Vad är en förnyelse i en kyrka? Förnyelse är nog egentligen ett annat sätt att prata om en väckelse. En förnyelse är när människor söker Gud och blir funna av Honom. När vi får se storheten i vad Jesus gjort för oss. Det är tider i Kyrkans liv och i en församlings liv, när Jesus på nytt får träda fram och bli allt för oss.
Men hur sker en förnyelse? Egentligen så kan vi nog säga så här: En förnyelse är något Gud ger. Vi kan inte bestämma att ”Nu ska det bli förnyelse” eller ”Nu är det dags för väckelse”. Det är något som Gud själv ger. Men vi kan se att det ofta finns ett antal saker som sker när Herren startar en förnyelse och som också följer i en förnyelses spår. Egentligen tror jag att vi kan ta Apostlagärningarna som exempel.
Jag vill lyfta fram några saker ur Apg 1 och 2.
1. Förnyelsen bygger på Guds löften!
Det handlar om en upptäckt att Jesu löften gäller oss! Jesus lovar att ”När den helige Ande kommer över er, sa ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Apg 1:8
Jesus lovar oss den helige Ande. Detta är alltså nyckeln. När jag var barn och tonåring hände det ibland att vi sjöng: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande säger Herren, utan genom min Ande”. Sant andligt liv är det Gud som ger. Jesus bjuder också in oss att ta emot det här livet från Honom. Om någon är törstig så ska vi komma till Honom och dricka säger Han. Evangeliet och alla Guds löften, frälsningen, kraften i tron och den Helige Andes gåva, det är vårt i Jesus Kristus. En förnyelse är alltså en återupptäckt av vad som är vårt, eller en upptäckt för första gången, om vi inte levt i det tidigare.
2. Förnyelse sker i bön utifrån Guds löften!
När Jesus har sagt detta så reagerar inte lärjungarna så att de springer iväg och börjar evangelisera. Tvärtom, de samlas i Övre salen i Jerusalem, där de ätit påskmåltiden med Jesus och Jesus tvättat deras fötter och gett dem nattvarden som gåva. Där samlas de nu och ber. De ber om att Gud ska uppfylla sitt löfte. Läser vi i Apg 1:14 så står det: ”Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria och hans bröder”. Det är också här väckelsen den första Pingstdagen börjar: På knä i bön. ”När pingstdagen kom var de alla samlade” Apg 2:1. De fick be tillsammans några dagar. Vers 4a säger: ”Alla uppfylldes av den Helige Ande”. Därifrån kom tungotalet och uppståndelsen det väckte. Men fokus är just detta: De fick ta emot den Helige Ande. Det är det andliga livets källa, att Han får komma till oss. Där föds vi på nytt, där ges det nya livet och tron på Kristus, där ändras livets inriktning, så att vi börjar följa Honom som dött och uppstått för oss. Därifrån kommer också kraften att dela tron, leva liv som återspeglar Jesus Kristus och göra Jesu gärningar för dem vi möter som är i nöd.
3. Förnyelsen predikar Jesus Kristus!
Pingstdagens predikan är en förkunnelse av Jesus Kristus. Jesus har dött och uppstått, Jesus har segrat, Jesus är större än den döde och begravde kungen David, Jesus har fått Anden att ge till oss.
Predikan handlar om Jesus, om kraften i korset, döden och uppståndelsen, om Jesu makt att ge andligt liv idag. Utifrån detta, ställer judarna där och då frågan om hur de ska bli räddade och Petrus visar vägen: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva” Apg 2:38. Andens gåva kan inte ges förrän synden rensats bort. Jesus har dött och uppstått. Därför kallas vi att vända oss till Jesus, förenas med Honom i dopets död och uppståndelse, alltså det verk Han gjort för oss. Här får vi syndernas förlåtelse och här får vi den Helige Andes gåva.
Förnyelse måste alltså motsvaras av att vi som predikar faktiskt predikar Guds Ord och ställer fram det Jesus Kristus gjort för oss, att vi böjer oss och tar emot det liv som Jesus ger, genom syndernas förlåtelse och genom Andens gåva.
4. Förnyelse förvandlar våra liv!
Livet är för mig Kristus – det är ett förnyat liv. De som kom till tro den första pingstdagen ändrade sina liv, och det var framför allt en positiv bekännelse: De tog emot och fylldes av ett nytt liv från Herren i deras hjärtan. Deras liv efter dopet präglades radikalt av att Jesus Kristus fick vara centrum för deras liv.
”De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla de troende var tillsammans och de hade allt gemensamt.” Apg 2:42-44. Omvändelsen till Jesus och att de fick ett nytt liv hos Honom och från Hans Ande ledde till ett nytt mönster. Det handlar inte om en yttre lydnad. Jag tror verkligen att vi ska betona att det finns ett mönster i det kristna livet, att jag får låta det forma mig, men det är också så att evangeliets kraft är sådan att vi faktiskt börjar längta efter Gud. Det är insikten om att Jesus Kristus verkligen är syndares frälsare, och att denna räddning också är min. Det är insikten att mitt liv aldrig kommer att bli detsamma igen. Det är hoppet om en helad värld och att jag vill be och verka för att de som ännu inte tror också ska få del av den, få sina ögon öppnade och tas upp i det livet, frälsas till det och formas av det så att de också får dela vårt hopp. Det är insikten att Jesus Kristus själv utrustar och sänder oss som tagit emot Honom, ut i denna världen, för att vittna om Jesus och göra Hans gärningar, och att vi får Andens kraft att göra just det.
Kyrkan behöver leva i detta. Varje församling behöver leva i detta. Jag som enskild kristen behöver leva i detta. Jag längtar efter att vi som kristna inte skulle tro så mycket på vår egen förmåga, utan ännu tydligare levde i beroende av Gud och det liv Han ger. Därför tror jag att vi behöver en förnyelse av bönen och personlig gemenskap med Gud, glädjen i att få söka Gud och möta Honom, kraften i att få stanna upp och lyssna på Honom.