Julevangeliet börjar med det som är budskapet imorgon i den svenska evangelieboken. Då är det fjärde söndagen i advent och temat är ”Herrens mode”. Varför ska vi prata om jungfrun Maria? Jo, för att hon är central för att förstå vem Jesus är. Jesus Kristus, säger vi, är Guds Son. Och här är något av det centrala i att undervisningen om inkarnationen, alltså detta att Gud blir människa, Han kommer till oss i(in) köttet(carnis), alltså en människa av kött och blod.
Kyrkan har avvisat många olika inställningar till Jesus. En av dem vi har avvisat är påståendet att Jesus inte är Guds Son när Han föds, men att Han blir det senare. Maria behövde då inte vara jungfru för det var inget speciellt med barnet, mer än att Han var utvald att bli Guds Son och Messias, men var det inte i sig själv. Inte med nödvändighet.
Kanske kan det då för någon börja gå upp varför det spelar roll att ängeln Gabriel sänds till en jungfru vid namn Maria, och att hon säger att hon aldrig haft någon man. Eller varför Jesaja får i uppgift att profetera om jungfrun som blir havande. Det är för att när Gud själv besöker sitt folk, när Han själv kommer hit, så gör Han det genom att låta sig födas av jungfrun Maria, utan någon mans medverkan eller påverkan. Det är vad det betyder när det står ”avlad av den Helige Ande” i den apostoliska trosbekännelsen, eller ännu starkare med den Niceanska bekännelens Ord:
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa
Jesus är alltså Guds Son. Av evighet. Han är född av Fadern före alla tid, vilket betyder att Han själv är Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av Sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern.
En gång fanns en lära som påstod att Jesus bara var det främsta i skapelsen. ”Det fanns en tid då han inte fanns” ska prästen Arius i Alexandria ha påstått. Men mot detta höll man fram att Jesus till sitt väsen är ett med Fadern. Att de hör ihop. Att Jesus kan säga att den som sett Honom sett Fadern(Joh 14:9), att Han och Fadern är ett(Joh 10:30), och att Han ensam är vägen till Fadern(Joh 14:6). Detta hör ihop med att Gud är Fadern och Sonen och den Helige Ande. Tre personer i en Gudom.
Och det som sker i inkarnationen är följande: Fadern sänder Sonen, som genom den Helige Ande tar sin boning i Maria. Hon blir gravid, och barnet hon bär är Gud. Egentligen kan det innan jul vara lämpligt att fördjupa sig i detta och läsa hela Lukas 1, men här kommer några verser som visar vem Maria bär i sig, vem pojken är som hon snart ska föda:
26 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27 till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28 Ängeln kom in till henne och sade: ”Gläd dig , du som fått nåd! Herren är med dig.” 29 Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
30 Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31 Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. 33 Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.”
34 Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man.” 35 Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. 36 Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, 37 för ingenting är omöjligt för Gud .”
38 Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.39 Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. 40 Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. 45 Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse.”
Varför gör nu Gud detta? Jo som jag tidigare skrivit i den här serien om att följa stjärnan till Bethlehem, så handlar det om att det hade varit omöjligt för oss att finna Gud om Han inte först hade sökt oss! Gud söker dig, låter sig finnas av dig, och inkarnationen är själv hjärtat i att förstå Guds plan. Det är inte en ängel från himlen som Maria föder, inte heller en exceptionellt god och fin människa som föds av Maria, utan jungfrun som föder en son föder den evige Sonen, Guds Son in i vår värld. Han kommer hit ”för vår salighets skulle” som gick att läsa ovan. Därför talar vi om Maria, om att hon var jungfrun som födde, om miraklet framför andra, för Gud själv föds. Därför har hon också alltid i kyrkan erkänts som Gudaföderskan, inte som en tillbedjan av henne, utan som en bekännelse om Jesus Kristus, frälsaren som föddes i Betlehem.
Låt oss då stanna upp och införjulen tänka igenom vad Jesaja profeterar om Jesus och Hans mor Maria:
14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.
Immanuel: Gud med oss. Vad ska vi säga om detta? Amen, kom Herre Jesus till oss!