Vad är skillnaden på en gudstjänst och en mässa? En mässa är en nattvardsgudstjänst, en gudstjänst där vi firar den måltid som Jesus instiftade.
En mässa är alltså en gudstjänst, men varje gudstjänst måste inte vara en mässa. Här kommer nu ett blogginlägg om hur vi firar mässa.

Lovsång
Mässan följer ett mönster. Enkelt formulerat så börjar det med lovsång till Fadern att Han sänt Jesus(en lovsång som prästen sjunger själv) och församlingens svar, där församlingen lovsjunger Gud som är ”Helig, Helig, Helig” och som har gripit in genom Honom som kommer i Herrens namn, alltså Jesus Kristus själv. Så vi lovsjunger Gud för Hans frälsning av oss.

Den fortsatta nattvardsbönen
Sen fortsätter vi be. Prästen ber som en fortsättning av lovsången till Honom som är helig, och som griper in i våra liv genom sin Son. Prästen ber om att den Helige Ande ska välsigna brödet och vinet, att Han ska röra vid det så att det blir Kristi kropp och blod, och sedan läser prästen instiftelseorden, de ord som Jesus själv gav till kyrkan när Han gav oss i uppgift att göra detta.
Ett av de ställen där de nämns i Bibeln är 1 Kor 11:23-25

23Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, 24tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” 25Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

Dessa ord är en del av den bönen. Bönen fortsätter med att prästen ber för oss som ska ta emot Kristi kropp och blod. Att vi ska få bli uppfyllda av Guds Helige Ande, få ta emot Kristi kärlek och bli brinnande av den, få kraft att göra Guds verk i världen.
När den här bönen är slut säger hela församlingen Amen. Det är församlingens instämmande, och det är viktigt. Poängen med detta amen är att vi som ska ta emot nattvardsgåvorna instämmer och säger: Ja, Jesus du är verkligen här hos oss i brödet och vinet och vi vill ta emot dig, och det liv du ger.

Herrens bön
Vi ber tillsammans Herrens bön, den bön som Jesus lärde sina lärjungar att be. Det hänger egentligen ihop med att mässan är näring för Jesu lärjungar. Vi är samlade i egenskap av att vi är döpta till Kristus, vi tror på och vill följa Kristus och tar emot det liv Han vill ge sin Kyrka. Därför ber vi också med de ord Han själv har gett oss, för att vi ska få formas av Honom.

Brödsbrytelsen och fridshälsningen
Efter Herrens bön bryter prästen brödet och säger med orden ur 1 Kor 10:16, ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp” och församlingen svarar: ”Så är vi fastän många en enda kropp ty alla får vi del av ett och samma bröd” och så kommer fridshälsningen: ”Herrens frid vare med er” och församlingen hälsar varandra med Herrens frid. Brödsbrytelsen och fridshälsningen hör ihop med vad vi nu ska ta emot: Jesus Kristus är närvarande, och vi bekänner att vi hör ihop med varandra, för att vi alla får ta emot Honom. Därför hälsar vi också varandra med Herrens frid. Det är en bön och en önskan att Jesus ska få vara Herre i vår gemenskap, och att Jesu vilja att vi ska få ta emot Hans frid konkret ska få landa i våra liv, så att vi lever i frid med varandra. Både brödsbrytelsen och fridshälsningen är ytterst uttryck för att vi tror att det Bibeln säger om Jesus är sant, och vi vill ta emot det i våra liv.

O Guds Lamm
När vi har hälsat varandra med Herrens frid så sjunger vi en lovsång till Jesus Kristus: ”O Guds lamm som borttager världens synder, förbarma dig över oss, ge oss din frid.” Vi lovsjunger Jesus Kristus och ber om Hans förbarmande, ber att Han ska få gripa in i våra liv.

Kommunionen
Därefter kommer själva utdelandet, kommunionen. Prästen bjuder in till nattvarden, vi går fram, som ett gensvar. Jesus bjuder oss till sitt bord för att ge sig själv till oss och vi kommer fram, för att ta emot. Vi firar inte mässan för att bara sjunga om Jesus, eller be vackra böner, utan för att ta emot Honom. När vi delar ut nattvardsgåvorna så säger vi när vi delar ut brödet: ”Kristi kropp för dig utgiven” och när vi delar ut vinet ”Kristi blod för dig utgjutet”. Detta är faktiskt den tydligaste förkunnelsen av evangeliet i hela mässan menar jag. Vi får höra att Kristus har dött för just mig. Han har utgivit sin kropp för mig, och utgjutit sitt blod för mig. Jesus har dött och uppstått och kommer nu till dig. Ger sig själv till dig. Du får ta emot evangeliet så konkret. Jesus på dina läppar, Jesus mottagen i dig själv, Jesus i ditt hjärta. När vi har tagit emot får vi var och en gå tillbaka till våra platser. Nattvardsfirandet avslutas med en proklamation. Jag använder oftast den här formuleringen: ”Vi har nu tagit emot vår Herre Jesus Kristus, Hans kropp och Hans blod. Han bevare oss till evigt liv. Amen.”
följt av en tackbön, en bön där vi tackar för att vi tagit emot Jesus och ber om hjälp att leva tillsammans med Honom i världen.

Alla de här delarna har latinska titlar, helt enkelt för att vår kyrkotradition kommer från det latinska arvet. När vår högmässa växte fram så var det i det latinskspråkiga romarriket. Det viktiga däremot är själva saken. Vi firar nattvard inte för att uppfylla en klassisk tradition, utan för att följa det Jesus har sagt: gör detta till min åminnelse. Vi gör detta för att följa, och för att ta emot den gemenskap med Kristi kropp och blod som mässan är. Här får du ta emot Jesus Kristus själv: Jesus som offrat sig för dig, Jesus som segrat över din synd, Jesus som ger dig fri och ger dig liv.