Finna Gud, det låter ju jättefint. Tillhör du dem som känner: ”Jag har ju försökt men det har ju inte funkat för mig? Vad ska man göra då?”. Kanske kan du till och med känna: ”Jag längtar ju efter Gud, men jag får inte ihop det”.
Samma grundfråga eller ibland rädsla finns ju ibland. ”Jag har försökt, men detta är inte för mig”, ”tänk om jag inte är den religiösa typen” eller ”tänk om det är något fel på mig”. Men då vill jag bara skriva en liten påminnelse om vad Gud vill, och vad församlingen är till för.
Du är i gott sällskap – eller dåligt
Den kristna tron, att finna Gud och bekänna honom som Herre, det är inte ett budskap bara för ett litet fåtal. Gud vill din frälsning, och det är just för att du inte kan frälsa dig själv som du behöver Gud. Det är just för vi inte naturligt känner Gud som du behöver frälsningen! Så är det i församlingen också! Även den människa som levt i kyrkan hela sitt liv behöver samma frälsning som du, även den som kan många Bibelcitat, som lever i bönen. Jesus kom inte för att frälsa de självrättfärdiga som klarar sig så bra själva. De är i en värre situation än du för de ser inte att de behöver frälsningen.
Du är i gott sällskap för att du är i dåligt sällskap. Även om det låter lite kryptiskt så är det sant. Kyrkan är en gemenskap av syndare, av människor som inte på egen hand kunna finna Gud, kunnat leva rättfärdigt, kunnat älska Gud och uppleva Hans närhet, tvärtom, det är en gemenskap totalt beroende av en frälsande Gud, av en Fader som älskar även den lägst sjunkna syndare, och som i sin barmhärtighet och kärlek söker den som fallit, den som är trasig, den som är allra längst borta från Honom och av Sonen som sänds av Fadern och som frivilligt för din skull dör och uppstår, och av Anden som drar i dig för att du ska bli väckt ur den andliga sömnen, bli levandegjord ur den andliga döden.
Det dåliga sällskapet, syndarna, de drogs till Jesus när Han vandrade på jorden, Han tog emot dem, gick hem till dem, bjöd in sig själv i deras liv och det är precis samma sak idag, för Gud förändras inte. Han är och förblir sådan av evighet!
Känner du dig oreligiös eller ovärdig? Det gjorde tiggarna och de prostituerade också. Det gjorde publikanerna och syndarna också. Den känslan är inget problem. Din synd är problemet, men det är bara Jesus som har en lösning, så det är bara hos Honom vi kan få lösningen som ger det v inte själva kan åstadkomma. Verklig förändring, förvandling, kan bara Gud ge!
Var frimodig
Har du känt att det inte funkar, att du är långt borta från Gud? Var inte orolig, Han arbetar med dig, just att du känner så är till och med ett tecken på att Han är påväg, att Han är nära, för Han måste skala bort våra ambitioner, vår tilltro till annat än oss själv så att Han genom sin Ande kan väcka livet i oss! Sitt liv, det enda som verkligen räcknas. Var alltså vid gott mod, ge inte upp! Fortsätt be och söka Gud, fortsätt läsa Guds Ord, fortsätt fråga och diskutera, fortsätt fira Gudstänster och söka Gud, för Han söker dig! Han drar i dig, Han jobbar med dig, just nu genom sin Ande.
Den store reformatorn Martin Luther skriver så här om den här erfarenheten(som förövrigt är en utläggning eller förklaring till den tredje delen av trosbekännelsen):
Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kyrkan på jorden och bevarar den i Jesus Kristus genom den rätta tron. I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder. Han skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är visst och sant.
Det är en god sammanfattning av vad den kristna tron påstår: Det är den Helige Ande som väcker tron, Han drar dig till Fadern, Han verkar när du hör evangeliet så att du börjar längta efter Gud, så att du börjar tro att Fadern är god, så att du kan se frälsningen i vad Jesus har gjort och att det var för dig Han gjorde det!
Vi kallas därför att söka Gud, att fortsätta söka Gud, att utsätta oss för de tillfällen där Han lovat att verka! Ge inte upp, Han jobbar med dig. Som avslutning: Paulus skriver i Filipperbrevet 2
12Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta. 13Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.
En solig kall snöig dag i mars 1981 i Torestorp Kyrka förstod jag äntligen! Karl-Erik Tysk talade om kärlek och att Gud älskade mig också. Trots den jag tyckte att jag var, ovärdig och fruktansvärd syndig. Trots alla små knuffar och tilltal som jag fullständigt ignorerat i tro om att det inte kunde vara på riktigt. Inte ville Gud ha med mig att göra, jag var ju inte som de riktiga, Guds folk. Trots att jag längtat, trots hålet i hjärtat, så kunde jag inte tro att Han ville ha med mig att göra.
Så står han där Karl-Erik och talar bara till mig (kändes så i alla fall), att jag var älskad och att Gud verkligen ville ha mig som vän och att jag dög.
Jag blev livrädd (trots att jag nu gått i kyrkan i 6 månader och bett som en galning om hjälp), så vad förväntar Han av mig nu? Hur gör jag? Måste jag ge upp allt roligt nu?
Ett lugn kom över mig och jag fortsatte att leva, och leta och lära och gör det fortfarande. Men jag vet att jag är älskad, mitt liv blev förändrat, jag såg ljuset och jag går med Jesus.
Men varje dag så gäller: Bön, lyssna in, läs, lär, gemenskap och handling.
Tack Lisa! Gott att du delar med dig av detta!