Ibland får man höra att det är själva sökandet som är grejen. Men här måste vi som kristna säga nej. Inte därför att sökandet inte kan vara meningsfullt, tvärtom det är ju meningsfullt om man finner. Alltså är det själva detta att finna Gud och börja leva i Hans gemenskap som är grejen.
Det är i enlighet med Churchillcitatet i förra bloggposten bara början. När den helige Ande har väckt tron i våra liv då börjar själva grejen, då börjar det spännande: livet tillsammans med Gud!
Kristen tro är nytt liv!
Här kommer ett avsnitt från Apostlagärningarna 3 där Petrus och Johannes är på väg upp till templet i Jerusalem. Läs detta och fundera kring vad som skett med Petrus och Johannes…
Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in bad han om en allmosa. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: »Se på oss!« Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom. (Apostlagärningarna 3:1-10 B2000)
De påstår sig inte vara rika eller mäktiga, bara ha något i relation till Jesus. Vi lyfter ut själva huvudhändelsen:
Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud.
Det de hade var Jesus Kristus. Det var deras nya liv och det blev den lame mannens nya liv. Upptäckten av Jesus som uppstånden blev ett nytt liv tillsammans med Jesus Kristus. Det är pingstdagens stora upptäckt, så att efter att Anden blivit utgjuten så var Jesus genom sin Ande närvarande. Det är inte Petrus som helar, utan Jesus.
Som Gud ger oss i sin församling
Det nya livet är ett liv tillsammans med Jesus Kristus. Då är ingen livssituation eller omständighet omöjlig. När vi bjuder in Jesus är det detta som sker.
Spänningen består inte i att vi alltid får uppleva häftiga saker, utan i att Gud själv är med i våra liv. Han leder, han lyssnar, han deltar och han verkar i och genom oss. Låt oss då på nytt ta emot detta, leva i det, formas av Hans helige Andes närvaro. Detta är också kyrkans liv, ett liv i ständig förnyelse, där vi söker Guds närvaro, fylls av Hans Ande, tar emot Honom i Hans Ord och sakrament, i förbön, i gemenskap, så att vår himmelske Fader får ge liv åt oss. Därför är ett liv i Anden också ett liv i församlingen, för där kan jag om igen ta emot detta liv, och dela det med andra.
Det är ett nytt liv som Jesus ställt i ordning för dig. Upptäck det!