, även när livet inte är lätt. Tvärtom upplever jag att detta blir en inkörsport för Guds liv att få flöda genom mig och forma mitt liv.
– värdesätt ditt dop. Dopet ger dig rätt att fira nattvard, att söka Herren och gemenskapen med Honom. Dopet ger dig tillgång till bönen och livet i den Helige Ande. Ta emot Guds Ande och lev i de förmåner du fått.
– daglig bön. Be morgonbön och aftonbön varje dag. Följ en bönbok om du behöver det, eller be med Bibelns egen bönbok, Psaltaren. Lär dig att lyssna på Gud i bönen, att höra Anden tala. Lär dig förbönen för dem som finns omkring dig, be om Andens utgjutelse över din församling och att din församlings gudstjänster ska vara genomsyrade av Andens kraft och liv, så att människor kan bli berörda av Guds Ande, och hitta djupare in i trons liv.
– be med andra kristna. Kanske finns det en bönegrupp du kan vara med i, eller någon vän eller familjemedlem du regelbundet kan be med. Kanske finns det bönesamlingar i din församling. Kanske finns det möjlighet till personlig förbön. Här finns en skatt att upptäcka. Gud har knutit många löften till den gemensamma bönen.
– lev i Ordet. Läs,Guds Ord varje dag, exempelvis när du ber morgon och aftonbön. Be att Herren talar till dig. Följ en plan, även om det ”bara” är några verser ur ett evangelium varje dag.
– fördjupa dig. Var med på Bibelstudier eller annan fördjupningsundervisning. Vi behöver en stabil grund för våra liv, särskilt i en tid när så mycket rycker i våra liv. Kanske går detta inte att göra varje vecka. Sträva då efter någon form av fördjupning varje månad eller några gånger per termin.
– lev med församlingen. Lev med i församlingens gudstjänster, bönetillfällen. Be för din församling, be med dina bröder och systrar i tron, be för dem som undervisar, kom till gudstjänsterna med en förväntan på Gud, och en längtan efter Jesus, ställ din gåvor och förmågor till Herrens förfogande. Här i församlingens gemensamma liv skapar Herren ett fokus. Vi lyfter blicken och får se Jesus, komma nära Fadern och fyllas Hans Ande.
– ge. Jag nämnde ovan om att ställa dina gåvor till Guds förfogande. Jag tror att detta är en viktig del. Ge. Av din tid, dina talanger, dina pengar, ditt engagemang. Be om Andens ledning, att Han ska ge dig en längtan, så att du brinner för någon del av Guds rike och församlingens liv lite särskilt.
Det kan finnas perioder i livet när detta är svårt att leva i. Säg det till Herren. En uppmaning är att hitta in i församlingens liv nu. Det är då vi också kan få se kraften i att leva efter en livsregel, leva formad av att vara lärjunge. Det är Guds Ord som ger kraften, som visar Jesus Kristus, som fyller oss med Anden och livet som är att Guds kraft fullkomnas i vår svaghet. Att jag är bristfällig är alltså inte ett hinder för lärjungaskap, tvärtom är det just därför som vi behöver ”kraftstationer”, där Jesus kan låta sin Ande och sin kraft land i våra liv. Det mäktiga är att vi då faktiskt börjar längta efter mer. Mer av Jesus, fler mässor, längta till nästa gång vi får öppna Guds Ord, eller träffas i hemgruppen och be, eller möta Herren och församlingen på söndag.