Gudstjänsten är bön. Allt är så att säga inneslutet i bönen. Vi lovsjunger Fadern och Sonen och den Helige Ande. Vi ber till Herren om hans ingripande på några sätt. Jag tänkte här bara ganska kort beskriva vad bönen i gudstjänsten handlar om. Bönen är egentligen kyrkans och varje enskild kristens språk. Vi samlas tillsammans för att vara med Gud. Vi kommer inför Honom, kommer för att möta Honom.
Vi ber för att Jesus har gett oss den möjligheten
Vår bön är inget vi själva kommit på i egentlig mening. Bönen är en gåva från Gud själv, ett utryck för Guds nåd, för det är Jesus som öppnat bönens kanal till Fadern, det är Han som sänder oss Faderns utlovade gåva att vi skulle få Anden. Jesus öppnar kanalen och ger den till oss för att vi ska kunna vara tillsammans med Fadern, möta Jesus, fyllas av Anden.
Jesus säger så här i Lukas 11:
9 Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta , och dörren ska öppnas för er. 10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
11 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12 Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”
Jesus bjuder in oss att be. Uppmaningen är att be, att söka, att bulta, att komma med vårt behov och vår längtan till Gud. När vi söker Gud så har vi Jesu löfte här. Jesus ger oss också en ledtråd till vad det viktigaste är i bönen: Vi får den Helige Ande när vi kommer med vår bön. Bönen mättar din själs hunger. Detta gäller både vår gemensamma bön på söndagarna eller vid andra gudstjänster eller bönegrupper. Det gäller också när jag ber för mig själv. För bönen i Jesus namn är ett bön utifrån Jesu löfte, i enlighet med Hans vilja, att vi ska bli mättade, att vi ska få det möte med Gud som det innebär att den som ber också får och att den som söker finner. Sök Gud, sök Jesus, när Han nu lovat att vi ska få det vi ber om. Läs till exempel Johannes 15, där Jesus knyter ihop bönen med att tro på Honom, hålla sig i Hans Ord och att e och bli bönhörd:
4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. 8 Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
9 Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. 11 Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
Vi ber om Guds ingripande
Även detta är Guds löften vi står på. Det finns flera olika uppmaningar, där vi får komma med vår nöd, och vårt behov till Fadern, så att Han kan gripa in. Vi kommer för att:
- Få förlåtelse för vår synd och frid med Gud. Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare. Fadern söker efter det som är förlorat för att rädda det. Det finns alltså hopp, det finns en frid med Gud och ett barnaskap hos Gud att komma in i genom Jesus. Det kommer vi till genom att bekänna vår synd. I vår församling här i Hyssna är syndabekännelsen oftast i början av gudstjänsten, men den kan även komma vid andra tillfällen. Men också här kommer vi i bön och bekännelse, så att Jesu blod kan rena oss, Jesu frälsning befria oss och den Helige Ande ska kunna få forma oss. i 1 Johannesbrevet 1 står det så här:
5 Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.
Jesus blod renar oss från våra synder, tränger bort mörkret inom oss och breder plats för Guds Ande att bo i oss. I vers 8 är det också tydligt att det handlar om att Gud svarar på våra böner. När vi bekänner vår synd och vårt behov av Honom som frälsare, då griper Han in. Jesu offer gäller oss, och vi får då ta emot konsekvenserna av Jesu offer: Att gemenskapen med Gud är för oss, och är öppen, inte av vår egen förmåga, utan på grund av att Jesus har öppnat den vägen för oss.
- Vi ber för att Gud ska gripa in i världens nöd och för att evangeliet ska bli förkunnat och människor komma till tro. Både världens nöd och lidanden och världens behov av frälsning är böneämnen som Guds Ord uppmanar oss att be för. Ett exempel är 1 Timotheusbrevet 2:1-7.
1 Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.
5 Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen för alla. Detta vittnesbörd skulle frambäras när tiden var inne, 7 och för detta är jag satt till förkunnare och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tron och sanningen. Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Han är frälsaren. Vi får be för alla människor, be för kungar och ledare, och för att vi ska få leva i frid, men också då för att evangeliet ska få spridas, och människor komma till frälsningen och bli räddade. Paulus uppmanar detta för att vägleda hur församlingen ska be. Detta hör ihop med bönerna vi ber i Fader vår: ”Tillkomme ditt rike” och ”Ske din vilja”. Vi ber att Guds rike ska beredas ut, att människor ska bli indragna i detta rike och att Guds goda vilja ska ske, viljan att alla ska bli frälsta, att alla ska få komma in i Guds rikes frälsning och kraft. Där Guds rike är får människor också kärlek till alla fattiga, sjuka, svaga och ensamma. Tänk på alla skolor, barnhem och sjukhus som vuxit fram ur kyrkan. Bönen hör ihop med detta. Vi ber om detta för vi vet att vi inte kan upprätta Guds rike själva, vi vet att Han behöver uppfyllas sina löften och forma våra liv. Här är också styrkan i bönen. Kraften är Gus. Inte min. Den skulle aldrig vara min, som om jag kunde bestämma över Gud. Men vi har Hans löfte, vi får ta emot gåvan att Guds rike landar. Därför är också bönen vårt väsen som kyrka: Vi ber, tackar, lovsjunger och jublar, vi sörjer inför Gud och ropar om Hans hjälp. Alla dessa böner finns i Bibeln själv. Bönen om och beroendet av den Helige Ande är ett sånt exempel. Vi kan inte ta oss Anden själva. Vi ber Gud och Han uppfyller sitt löfte, ger av sin Ande, låter nytt liv komma till oss. Då lär vi oss också att leva beroende av Gud.
- Vi ber konkret. Det kan ske på olika sätt. I Kyrkans förbön, i bönelappar och böneljus, i böner tillsammans i bänken, i personlig förbön. Det kan ske med Bibelns egna ord, exempelvis psaltaren, det kan ske genom formuleringar som betts i generationer, där vi inte längre minns vem som först formulerade bönen, men vi kan ändå märka att den här bönen kan vi stämma in i och säga Amen till. Det kan ske med fritt formulerade böner i stunden eller med tungotal(1 Kor 12). Bönen kan ta sig många uttryck. Vi ber med handpåläggning, särskilt när vi ber personligt just för en person eller några personer. Vi smörjer med olja när någon är sjuk, inte som en trevlig gest, utan för att Gud har sagt det i Jakobsbrevet kapitel 5. Ett annat exempel är nattvardsbönen, där vi förutom att läsa instiftelseorden ber att den Helige Ande ska röra vid brödet och vinet så att vi genom de gåvorna för att ta emot Jesus, Hans kropp och blod, och så fyllas oss med Hans nåd, seger, förlåtelse och kraft.
Som kristen församling är vi alltså ett folk som lever i gemenskap med Gud. Han har bjudit in dig, Han kallar på dig, Han vill ge dig sin nåd, sin frälsning, sin kraft och sin frid. Och inte bara dig, utan hela församlingen. Kom, lev i bönen, börja lev i Guds folks stora löften.
Här kommer en bön till den Helige Ande av Martin Luther:
O du Guds Helige Ande, kom till alla dina trognas hjärtan med tröst, kraft och mod.
O du alla kristtrognas sol och glädje, tänd hos oss din heliga eld, som förbränner allt högmod, all avund och trätlystnad.
O du den gudomliga sanningens lärare, som helgar och levandegör, giv oss din nåds rika gåvor, så att vi rätt lär känna Jesus Kristus som vår Herre och älskar honom i våra bröder.
O du som tröstar och påminner om allt Kristus har lärt, låt oss växa till i kunskapen och tron, och förlös oss till att i tankar, ord och handlingar alltid tacka och lova Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.