Tänkte skriva ett inlägg om: Förväntan på Guds Ord och på våra gudstjänster och samlingar.
En liten fråga: Hur ser det ut för dig när du kommer till gudstjänsten på söndag? Vad förväntar du dig av gudstjänsten? Har du en förväntan på Guds Ord? Här kommer ett litet tips: Be för söndagens gudstjänst. Gärna redan nu under veckan! Be för alla som förbereder och tjänstgör, be för den som ska predika! Be för dig själv! Läs söndagens texter i förväg. Våga brottas med dem!
I Skrivandets stund har jag påbörjat förberedelsen av 3 maj när jag ska få predika över Galaterbrevet 6, men en sak slog mig, som jag vill dela här: Guds Ord har en förmåga att hänga kvar i oss, gripa tag i oss, till och med leva sitt eget liv. För min del var det några Ord ur Galaterbrevet 5 om frihet som hängde sig kvar.
”1Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen.”
13Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.
18Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.
22Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. 24De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär.
När vi läser de här verserna så är två saker tydliga:
1. Jesus Kristus har gjort oss fria. Ett liv som kristen är ett liv i frihet. Men vad innebär den friheten? Jo frihet att faktiskt börja älska och tjäna Gud, inte frihet att hata, förstöra och bryta ner, vi är fri från synden och lever för Gud.
2. För det andra så återkommer tanken på att Guds rike verkligen är i denna världen, men inte av denna världen. Guds rike är verkligen riket upp och ner! Det är inte världens sätt: ”Kämpa dig upp, gå över lik, gör det till varje pris” som gäller i Guds rike. Vi kallas ur synden, in i gemenskapen med Gud. Vi korsfästes med Kristus, och köttet(den gamla människan i oss, den onda viljan) den ska vara kvar där, men vi, vi lever ett nytt liv tillsammans med Kristus. Vi lever i Honom, vi får ett nytt liv genom Hans kors och uppståndelse, och livet som kristen det är ett liv där Andens frukt allt mer får växa fram, prägla, förnya och hela oss människor.
Tänk om vi vågade leva i detta! Tänk om vi vågar säga nej till synden, bekänna, leva tillsammans? Vad kan hända då? Tänk om våra liv kunde återspegla Jesus, visa på hur Han är? Ge helande och försoning, förlåtelse och nya möjligheter? Världen ropar efter det!
Ett citat som jag tror kommer från Leonard Ravenhill: ”The world is not looking for a new definition of Christianity, it´s looking for a new demonstration of Christianity”.
Så en utmaning: Be att Guds Andes ka få gripa dig idag, få gripa din församling på söndag så att vi förnyat söker Jesus, tar emot Hans liv! Så att Andens frukt på nytt kan börja växa fram i våra liv och prägla våra gemenskaper. Kristus har både dött och uppstått, och ingenting är omöjligt!