Några tankar från igår. Igår var temat Livets bröd i Svenska kyrkan. Jesus utför undret att låta fem bröd och två fiskar räcka till åtminstone 5000 pers. Läs gärna om det i Johannes 6. Jesus fortsätter sen att uppmana till tro på Honom och att tala om att Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen för att ge världen liv, och fortsätter sedan med att säga att Han själv är Livets bröd, att Han mättar hunger och släcker törst!

Jag tog med mig några tankar från igår, som är rätt så utmanande, eller rättare, som är en utmaning och en uppmuntran!

Fastans utmaning
Allt som skiljer mig från Kristus måste bort. Man kan se det som en andlig vårstädning. Men det handlar inte om en andlig duktighet, snarare om att rannsaka sig själv, och se hur totalt beroende jag som kristen är av Guds nåd.

Kanske tror vi att det viktigaste i våra liv är annat än Jesus? Kanske tror vi att människor, saker, kapital, ägodelar, karriär osv är viktigare än Honom?

Fastan handlar därför om andlig ödmjukhet!
”Sök först Guds rike” säger Jesus! Uppmaningen finns mitt ibland uppmaning att se på liljorna på marken och himlens fåglar. De sår inte och skördar inte, men Gud förser dem. Jesus vill skapa nytt liv i oss, låter vi Honom göra det? Eller finns det sådant som står ivägen? Mina ambitioner, min duktighet osv. Det måste inte handla om uppenbara synder. En kristen attityd till livet är inte duktighet, utan tacksamhet, glädje och ödmjukhet! För när vi lyfter blicken, ser Jesus, vem Han är och vad Han gjort, vad kan vi göra då? Vi tackar Honom, lovsjunger och erkänner vårt beroende!

Evangeliet om Livets bröd
Evangelium är nämligen inte att du själv kommit upp i Guds nivå, att du har blivit som Gud. Snarare tvärt om: Han har blivit som du(men utan synd), Han har tagit din plats.
Tänk på några av verserna ur Johannes 6. Kanske kan de bli en slags uppstannande inför Gud Ord:
Vers 33
”Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen för att ge världen liv.”
Livet är en gåva, och då pratar vi inte bara om livet, att vi andas, lever, rör oss, äter, leker osv, utan om själva det andliga livet. Det är en gåva! Jesus kommer ner från himmelen, från Guds härlighet, blir människa genom jungfru Maria, dör och uppstår och drar in dig i gemenskap med Gud. Jesus gör dig delaktig i Gudomlig natur, när Han ger dig sin Ande, Jesus skapar liv i dig genom sitt Ord!

Allt är en gåva, och det är en gåva till dig för att du skall vara hans egen

Låt inget stå ivägen för den gåvan! Den är det viktigaste av allt! Låt fastan och påsken få bli en tid då Jesus tar plats i ditt liv! Igen! Då du får återupptäcka din första kärlek.

Vers 35
Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”
Jesus är allt du behöver! Jesus är klippan, berggrunden du kan bygga ditt liv på! Jesus är Han som var död, men som lever igen!

Predikanten i söndags sa ungefär följande(ej citat, utan fritt ur minnet): I Mellanöstern när detta sades var brödet grundfödan. Jesus är inte dillkvisten längst upp på livets räkmacka. Han är själva basen, brödet.

Jesus är allt du behöver, och Han är en god Gud, som för dig tillbaka till din gode himmelske Fader, ger dig sin gode helige Ande, ger dig arvsrätt till himlen. Han är den som helar, upprättar, förlåter, försonar, förser och välsignar!

Därför behöver fastan vara en tid då vi på nytt får upptäcka vår första kärlek, på nytt får dras till Honom. Kanske behöver du ge upp något av din kamp. Det är ok, det är gott att komma till Honom.
Kanske behöver du, ungefär som i AA erkänna ditt beroende: Jag heter Johan och är en syndare som behöver Jesus. Jag behöver Hans frälsning. Det gör du också. Ingenstans i hela världen är tryggare att vara än hos Honom!

Som avslutning på dagens blogg kommer en gammal bön(från 1942 års kyrkohandbok, som ottesångsbön under fastan, därav det lite ålderdomliga språket):
”Herre Jesus, vår store Överstepräst. Vi tacka och lova dig att du genom ditt lidande och din död har gjort denna nya dag för oss till en nådens och salighetens dag.
Du som burit våra synder, giv oss nåd att rätt besinna huru dyrt vi äro återlösta. Låt ordet om ditt kors bevisa sig såsom Guds kraft till frälsning, så att vi därigenom uppväckas till botfärdighet och tro. Förläna oss ett levande hopp, ett ståndaktigt tålamod och en sannskyldig kärlek till dig och till vår nästa. Hjälp oss härtill, Herre Jesus, för din kärleks skull. Amen.

Och en lite nyare lovsång:
här!